Nu har jag överlevt första veckan med viktväktarna. Har lyckats gå ner 1,7kg på 6 dagar. Känns bra att det iaf går åt rätt håll. Ja kommer fortsätta o se vad som händer. Det är väldigt svårt att få ihop de. Ja vill äta lite nyttigt när ja ändå håller på...men då får ja inte i mig alla poäng som ja borde. Då får ja kompensera med choklad till resten ^^. Vilket inte gör mig ledsen iof :D. Men de e svårt att äta så mycke "mat" som ja gör nu. Men tydligen krävs det mer mat för att lyckas få ner siffrorna på vågen... Helt nöjd med vecka 1 iaf :)

Smarta jag är i farten igen. Den första dumma idén ja fick imorse var att gå med i viktväktarna...-what have I done?!?!?
Min tanke är att jag ska lära mig hitta en fin gräns mellan svält och mitt chokladiga jag. Ofta äter ja på tok för lite på grund av smärtor,illamående eller aptit brist. Och de i sin tur kompenserar jag med att äta choklad, antagligen för mycke choklad. För lite eller för mycke helt enkelt. Testar i tre månader o ser vad som händer. Än så länge har jag ju följt råd från min dietist. Sen ja börja hos henne har jag bara gått upp i vikt så ja kände för o testa något nytt. Efter att jag registrerat mig tog de nog bara 1 timme innan jag kom på att "Oohh, ja vill baka!".....ehhh Yea right!

Efter att ha kämpat mot mitt sug så fick jag den briljanta idén nr 2... gå ut!
-Stänger jag av hjärnan ibland eller vad faan e de med mig?!
Ut gick ja, utan rullis. Här ska promeneras!.... eller inte. De va hur skönt som hälst ute o ja satte mig iaf ner i solen en stund. Men ja kommer ju ingen vart. När ja tagit mig in igen hamnar jag återigen i mitt soffhörn med värmedyna o tårar i ögonen. Jag säger ju att "jag är inte så gammal än". De e tydligt de, annars borde ja kanske ha lärt mig av mina misstag ;)

Senaste tiden har vi ändrat om "lite" här hemma. Hur mysigt som hälst! De e min kära man som fått för sig att piffa till lyan lite....vilket uppskattas massor. Han har verkligen sett till att de blivit fint o mysigt här hemma. Här märker jag dock av min ADD. Det är så mycke nytt hemma att jag blir nervig, orolig o stressad. Vilket gör mig arg. Helt sjukt att jag får den reaktionen av att få de fint hemma men så är de. För mycke nytt på kort tid strular till det för mig ^^. På ett sett trivs jag hur bra som hälst, men en del av mig vantrivs. Hoppas de lägger sig snart o ja vänjer mig fort. För de e verkligen jätte fint. Är så stolt över mins mans känsla för inredning...en sida jag inte viste att han hade. Den har han dolt väl i åtta år ;). Denna sida får han mer än gärna fortsätta att visa. Pö om pö så jag hinner med :)

Idag var det andra gången Lillan besökte simskolan *så stolt*. Hon tycker det är jätte roligt och är såå duktig. Tycker det är jobbigt att det inte är jag som lär henne simma dock. Det har alltid varit min plan... Men nu får jag snällt titta på ifrån kanten sittandes i rullis. Jag vill ju lära henne allt, allt ja bara kan. Men med tiden får jag lära mig att andra får hoppa in och stötta i vissa delar. Det är iaf mysigt att få vara med och titta varje gång, vara lite delaktig på avstånd.
Idag åkte mannen iväg på eget så jag och Lillan tog oss hem själva efter simskolan. Eftersom att snön är borta och det är nedförsbacke hem så gick de väldigt bra. Senare på dagen fick vi besök av en hög härliga brudar. Jag hade såå mycke energi och orkade hur mycke som hälst jämfört med senaste tiden. Vi (dom) gjorde pizza och sen åt vi snaxs och tittade på film. Myskväll! Nästa gång e ja sugen på något typ av sällskapsspel...så man pratar lite mera än vad man gör när man glor på film. Då e de lättare att fokusera bort den förbannade smärtan också. På tal om den så har jag redan fått hem en kallelse till Magnetröntgen. Jag ska dit den 8:de redan. Är skapligt varvas för vad dom kommer/inte kommer att hitta på den. Hur dom e de illa. E de massor med Endo så betyder de att skiten växer även under denna behandling. Hittas ingenting så kan häller inget göras för att försöka få bort smärtor eller öka rörlighet. Om nu inte en remiss till Uppsala kan leda någon vart.
Nae, nu ska vi inte grubbla mera idag. Nu e de dags att försöka sova och hoppas att energin finns där även imorgon.

Det är mycke inlägg om Endometrios just nu. Men jag ligger högt upp på VAS skalan och gör att jag inte kan fokusera på så mycke annat. Jag krigar med mig själv om att överta mina tankar och känslor igen. Ja tror inte ja klarar de så bra själv. Jag lämnade Lillan på dagis idag. Snön är borta så vi slapp åka färdtjänst idag. Men jag hade svårt att ta mig hem. När inte Lillan va vid min sida längre kunde jag inte förtränga smärtorna på samma sätt. Tårarna rann hela vägen hem. Jag tog en constella (tablett som sätter igång magen) imorse eftersom att läkaren ordinerade att ja måste sätta igång magen var tredje dag. Som tur är tar det några timmar innan magen börjar krampa så jag hinner vila ett tag. Men det oroar mig hur jag ska klara av smärtorna som kommer nu när jag är hemma och inte kan få samma akuta smärtlindring. Jag har iaf redan nu förberett med pall och hink inne i badrummet ifall jag komner svimma och/eller kräkas. Jag blöder en del också och har gjort de flera dagar så jag får nog räkna med blodtrycksfall...brukar lätt få de när ha blöder. Jag är i krig med min egna kropp och jag vill verkligen vinna. Jag har verkligen inga planer på att hissa vit flagg.
Igår va Louise här och häll mig sällskap o stötta mig så jag kunde koppla bort kriget en stund. Och imorgon kommer tjejgänget hit och underhåller mig med både skvaller,snaxs och film. Ska bli så skönt. Älskar när ja kan umgås med vänner utan att vara på topp. Dom tar mig för den jag är och skiter i om ja inte orkar hålla igång.
Det är bara idag jag får kriga själv. Lära mig att genomlida smärtan utan att få panik. Ja ska klara de här, så e de bara. Game on!

Igår kom jag och Skrollan hem igen efter 4 dagar på sjukhuset. Skrollar får alltid följa med mig när jag blir inlagd. Lillan vill inte att jag ska vara ensam på sjukhuset. Det är så skönt att vara hemma med familjen igen, Inget får mig att må så bra som dom. Idag har jag också fått besök av underbara Louise som har fått mig att tänka på annat än smärtor....Guld värt! Dagen har gått förvånansvärt bra faktiskt. Nu på sen eftermiddagen har ja fått lite mera problem men ja ska försöka stå ut o hoppas på att det är lugnare imorgon igen. Att åka in igen tjänar ju inte mycke till. Här hemma har ja ju min älskade familj som tar hand om mig.
De enda jag saknar med sjukan är att morgon medicinen levereras direkt till munnen utan att lämna sängen. Och larmknappen på toaletten.

Lillan har varit hemma med feber efter sin vaccination förra veckan, men nu är hon frisk igen och kan gå till dagis imorgon. De blir lite roligare för henne än o va hemma med mig hela dagen nu när ja har så ont. En dag i taget...en dag i taget

Ja e så jävla arg o förbannad på att så få läkare vet o kan något om Endometrios! Nu kom ytterligare en blåst läkare in o pratar om sånt han inte kan ett skit om! För att korta ner de hela något så tror tror inte att en operation kan gynna mig eftersom att dom inte har bevis på att jag har Endometrios. Självklart har ni de, ja har ju för faan haft sjukdomen länge och opererats för de. Hela jävla buken var ju fylld! Om om de nu skulle vara så att jag helt plötsligt inte har någon endometrios av något mirake.... så e de ju något annat stort jävla fel eftersom att jag har så här ont. Hur faan vågar ni skicka hem mig då? Endometrios är en KRONISK sjukdom. Den går inte alltid att se/hitta men den finns där och gör åt helvete ont. Med eller utan operation så har jag lik förbannat sjukdomen och måste stå ut med dom här smärtorna.
Då kläcker fanskapet ur sig..."om man opererar alla kvinnor så har alla endometrios, så de e ingen sjukdom". Här kan ja lova att blickar säger mer än tusen ord. Ja blev så förbannad....det är skrämmande att då okunniga läkare ens får jobba på en kvinnoklinik.

Ja e vanligtvis alltid foglig och snäll...men den här gången har alla hänmingar brustit. Dom har verkligen fått höra både de ena o de andra....har inte riktigt kunna kontrollera mig. Önskar att de blir krav på att iaf läkarna måste lära sig mer om endometrios...om inte annat iaf lära sig vad kroniskt betyder.

Nu ska jag till sjukgymnasten och utföra en jobbig undersökning (utan smärtlindring). Och efter den ska ja åka hem. Här gäller det att hålla tummarna för att undersökningen inte triggar igång varken smärtor eller kramper. Får då e ja nog helt utan hjälp....

Imorse fick jag prata med min läkare igen....blandade känslor där. Hon vill absolut inte operera för hon är säker på att jag inte har någon Endometrios (okunskap). Hon gick med på en röntgen men hittas inget på den så skulle hon helt ta bort min diagnos så att jag aldrig skulle kunna söka vård hos dom igen. Blev så arg o ledsen på samma gång. Det är ju för i helvete en kronisk sjukdom!!! Den försvinner inte, den går inte att bota, de här är mitt liv! Sa till henne att ja förstår varför så många med endo tar livet av sig...de här är inget värdigt liv. Efter att ja vräkt ut mig mina tankar och känslor så lugnade även hon ner sig och började tänka. Hon kom fram till att om inget hittas på röntgen så skriver hon en remiss till uppsala. ÄNTLIGEN!!! Hon började också fundera på om de skulle gå att skrapa bort gamla endohärdar från tarmen eftersom att dom stör så mycke. Men det är riskabelt då man lätt kan ta hål på tarmen. Hon börja iaf tänka ut lösningar ist för att bara säga att "jag kan inte göra något åt dig". Hon tvivlar starkt på att endo kan ge så mycke smärta som jag har...men hon tvivlar inte på att jag har smärtor iaf. Alltid något.

Förut försökte dom ge min laxermedel igen utan smärtlindring. Självklart acceptera ja inte de. Hon skulle ta reda på om ja kan få något....men de har gått en timme o ja har inte sett slumpen av varken sköterskan eller medicinen. Ska de ca så svårt att förstå efter 3dagar att jag har ont?! Undrar om deras utbildning kommer i flingpaketen nu för tiden....