Jag har inte varit hemma ifrån sjukhuset en hel vecka i sträck på hela året. Vilket börjar kännas tröttsamt. I tisdags var jag bara inne för att få första Enanton behandlingen. Men igår fick det bli besök till Akuten igen. Denna gång inte pga mig utan Lillen. Han började kräkas och bete sig konstigt. Han blev helt slapp i kroppen och höll andan i vad som kändes som evigheter. Sen var han helt ok och lekte. Tills det hände igen och igen. Hur läskigt som hälst! Vi fick vara kvar länge för observation men fick åka hem mitt på natten.

Som tur var är det ingenting som är farligt. Dom misstänkte att han hade något likt magmunsbråck. Det kan lätt leda till att man kräks då "hålet" vid magsäcken är lite större än vanligt. Det brukar övergå från kräkningar till sura uppstötningar och halsbränna när man blir äldre. Men oftast väger man ifrån det.

Tydligen är det en del barn som blir mer tagna än andra när dom kräks. Vilket kändes lugnande att höra. Så länge han återhämta sig snart efter så är det inget att oroa sig över. Även om det är hur obehagligt som hälst.

Är så hämskt att se sitt barn må dåligt. Är fruktansvärt hjärtskärande att känna hur hans lilla kropp sjunker ihop i mina armar, och se att han inte andas ordentligt. Är extremt glad över att det inte är farligt och att han nu idag mår mycket bättre.

Pga corona får bara en förälder följa med in. Vilket också blev väldigt dramatiskt. Jag tyckte att allt de här var väldigt obehaglig. Men min man hade det troligtvis värre. Han fick bara köra in oss genom glasdörrarna och själv stå kvar utanför. Att lämna ditt barn som just då hade svårt att andas, och bara kunna se på genom glaset....måste varit fruktansvärt. Vi fick iaf hjälp direkt och jag kunde lugna min man med att Lillen är ok ganska fort. Men självklart var han ändå orolig tills vi kom hem igen och han fick se de själv.

Extremt känslosam helg. Jag åker häldre in till sjukan varje dag bara mina barn slapp åka in en endaste gång!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...

Jag bara älskar dom dagar jag vaknar före alla andra och smiter ner till stranden för att se soluppgången. Där sitter jag helt ensam. Med tiden börjar stranden vakna till liv. Några enstaka joggare visar sig. En tjej gör morgon yoga en bit bort. Stä...

En del av vårat poolområde.... Underbart! Utöver staketet runt poolen så är området stängt så barn kan tryggt springa omkring. Lillen hittar nya vänner dagligen, inga spärrar alls. Han hälsar på nästan alla han möter. Framförallt tjejer. Lillan spe...

Min lycka lyser igenom masken. Här har jag precis överlevt en två dagars resa från min lilla byhåla till en ö utanför Afrikas kust. Med packning, rullstol, vagn, barnen och deras mormor. Resan har inte varit smärtfri direkt. Men jag har ändå kunnat ...

Jag läker fint. Det syns inte så bra på bilden men dom har gjort 4 håll i min navel. Troligtvis fanns det en hel del ärr vävnad ivägen. Så totalt 8 ingångar. Det är inte bara såren som läker fint. Jag har dessutom mycket mindre smärthöjningar. Jag k...