Just nu är livet påfrestande. Vissa delar av dagarna flyter på ganska bra. Jag försöker vara social och glad. Men inombords har jag en konstant tryckande känsla i bröstet. Jag kommer aldrig att få tillbaka min farmor. Kvinnan som stått mig närmare än någon annan genom livet. Hon som alltid varit på min sida. Hade hon levt nu så hade hon svarat på mitt telefonsamtal och lugnat mig, fått mig att fokusera på hennes varma röst ist för smärtan.

För just nu ligger jag i mitt soffhörn med smärtlindring och värmedynan på max, men har ändå väldigt ont. Efter ett misslyckat försök att gå en liten promenad med familjen tidigare så har smärtan vägrat att ge med sig. Så här ligger jag med tårarna rinnandes åt alla håll. Blandade från både smärta och sorg på samma gång.
Tiden går så extremt sakta. Jag vill bara att det ska bli morgon igen. Då smärtan hunnit minska (hoppas) och Lillan vaknar. Hon gör att sorgen blir så mycket lättare att ta sig igenom. Har alltid varit en person som behöver mycke närhet. Men jag har nog aldrig tidigare varit i så stort behov av kärlek och närhet som nu. En dag kommer allt kännas lättare. Jag längtar efter den dagen. Jag ska ta mig igenom de här.
Smärtan däremot är en konstant del av mitt liv. Men med bättre behandlingar och mycke vila så kan jag över lag njuta mer av livet nu än för ett år sedan. Men dessa helvetes attacker som kommer när jag rört mig/jag har ätit/jag går på toa/ kroppen tror att jag har ägglossning eller mens/ osv.... Dom blir jag inte av med.

Det har nu gått 11 dagar sedan du lämnade vår värld och blev en helt annan typ av ängen än den du var för oss alla här på jorden. Jag vet att du har det bra nu, du har inte ont.

Kännslorna går upp och ner. Oftast känns det helt tomt, tungt i kroppen, jag orkar ingenting. Vill bara sitta o titta ut på ingenting. Det smärtar i bröstet.

Kvällen kommer och alla underbara minnen av dig väcks till liv. Alla stunder vi fått tillsammans som nu är slut. Jag kan inte sova hos dig mer. Jag kan inte ringa sent på nätterna bara för att jag är rastlös. Jag kan inte längre känna dina armar runt mig när jag behöver tröst. Jag kan inte längre få ditt underbara stöd. Jag bryter ihop....

Du var så mycke mer för mig än bara min Farmor. Du var min bästa vän. Du fanns alltid där när jag behövde dig. Du visste precis allt om mig. Du brydde dig så mycket om alla oss andra. Din kärlek värmde alla som kom i din närhet. Det finns verkligen ingen som du. Jag kommer alltid minnas dig och bära med dig i mitt hjärta. Där är du trygg. Vi ska prata om dig så ofta vi kan och skratta åt alla tokigheter vi haft för oss genom åren. Jag vet att livet går vidare. Men just ju ser jag inte hur framtiden kommer att se ut utan dig vid min sida. Varje cell i min kropp skriker "Jag behöver dig fortfarande". Jag hoppas att hopplösheten,egoismen,tomheten och alla andra jobbiga känslor lägger sig snart så jag kan minnas dig med glädje. Precis som du ville. Jag älskar dig Farmor <3

Försöker att somna men de känns tungt... Både mannen och Lillan ligger här bredvid mig o sover. Hur mysigt som hälst! Men jag kan bara inte släppa känsla av att det fattas någon. Jag saknar någon jag aldrig har träffat, och det svider... Dagarna flyter på och jag mår på topp med min älskade familj. Men sen kommer kvällarna när Lillan har somnat och känslorna kommer ikapp mig.
Ja försöker ignorera dom, men dom hänger över mig som ett jävla åskmoln...
Åren springer iväg och jag letar förgäves efter en paus knapp som inte finns.

Det är precis som det ser ut! :D Min älskade man har bokat en all-inclusive resa till hela familjen för att fira min 30års dag! Ska bli så himla kul, längtar som bara den!

Inte nog med de så hade jag ett helt underbart samtal med min läkare i Uppsala idag. Eftersom att den nya medicinen haft så bra verkan på mig så kommer jag troligen aldrig bli så dålig igen som jag varit tidigare. Jag kommer ha stunder/dagar/perioder med mera smärtor, men jag kommer ändå kunna ha ett drägligt liv. Rullstolen är bara att skrota :D. Ett jobbliv är det som vanligt inte tal om. Men att kunna sköta hushållet och ta hand om både mig och familjen kommer fungera (utifrån Endometriosen sett, andra diagnoser är inte diskuterade).
Min man är skeptisk och vågar inte riktigt tro på läkarens ord. Han behöver nog lite tid att se att jag faktiskt kan hålla mig på fötterna. Men han och dottern kom ändå hem med rosor till mig. Känner mig aningen uppskattad just nu ^^

Idag firade vi våran årsdag (två dagar tidigare). För 8 år sedan hade vi våran första date på Smultronstället. Tack vare den dagen är vi nu den perfekta familjen vi är ;). Fru, man, barn och Volv...nej Saab va de ja ^^. Så mycke kan hända på kort tid.
Vi håller på traditionen och åt glass på Smultronstället...så mysigt, och triggar igång sånna underbara minnen om dagen vi först träffades. Var ju ingen överaskning att Lillan valde just frost glassen :). Men minnes trippen slutade inte där. Mannen överraskade mig när vi skulle åka hem... Istället svänger han av och åker emot Mem. Den plats i världen som jag älskar mest. Platsen där jag och Michele alltid badade som barn. Platsen där Michele nu är spridd och vilar i frid. Jag satte mig ner vid fyren med fötterna hängande ner mot vattnet och lät vågorna skvätta ner mina fötter. Jag gick från leende till gråtande om vart annat. Log när jag tänkte på alla minnen från barndomen då hon var en så stor del av mitt liv. Gråtande när jag sen tänkte på att hon inte finns här vid liv och lever livet med mig. De må va jobbigt men sammtidigt finns det ingen plats som kan få mig så lugn och harmonisk som fyren vid Mem. Det känns som att en del av henne följer med en när man vänder hemmåt.
Helt otroligt hur mycke man kan sakna någon... Hon har en stor plats i mitt hjärta, min ängel <3

Den här söta lilla grytan fick jag av min dotter idag, inslagen i finaste jul papper med ritade hjärtan på <3. Helt perfekt för mina lchf gratänger som jag ännu inte gjort :D. Har blivit härligt uppvaktad av hela familjen under dagen. Är sååå stolt över att vara mamma ^^.
Har tom turen att fått träffa min älskade Tina idag <3

Men nu ligger Lillan nerbäddad hemma medan jag är hos min farmor. Här sover jag inatt eftersom att jag ska åka till Uppsala tidigt imorgon bitti. Nu är snart dagen här, dagen som jag har drömt om. O nervositeten börjar byggas på. Vad ska jag säga? Vad borde jag ta upp? Tänk om jag missar något viktigt? ....Ja vet att ja borde skriva upp. Men ja e så nervös samtidigt som magen hugger så jag får inget nedskrivet. Det får bli som det blir helt enkelt. Jag litar på att Matts frågar rätt frågor ^^. Och sen har jag turen att ha med min kära faster som ställer upp i vått och torrt. Hon har nog mer koll än vad jag har, Haha!

Nu har vi varit gifta i 5år <3. Helt underbart!
Vi valde att spendera dagen (som var i lördags) på ett spa hotell. Det var faktiskt mannen som bestämde och bokade *fruktansvärt nöjd*. Det var ett bra val ^^.
Vi åkte till Himmelsby och sov över en natt. Det ingick en hel del saker:

Fika (mycke o välja på *dreglar*)
Spa avdelning (allt vad det innebär)
Ansiksbehandling/ryggmassage
Nackmassage
Tre rätters middag
Frukost buffé
Fiskpedikyr

Vi har haft det jävligt gött med andra ord :D.
Här nedan kommer några bilder med förklaring nedanför.

Här e spahotellet

Lyx så fort vi öppna dörren ^^

Stugan vi bodde i...Änglavingen. Dom hade gjort det lite romantiskt med hjärta och rosblad på sängen.

Ir-Bastu! En helt underbara manick som både ja o mannen ville ha med oss hem.

Som det ser ut...en helt perfekt bubbelpool.

Fri tillgång till frukt och juice...vilket jag höll mig ifrån ^^.

Matsalen...Nästan för fin för oss :D

Fiskarna som käka upp våra fossingar, dom hade gärna också fått följa med oss hem ^^.


En underbar helg med min underbara man! Livet är allt bra *njuter*.

De va precis vad gårdagen handlade om. Idag är allt ok igen och jag mår super bra!
Medan Lillan var på skolan (inskolning) så städade jag en del...allt för att lugna nerverna som är i panik över att Lillan växer så fort ^^. Efter de blev det att slänga ihop en pizza till lunch. Helt ok att göra pizza på halloumi botten. Kände mig så duktig så ja fick även för mig att baka kokoskakor,vilket jag kanske inte lyckades lika bra med, men iaf ^^

På eftermiddagen lyckades jag få ut Louise och barnen på en promenad längs kanalen. Baenen skulle promt plocka blommor och tillslut stod vi där allihopa med röven upp i skyn o plocka...vacker syn.
Äntligen har lamporna kommit upp längs vattnet, som jag har väntat!.. dom skulle kommit 2013 har jag för mig ^^. Detta lockar till en kvälls promenad. Men först ska middagen ätas. Jag har nämligen gjort en Bacon inlindad köttfärs limpa till familjen *stolt*