Direktlänk till inlägg 3 februari 2017
Försöker att somna men de känns tungt... Både mannen och Lillan ligger här bredvid mig o sover. Hur mysigt som hälst! Men jag kan bara inte släppa känsla av att det fattas någon. Jag saknar någon jag aldrig har träffat, och det svider... Dagarna flyter på och jag mår på topp med min älskade familj. Men sen kommer kvällarna när Lillan har somnat och känslorna kommer ikapp mig.
Ja försöker ignorera dom, men dom hänger över mig som ett jävla åskmoln...
Åren springer iväg och jag letar förgäves efter en paus knapp som inte finns.