Direktlänk till inlägg 24 mars 2022
Nu har jag varit hemma i två dagar. Jag tror faktiskt läkaren gjorde rätt i att skicka hem mig. Tisdagen var katastrof... Som alla dagar innan dess. Att åka bil har aldrig varit så smärtsamt. Men från och med igår har jag ändrat åsikt. Från att tycka att det varit på tog för tidigt att skicka hem mig. Till att känna att det var ett klokt beslut.
Jag har problem med höga smärtor och jag får en hel del smärtgenombrott om dagarna. Men jag har en helt annan styrka att klara av dom nu. Glädjen över att vara hemma ger mig kraft. Kärleken från familjen håller humöret uppe. Under all tid på sjukhuset hade jag inte märkt hur mitt mod fallit. Jag försökte bara överleva dagen.
Men nu har jag ist börjat sträva efter hur jag vill leva. Hur jag vill kämpa med att röra mig, minska på smärtlindring mm. Jag har helt plötsligt en massa mål jag vill uppnå. Jag vet att det kommer ta tid och jag måste ha tålamod. Men jag känner mig ivrig och det är helt underbart!