Dagen började med gröt. Lillen fick äta själv. Han klarar det extremt mycket bättre än förväntat. Hade tänkt gröt här och var i hela köket. Men tji fick jag. Han spilde enbart en klump...på haklappen dessutom *stolt*

Dagen fortsatte dock grötigt. Vi har varit ute en hel del idag. Vi fick besök av bästaste Mickis o co. Så då tyckte vi att de passa bra med ute lek. Det har verkligen varit skönt med både umgänge och frisk luft. Men jag märkte ganska snart att jag hade svårt att hänga med i samtal. Kändes som att jag "drunkna" i människor och samtal. Jag fick 3 lite mildare smärt ökningar under dagen. Men dom lyckades jag få kontroll på väldigt fort. Yey me!!

Jag uppskattade verkligen allihopa! Det blev bara svårt att fokusera. (Jag har dessutom fått dimsyn av medicinen).
Orken tar liksom slut väldigt fort.....de blev grötigt helt enkelt. En riktigt go gröt.

I övermorgon är det dags för Enanton spruta nr 2. Känner mig lite nervös. Har en känsla av att det kommer bli jobbigt efteråt. Har inte hunnit vänja mig med alla nya biverkningar från spruta 1 än. Men håller tummarna för att det ska bli milt och smärtfritt. Chansen finns ju att de det blir bra... eftersom att den här långa krisen nu har vänt till det bättre.

Idag har jag haft en jättebra dag på en massa olika vis! Min lillebror är på besök hos oss ett par dagar. Han bor för tillfället i Sälen så vi har inte sätts på väldigt väldigt länge. Har varit/är så kul att umgås igen. Jag har också haft en dag med mer energi än vad som är normalt just nu. Så vi åkte på lite äventyr och ärenden när vi ändå har chansen.

Självklart går ju inte allt som jag har tänk. Vi fastnar i en hiss och kommer varken upp eller ner. Självklart också vid den tiden Lillen brukar sova middag. Han var inte super road av att sitta helt stilla i en handikapp hiss direkt. Där satt vi i ca 45 minuter och kika på Arne alligator, i väntan på en tekniker.
Larmet hade även gått till 112. Så jag fick flera samtal om frågor angående hur vi mådde i hissen. Jag säger att det inte går någon nöd på oss, vi har de bra. Samtidigt börjar Lillen skrika rakt ut av rastlöshet och trötthet. Kändes lite smått pinsamt. Bättre blev det inte när teknikern väl kommer och helt plötsligt fungerar allt som det ska..... Så jävla typiskt!

Nu får vi vila upp oss oss så gått det går för imorgon blir det nya äventyr...

Finns inte mycket som är så underbart som att titta på ett barn som sover. Sötare än de sötaste socker.... min älskade son!

Jag älskar att jag nu kan klara mig lite utan rullstolen. Idag har jag inte använt den inne en ända gång(har dock bara suttit i soffan hela kvällen).
Känns så skönt att öppna upp vårat lilla barnsäkra vardagsrum. Nu kan Lillen inte bara utforska huset, men även tomten. Jag kan följa efter och se hur lycklig han blir när han ser något nytt. Idag blev det en vattenpöl på altan, haha! Han var helt fascinerad... underbart.

Sen är det extremt mysigt när han somnar i min famn 2gr om dagen, plus natten ibland (ofta somna han i sin säng på kvällen). Han pussas och gosar in sig ordentligt och somnar ofta med flaskan i mun efter att han tittat rakt in i mina ögon tills vällingen är slut. Känns som att hela kroppen fylls med kärlek.
Det jobbigaste nu är att jag är så extremt trött p.g.a behandlingen. Det gör att jag måste sova när han sover. Jag hade häldre velat vara vaken och se hur fridfullt han sover. Men jag är så kraft och orkeslös att jag inte kan vara vaken en hel dag. Nu sover jag ca 4 timmar under dagtid. Dom tiderna som Lillen sover men även en extra gång mitt på dagen.

Jag är verkligen lyckligt lottad som fått två friska helt underbara barn. Familjen är helt komplett och jag kan inte föreställa mig att man skulle kunna vara lyckligare än vad jag är nu.

Hej hej klimakteriet. Du är ingentligen inte välkommen, men väldigt förväntad ändå.
Vi får göra vårat bästa för att komma överens helt enkelt.

Jag svettas som en gris (hoppas grisar svettas mycket ?) här och var. Smått irriterande med ändå en av biverkningarna som inte är allt för tuff att handskas med. There is more to come....

Kanske borde nämna att sprutorna jag tar (Enanton) gör att man sätts i ett kemiskt klimakterie. Så man får även symtom pga de samtidigt.

Idag har jag haft en extremt bra dag! Ni läste rätt. Under förmiddagen kunde jag gå lite inne. Åt frukost i köket för en gång skull. På eftermiddagen slog jag på stort. Som vanligt kan jag inte ta de lugnt o låta det ta tid. Jag satte Lillen på tomten och lät honom leda vägen. Ingen rulliz i närheten. Han gick hela vägen till grannen! Sen vände vi hemåt. Ingen smärt attack i sikte! Hade lite ont men inget ja inte stod ut med. Trotts att jag typ sprungit maraton idag så har jag inte behövt ta en ända extra tablett. Jag har tagit det lungare under kvällen för att inte vara överdrivet korkad. Men kan ändå gå lite lungt inne även nu. Jag har svårt att förstå hur stor skillnad det kan vara bara på ett par dagar. Den ända skillnaden är att jag inte längre blöder.

Jag älskar verkligen känslan av att kunna gå rakryggad mellan rummen i huset. Att inte tänka "faan... det är 4steg kvar till närmaste sittplats, kan ja klara de?" Så mycket man tar för givet här i livet. Efter de här halvåret kommer jag verkligen inte ta saker för givet. Idag har jag fått en stor påminnelse om att livet faktiskt är helt underbart!

Magsjukan är nu ett minne blott. Igår kväll tog faktiskt även blödningen slut *jublar*.
Känns för jävla bra! Kommer den igen behöver jag åka in men håller den sig borta så har jag nu bytt över från pest till kolera. Ser fram emot att få "byta problem" ett tag. Från blödning och kraftiga smärtor till extrema biverkningar från "giftet".
Jag har kunnat gå lite inne utan rullstolen och utan att påverka smärtorna allt för mycket. Jag hoppas att det kan fortsätta så här nu en stund iaf. Isåfall är det kanske värt alla biverkningar.

Jag tappar sjukt mycket hår. Bilden är tagen på håret jag tappat under en borstning. Att duscha är jätte äckligt. Håret täpper igen avloppet och jag har lösa hårstrån överallt på kroppen när jag ska torka mig...purk!

Det som är mest jobbigt är att min energi tar slut väldigt fort. Det känns som att en våg sköljer över mig och hela kroppen blir svag. Det pirrar och värker överallt. Bara att öppna en pet flaska känns omöjligt. Jag behöver sova här och var under dagarna för att orka med. Extrem trötthet.

När jag väl har energi så orkar jag ändå med mera än innan. Jag har varit i affären själv.... känns kanske inte så stor. Men jag har knappt varit där sen november. Jag har också orkat pyssla lite hemma med t.ex disk. Men bäst av allt är att jag orkat leka mer med barnen. Att vara med dom är det bästa som finns!

Passar på att lägga ut en bild jag tog på mig själv förra veckan. Då jag fortfarande hade tjockt, långt hår. Då jag fortfarande mådde aningen bra.
Jag har redan börjat tappa hår pga Enanton sprutan. Har ont i hela kroppen t.o.m i tänderna. Men det blev inte bättre av den här helgen direkt.

Lillens besök på akuten i fredags var starten. Det visade sig att han inte bara hade magmunsbråck utan också kräksjuka. I lördags blev jag sjuk. Kan inte ens beskriva hur hårt det slog mot min kropp. Jag hade stunder då ja knapt orkade andas. Dagen Efter blev mannen dålig och igår även Lillan. Extremt jobbig helg. Pga magsjukan så kunde jag inte häller behålla mina mediciner. Vilket bland annat leder till att mina smärtor blir mycket värre att hantera.

När det dessutom började snöa så tänkte jag att nu kan de faan inte bli värre. Men precis som alla gånger tidigare i mitt liv, så blev jag självklart motbevisad...

Det jag inte vågat säga tidigare är att jag faktiskt slutade blöda 1-2 dagar efter enantonsprutan. Alltså för en vecka sedan. Men för att göra livet riktigt jävla jobbigt på en gång, så började jag blöda igen igår. Riktigt mycket dessutom.

*Jobbiga biverkningar av behandlingen
*Bristande smärtlindring
*Magsjuka
*Smärtsam blödning

Är väldigt glad över att livet går upp och ner. För viste jag inte om att det kommer bli bättre så bade jag blivit extremt depprimerad nu

Jag har inte varit hemma ifrån sjukhuset en hel vecka i sträck på hela året. Vilket börjar kännas tröttsamt. I tisdags var jag bara inne för att få första Enanton behandlingen. Men igår fick det bli besök till Akuten igen. Denna gång inte pga mig utan Lillen. Han började kräkas och bete sig konstigt. Han blev helt slapp i kroppen och höll andan i vad som kändes som evigheter. Sen var han helt ok och lekte. Tills det hände igen och igen. Hur läskigt som hälst! Vi fick vara kvar länge för observation men fick åka hem mitt på natten.

Som tur var är det ingenting som är farligt. Dom misstänkte att han hade något likt magmunsbråck. Det kan lätt leda till att man kräks då "hålet" vid magsäcken är lite större än vanligt. Det brukar övergå från kräkningar till sura uppstötningar och halsbränna när man blir äldre. Men oftast väger man ifrån det.

Tydligen är det en del barn som blir mer tagna än andra när dom kräks. Vilket kändes lugnande att höra. Så länge han återhämta sig snart efter så är det inget att oroa sig över. Även om det är hur obehagligt som hälst.

Är så hämskt att se sitt barn må dåligt. Är fruktansvärt hjärtskärande att känna hur hans lilla kropp sjunker ihop i mina armar, och se att han inte andas ordentligt. Är extremt glad över att det inte är farligt och att han nu idag mår mycket bättre.

Pga corona får bara en förälder följa med in. Vilket också blev väldigt dramatiskt. Jag tyckte att allt de här var väldigt obehaglig. Men min man hade det troligtvis värre. Han fick bara köra in oss genom glasdörrarna och själv stå kvar utanför. Att lämna ditt barn som just då hade svårt att andas, och bara kunna se på genom glaset....måste varit fruktansvärt. Vi fick iaf hjälp direkt och jag kunde lugna min man med att Lillen är ok ganska fort. Men självklart var han ändå orolig tills vi kom hem igen och han fick se de själv.

Extremt känslosam helg. Jag åker häldre in till sjukan varje dag bara mina barn slapp åka in en endaste gång!

Nu har första sprutan tagits. Hastigt blev det äntligen dags. Min läkare ringde kl 14 och kl 16 fick jag sprutan. Det är alltså en Enanton spruta som får canser celler att sluta växa. Endometrios beter sig ganska likt canser och därför kan även endometriosen stanna upp i tillväxt.
Det är ingen rolig behandling och man kan må väldigt dåligt av den. Vilket inte är så konstigt. Men det kan förhoppningsvis få stop på blödningen och förhoppningsvis också få ner smärtorna lite. Jag kommer gå på den här behandlingen tills dom får tid att operera bort livmodern. Hur lång tid det kan ta vet jag inte. Men vi ska diskutera mera i slutet av månaden.

Nu ska jag försöka mysa i soffan så gott det går och hålla tummarna för att jag ska inte ska må allt för dåligt. Är iaf nöjd och glad över att det äntligen händer något efter dom här 4 månaderna.