Min lycka lyser igenom masken. Här har jag precis överlevt en två dagars resa från min lilla byhåla till en ö utanför Afrikas kust. Med packning, rullstol, vagn, barnen och deras mormor. Resan har inte varit smärtfri direkt. Men jag har ändå kunnat kontrollera smärthöjningarna någorlunda bra. Även Lillen har skött sig ok. Bortsett från ett anfall (skrik, panik) 3 timmar in på flygresan. Då han upptäckte att vi var på ett flygplan. Lillan var rädd under start och landning, med har som vanligt hållt sig lugn. Jag är livrädd från start till stop och är halvt paralyserad genom flygturen. Perfekt när man läser med barn *not*

Nu bor vi hos Janne, bara 3 minuters gångväg från stranden. På gården har vi en stor pool omringad av palmer. Perfekt med andra ord!
Jag har nästintill allt jag kan tänkas behöva för att läka bra här. Vilket är syftet med resan. Det ända jag saknar är min man <3

En väldigt mysig dag med vänner!
I två månader har jag varit väldigt isolerad. Min älskade son har varit sjuk och mått väldigt dåligt. Det krävdes många besök på akuten innan vi fick rätt hjälp. Med rätt medicinering mår han nu mycket bättre. 6 dagar nu utan feber. Och igår var han glad och lekte precis som han vanligtvis gör. Äntligen är han sig själv igen. Idag har han dessutom ätit (normalt) igen. Det gör mig så jävla lycklig!

Idag åkte vi och hälsa på kära vänner. Det var så välbehövligt! Jag behöver mer sånt i mitt liv. Jag mår som bäst när jag har nära och kära runtomkring mig. Människor som drar upp mitt humör lite. Idag har jag mår bra och varit glad. Det var länge sen. Nu hoppas jag att all skit som hänt de här året lugnar sig och vi får lägga mer tid på att göra sånt som ger lite extra här i livet.

Jag har fått en liten nystart och känner mig taggad på så mycket olika saker just nu. Jag vill läsa mera tid på mig själv. Jag ger allt till min man och inte minst mina barn. Men jag behöver få lite tid till bara mig här och var. Jag ska börja prioritera min hälsa igen. Göra sånt som min kropp behöver i så stor grad jag klarar av. Jag vill också börja göra mig själv i ordning (extra fin) ibland. Kanske ge mig själv fler anledningar att faktiskt krypa ur pyamasen och dra en borste genom håret. Jag verkligen längtar efter att få en bättre tid framöver nu. Det är jag ta mig faan värd!

Den här helgen/veckan har varit den jobbigaste på väldigt väldigt länge! För 9 dagar sedan blev Lillen hemringd från dagis. Han hade kräkts och vi tänkte självklart magsjuka. Vilket är jobbigt, men det visade sig vara något helt annat. Vi märkte att han inte betedde sig som en vanlig magsjuka. Han hostar upp varje gång. Han slutade helt att leka och var ledsen och missnöjd dygnet om. Vi åkte in till akuten och fick konstaterat att han hade astma. Han kräktes för att han fick svårt med andningen. Han fick inhalera medicin och vi fick även med oss medicin hem. Han tog medicinen var 3:e time och det fungera någorlunda.

Efter att vi kom hem fick han feber, och redan dagen efter tillkommer mera bekymmer. Han total vägrar plötsligt att ta sin medicin. Han får luft men måste kämpa för att andas. Vi fick ringa efter en ambulans som försökte hjälpa mig att ge han medicinen men det var helt hopplöst. Vi fick åka in igen och låta honom inhalera där. Nu märker dom även att han inte bara har astma. Han har även krupp, öroninflammation och är helt illröd i halsen. Inte konstigt att han inte mår bra.
Han får nu bättre smärtlindring så han slipper ha så ont. Andningen kan vi inte göra mycket åt då han vägrar medicin. Rådet blir att åka in igen om det blir akut. Jätte tryggt råd när man bor så långt ifrån sjukhuset. Varje minut har spenderats med att övervaka hans andning. Värdera hur svårt han faktiskt har det för varje stund. Tvinga i honom vätska och torka kräks. Varken han eller jag har sovit. Det har verkligen varit hjärtskärande att se sitt barn må så dåligt.

Igår började de att ljusna. Han orkar leka lite då och då, och han ler igen. Han är mer kontaktbar och den höga febern har börjat sjunka. Som jag har saknat hans glada ansikte och hans livliga energi. Trodde jag aldrig, men tar den energin alla gånger jämfört med de som varit nu.
Jag längtar efter att han ska bli helt sig själv igen och få må bra.

Ja vet att jag skrev "Bring it on" i förra inlägget, men det involverar inte minna barn!

Inte bara vädret som är både varmt och kallt. Lillan har svårt att bestämma sig. Då blir det hälften hälften. När hon var liten hade hon alltid omaka par strumpor på dig. Bättre vara barfota än ha lika par på sig, tyckte hon. Tydligen är det något som sitter i än ^^.

Idag gjorde jag en stor mamma miss när det kommer till Lillan. Ända sedan förra veckan har jag sagt till familjen att dom måste påminna mig om att det är studiedag på tisdag (idag). Lillan sa till mig igår att "idag får jag vara uppe sent för det är studiedag imorgon"... Just de!
Imorse ringde klockan och jag fick upp och gjorde iordning lillebror för dagis. Var extremt nöjd över mig själv som kom ihåg att skolan va stängd idag. Lillan fick sova kvar när vi gick iväg. På vägen går vi förbi skolgården och jag reagerar på att det är lite mycket barn på gården... Går vidare och möts av en utav Lillans klasskompisar som cyklar till skolan. Jag blir nu väldigt nervös och ringer min man så får dubbel kolla att det verkligen är studiedag idag. Och självklart är det inte de! Det är samma datum fast nästa månad. Så illa! Hon blir väkt och får hela 12 minuter på sig att göra sig iordning och gå till skolan. Tur vi bor så nära som vi gör. Hon hann faktiskt i tid. Men så dum ja känner mig. Är så rädd att missa att jag ligger en hel månad för i tiden. Jaja, det löste sig bra ändå och hon förlät mig som tur va :)

Är så glad och tacksam för att jag hade en bra dag igår. Det var fullbokat från morgon till natt då vi var bjudna både på Namnfest och 50 års fest på helt olika orter. Först med barn och sedan själv utan. Stress, planering...ja, Tetris helt enkelt.
Självklart blir inte allt som man tänkt häller. På väg till kalas blir självklart Lillen åksjuk och spyr ner hela bilden. Torka rent unge, stol, säte och dörr vid vägkanten....Vi har självklart inga extra kläder med oss, så vi får stanna o köpa nya kläder på vägen. Är ett under att vi ändå han skapligt i tid till namnfesten.

Känns som att jag knappt han varva ner innan taxin kom och jag skulle till nästa fest. I taxin får jag veta att en person till ska på. Tänkte att "ok, nu är dom inte begränsade av Corona längre"... Kändes lite otryggt. Väl framme står det 10 unga tjejer som ska åka med. Men hör här... Chauffören kan BARA släppa på 4 stycken. Ja trodde dom skämta med mig. Men nopp. Så jag knäpper upp mig och sätter mig längst bak i bussen för att va så långt ifrån som som möjligt. Kan de varit 30cm till tjejen framför.... Så illa!
När dom väl släppts av så ska ytterligare en person åka i taxin. Denna gång en kvinna med två stora pudlar. Jag med astma och allergi får inte åka med djur... Det vet dom om. Men va faan, skit samma (tydligen). Ja hoppar nu fram igen för att komma så långt ifrån hundarna som möjligt. Inte den smidigaste resan direkt. Kom såklart även sent till 50års festen men kom fram iaf.

Det har varit en bökig dag men samtidigt väldigt rolig. Jag har kunnat vara med och varit uppe en hel del från rullstolen. Den brinnande smärtan inombords gick att tygla och ja är så glad att jag kunde vara med. Saknar verkligen släkt och vänner.... Bara umgås och ha kul!

Wow! Vilken dag... Jag har idag klarat mig utan rullstol! Jag har stått på mina egna ben, jag har gått med egna fötter och jag har mått oförskämt bra :D

Jag fick med hjälp av barnens mormor hjälp att besöka ett lekland. Vi hade riktigt roligt! Jag har kunnat vara med och gått runt. Helt underbart!
Ett bakslag på kvällen är ingenting uppemot vad jag har orkat med idag. Jag hoppas att jag kan ha flera dagar som denna framöver. Dom ger så mycket livsglädje <3

Idag är den en vecka sedan jag tog en Enanton spruta. Den fick jag nöjet att ta uppe i sälen. Bilden är tagen på fjältoppen (något närmare himlen ;). Tidigare gånger har jag inte kunnat någonting första veckorna. Men den här veckan har varit bättre. Jag har mer ork i kroppen än tidigare så jag har kunnat röra på mig mera. Senaste dagarna har jag tom varit ute o gått lite utan rullstolen! Magen svullnar och känns inte super bra direkt. Men jag klarar ändå av det så det känns skönt som faan. Få va lite mera normal här och var *Love it*.

Förut kämpade jag med att bara stå ut i soffan när jag hade smärtlindring. Nu kan jag röra mig, gå runt hemma och faktiskt känna mig mig lite till nytta. Jag kan dessutom klara mig bra (ett stort BRA) i soffan utan mestadelen av smärtlindringen. Ska jag jämföra med ett år sedan så mår jag dåligt. Men jämfört med senaste halvåret mår jag väldigt bra ^^.

Slut domen: Jag är ok!

Uppdatering: vi kom hem från semestern med hjälp av en massa goa nära och kära som ställt upp. Bilen fick tas hem på släpp och är nu under reparation... Om den nu kan repareras *hoppas*

Den här dagen blev inte helt som planerat. Jag och älsko skulle på en en liten egen semester och åka runt Siljan. Barnen fick roa mormor under tiden. Vi drog iväg och kände att det skulle bli mysigt att ha lite egentid, som så sällan fås. Vi drog iväg och hittade en lite mindre väg för att se lite vackra vyer. Vi han inte åka länge än någon timme innan bilen helt plötsligt bestämde sig för att ta en paus. Den vägra ta oss en enda millimeter till. Där stod vi på en enslig väg utan att veta riktigt vart vi befann oss. Så typiskt oss att råka ut för sånt. Som tur är så kunde Bärgarn lista ut exakt vart vi var.
Under tiden vi väntade på assistans kåren så gick vi ner till vattnet ca 50meter från bilen. Det var faktiskt lite romantiskt iaf ^^. Sen fick vi åka på flaket in till Mora. Där Lillebror fick sen fick komma och hämta up oss. Är tacksam över att allt ändå gick så smidigt som det gjorde. Men det blev långt ifrån som planerat.... Som vanligt =)

Nu är vi halvvägs in i semestern och bilen står på verkstad i hopp om att bli undersökt i veckan. Hur vi gör nu vet vi inte riktigt. Men vi får ringa till verkstaden på måndag och fråga om dom ens har tid att kika på den.
Hade ju varit kul att spendera den barnfria tiden på lite annat vis. Men man ska ju testa på lite nya saker ibland.... Det här har vi helt klart aldrig testat på tidigare.