Dagens tema har jag inte allt för mycket att skriva om känns det som. För oss med Endometrios så är just Mens (dagens ämne) något man absolut INTE vill ha! Den ska stoppas snabbast möjligt för att undvika spridning. För varje gång man blöder finns risken att man blöder invändigt och det skapar en massa mer problem. Däremot kan det ofta vara svårt att hitta någon behandling som tar bort "skiten" helt för oss. Vi har en tendens att blöda igenom det ena efter de andra. Det tog ett par år innan vi hittade rätt kombination för mig. Men nu har jag varit blödningsfri i snart ett år pga spiral och p-stav. Jag hoppas de håller i sig ^^. Håll er blödningsfri helt enkelt brudar, viktigt viktigt!!!

Att få diagnosen Endometrios är inte den lättaste. För mig tog det ca 12 år. Under den tiden han endon växa fritt och ställt till med en hel del problem. Däremot så står det "endometrios?" flera år tidigare i min journal (som jag nyligen läst). Ja tror inte att läkare vill utreda eller diagnostisera endometrios patienter. Vi blir ju "jobbiga" återkommande patienter som inte kan botas. Så sent som igår träffade jag en tjej som har flera klassiska täcken på Endometrios men hon får ingen hjälp. Det är helt sjukt att det fortfarande finns tjejer som ber om vård men blir nekade. Det gör mig både ledsen och förbannad! Hon har ju fortfarande chans att leva ett någorlunda normalt liv om hon bara får vård i tid.

Diagnos var igentligen gårdagens tema. Men jag mådde inte alls bra så det fick bli idag ist. Jag har fortfarande extra smärtor efter att jag var på "pullastiken" i torsdags. Det ska ju vara bra i längden men de känns långt ifrån bra på kort sikt. Idag har jag bokat upp mig på barnkalas och simskola...lite ledig timing men ändå inget jag vill missa. Efter de hela kommer "brudarna knas" o tar hans om mig så de blir en lugn o fin avslutning på dagen iaf ^^.

Idag är temat "Insidan", vilket passar ganska bra då jag idag varit på sjukhuset för en undersökning av bäckenbotten "pullastik" som jag kallar det ^^. Sjukgumnastik för pullan helt enkelt. Jag är öm o spänd i varenda muskel där nere vilket inte är bra. Vårat mål är att försöka mjuka upp muskulaturen sakta men säkert. Det är ingenting avancerat och ska på en normal kropp inte gör ont. För mig däremot triggar det igång en hel del kramper och smärtor. Jag fick testa på TENS efteråt och det hjälpte fruktansvärt mycke! Så en sån e beställd o ja får hämta hem en egen om en vecka *längtar*. Som tur e har ja Louise som hämtat hem Lillan åt mig och fixat med mat. Upp ur soffan kommer jag inte än på ett bra tag. Kan inte ens beskriva smärtan mer än att det gör åt helvete ont några sekunder (långa secunder) sen e de kramp i mellan, innan de börjar igen. Livmodern känns som en sönder sprängd vatten melon. Jag kan verkligen inte föreställa mig att jag på något sett ser normal ut på insidan.

Mina magsmärtor började i väldigt tidig ålder. Jag åkte ofta till sjukhus/akut mottagningar redan som 12/13 åring. Jag fick genomgå en hel drös med utredningar med det slutade alltid med "det är bara mensvärk" eller "du måste må dåligt psykiskt". När man fått höra sånt som ung så börja man dölja smärtorna så mycke som möjligt....även för familjen. De va väldigt pinsamt att må så dåligt av "bara mensvärk". Åren gick o ja missade mycke i skolan då jag var hemma ca 10-14 dagar per månad pga smärtor. Ofta hävdade jag att jag var sjuk ist. Inte fören jag fyllt 24 började jag förstå att det inte vara var mensvärk. Jag hade då fött min dotter och hade nu smärtor varje dag. Jag började tjata på läkare att det här måste kollas upp...de måste vara något fel. Det tog två års tjat innan jag fick min första operation 2012. Vist va det endometrios...o mycke också. Hela buken var fylld och jag hade flera sammanväxtningar mellan organen. Efter de att jag fick diagnosen har jag genomgått ett flertal olika behandlingar bland annat kemiskt klimakterie och operationer. För varje år ökar smärtorna och jag blir mer och mer isolerad från omvärlden. Kommer endometriosen ta över helt eller kommer en del av "jag" att finnas kvar? Mitt liv styrs nästan helt av endometriosen. Jag kan inte röra mig som jag vill, jag har väldigt lite ork, jag måste ständigt ha koll på mediciner, ja kan inte gå på toaletten normalt, ja får ont varje gång jag äter osv... de känns som att det aldrig tar slut ibland. Det ända som endometrios inte vunnit över än är mitt psyke. Jag är trots att fruktansvärt lycklig och jag älskar mitt liv. Den delen av mig är jag livrädd att förlora. Den kämpar jag för att behålla. Ja tänker inte låta endon vinna!

Nu är det Mars igen...endometriosens "egna" månad. Det är en månad så vi vill sprida kunskap om denna allvarliga sjukdom. Jag orkar tyvärr inte engagera mig så mycke som jag hade önskat. Men det gula bandet kommer bäras dagligen, och jag kommer envisas med att skriva extra mycke om endo i bloggen denna månad. Målet är ett inlägg om dagen med olika huvud ord/ämnen att utgå ifrån. Dagens ämne är just endometrios.... så här kommer en kort beskrivning av sjukdomen:

Det är en sjukdom som drabbar en av tio kvinnor. Den är fruktansvärt smärtsam och det finns inget botemedel.
Så vad är det som händer i kroppen? Jo, vätska som man ska ha inne i livmodern läcker ut i buken och sätter sig på närliggande organ (kan i ovanliga fall även sprida sig upp till tex lungor, hjärna). Vätskan kopplas in av kroppens immunförsvar och bildar härdar och cystor. Som i sin tur blöder vid menstruation och sprids vidare i kroppen. Det är också vanligt att det bildas sammanväxtningar mellan organen och får allt att sitta fast i en en ända röra. Allt detta gör fruktansvärt ont. Något så enkelt som ett toalett besök eller sex kan ge olidliga smärtor som gör att man kräks eller svimmar. För att hålla sjukdomen i schack så behandlas man med en drös hormoner. Så att man inte får flera blödningar som gör mer skada. För dom flesta som jag känner iaf så har man även ett stort medicinskåp överfullt med smärtlindring, en värmedyna och ett färdig bäddat hörn i soffan där man typ bor. Allt bara för att orka genomlida dagen. Nu har just jag "turen att ha fått konstanta smärtor (dagligen) men mest vanligt är ett nog att "bara" ha ont de dagar i månaden då man har mens och/eller ägglossning. Hur som hälst så är det ett levande helvete! De gäller att konstant leta upp saker i vardagen som ger lycka o glädje... Inte ge Endometriosen minsta chans att sänka en totalt. Fight Endo 24-7!

De va ett tag sen ja skrev... har varit väldigt utmattad sen kräksjukan. Va bara frisk ett par dagar, sen blev ja förkyld ist. Ja e inte helt 100 än men mår ändå bättre.
Idag var min sjukskrivning slut och jag var också tillbaks på min aktivitet som idag blev att sortera ut spik i påsar och nita ihop. Efter de var de dax för möte med arbetsförmedlingen. Där hade jag tur! Direkt från start beslutades det att jag skulle få förlängt eftersom att jag varit sjukskriven så länge. Efter de så fick min handläggare reda på att jag inte kunnat öka något i tid sen starten i december. Att jag måste pausa flera gånger i timmen och att jag måste sova flera timmar när jag kommit hem. Detta var inte populärt ^^...men nu hade jag redan blivit lovad. Däremot så ska vi nu ha nära uppföljning och ses en gång i månaden för att se hur det går för mig. Kontraktet är på tre månader så ja hoppas att ja inte behöver sluta tidigare. Jag ser inte fram emot att vara helt totalt slut igen, ha konstant ont i nacken, ökade magsmärtor, att inte orka med familj, vänner, hem mm. Men däremot så är det underbart att jag nu har rätt till inkomst i några månader till.

Vinterns första, ända och sista snögubbe!
De e så skönt att ha kräksjukan bakom sig nu o vi kan börja leva utanför väggarna igen. Det firades idag med en snögubbe på tomten. Självklart har Lillan döpt den till Olof ^^. Nu på kvällen har hon ockuperat köket där hon bakar tårta till sin docka som har födelsedags kalas idag. "Allt ja behöver e vatten, mjöl, salt och socker mamma. De har vi hemma" blev en fin rosa slask mix med hjälp av lite karameller. Vi vuxna är tyvärr inte bjudna denna gång....antar att vi blir bjudna till städningen efteråt ist ^^. Undertiden njuter jag av en marabou *dreglar*. Har inte ätit choklad på 6 dagar :O. Också första dagen denna veckan som jag lyckats äta upp dagens poäng...yey me!

När vi gick o la oss igår så trodde jag att allt skulle vara bra när vi vakna idag. Med de blev inte riktigt så. Kl 4 imorse började Lillan kräkas igen och fick inte behålla någonting. Hon va trött och orkeslös...mådde inte alls bra. Efter ett samtal med 1177 va planen att ringa efter en ambulans in till barnakuten för att ge henne dropp. Men vi skulle ge det en sista chans med vättske ersättningen. Med hjälp av en medicinspruta gick det att få i henne lite åt gången var 5:e minut. Ibörjan kom allt upp men tillslut fick hon behålla de längre och längre och nu mår hon tom "bra". Hon orkar sitta upp, hon har byggt pussel och tom duschat. Efter att ha kramats med spyhinken i nästan 2 dygn kan vi nu iaf ställa den en liten bit bort. Nu jävlar ska vi bli bra!

...tack för hinken Mickis! Den har använts väl ;)