Direktlänk till inlägg 22 mars 2017
Det har nu gått 11 dagar sedan du lämnade vår värld och blev en helt annan typ av ängen än den du var för oss alla här på jorden. Jag vet att du har det bra nu, du har inte ont.
Kännslorna går upp och ner. Oftast känns det helt tomt, tungt i kroppen, jag orkar ingenting. Vill bara sitta o titta ut på ingenting. Det smärtar i bröstet.
Kvällen kommer och alla underbara minnen av dig väcks till liv. Alla stunder vi fått tillsammans som nu är slut. Jag kan inte sova hos dig mer. Jag kan inte ringa sent på nätterna bara för att jag är rastlös. Jag kan inte längre känna dina armar runt mig när jag behöver tröst. Jag kan inte längre få ditt underbara stöd. Jag bryter ihop....
Du var så mycke mer för mig än bara min Farmor. Du var min bästa vän. Du fanns alltid där när jag behövde dig. Du visste precis allt om mig. Du brydde dig så mycket om alla oss andra. Din kärlek värmde alla som kom i din närhet. Det finns verkligen ingen som du. Jag kommer alltid minnas dig och bära med dig i mitt hjärta. Där är du trygg. Vi ska prata om dig så ofta vi kan och skratta åt alla tokigheter vi haft för oss genom åren. Jag vet att livet går vidare. Men just ju ser jag inte hur framtiden kommer att se ut utan dig vid min sida. Varje cell i min kropp skriker "Jag behöver dig fortfarande". Jag hoppas att hopplösheten,egoismen,tomheten och alla andra jobbiga känslor lägger sig snart så jag kan minnas dig med glädje. Precis som du ville. Jag älskar dig Farmor <3