Har haft en helt underbar dag. Magen har strulat lite här o var men bara för att visa att den finns typ. Men på kvällen slog det till ordentligt! Nästintill olidliga smärtor som vägrar att ge med sig. Jag ligger dubbelvikt i soffan och tårarna rinner hejdlöst nedför mina kinder. Det var länge sen jag hade så här ont. Jag försöker fokusera på annat för att distrahera mig från smärtan tex tv, blogg.. Men de e svårt. Ja kommer bara ett par ord åt gången innan jag måste pausa. Periodvis är det svårt att ens få luft. Jag vill stå ut hemma, o jag kämpar verkligen. Men jag har pratat med sjukhuset och dom är förberedda på att ja kan behöva åka upp. Sköterskan jag pratade med kände igen mig när jag ringde, innan jag ens han säga mitt namn. Hon tyckte jag skulle åka in om ja inte mådde bättre efter ca en timme... De va ett par timmar sen nu. Jag mår inte ett dugg bättre men jag står ändå ut, och så länge jag står ut så ligger jag kvar här. Men jag är inte lika van vid dessa krafftiga smärt anfall som jag brukar vara. Måtte skiten släppa taget om mig snart...
Ja e faan orolig just nu. Känner att Endometriosen har övertaget just nu.

Har haft en helt underbar dag. Magen har strulat lite här o var men bara för att visa att den finns typ. Men på kvällen slog det till ordentligt! Nästintill olidliga smärtor som vägrar att ge med sig. Jag ligger dubbelvikt i soffan och tårarna rinner hejdlöst nedför mina kinder. Det var länge sen jag hade så här ont. Jag försöker fokusera på annat för att distrahera mig från smärtan tex tv, blogg.. Men de e svårt. Ja kommer bara ett par ord åt gången innan jag måste pausa. Periodvis är det svårt att ens få luft. Jag vill stå ut hemma, o jag kämpar verkligen. Men jag har pratat med sjukhuset och dom är förberedda på att ja kan behöva åka upp. Sköterskan jag pratade med kände igen mig när jag ringde, innan jag ens han säga mitt namn. Hon tyckte jag skulle åka in om ja inte mådde bättre efter ca en timme... De va ett par timmar sen nu. Jag mår inte ett dugg bättre men jag står ändå ut, och så länge jag står ut så ligger jag kvar här. Men jag är inte lika van vid dessa krafftiga smärt anfall som jag brukar vara. Måtte skiten släppa taget om mig snart...
Ja e faan orolig.
Känner att Endometriosen har övertaget just nu.

Just nu sitter jag ute på landet och myser i solen men Ludde. Det är så lungt fint och harmoniskt. Jag är hundvakt åt Ludde då hans husse är iväg på mattes begravning. För bara tre veckor sedan var det ytterligare en ängel som lämnade jorden. Så sorgligt.

Ludde och jag gick på en promenad på förmiddagen men stup i ett stannade han o satte sig ner o titta hemmåt. Där satt han som Ferdinand tills han kände för att gå lite till. Det märks så tydligt på honom att det inte är som det brukar vara. Det känns iaf bra att få vara här med honom idag. På något vis är han ju min lilla Ludde än.

Tror att rita har blivit min konstanta arbets uppgift nu :/. Jag satte mig iaf ute så jag iaf kan få något jobb gjort...jobba på brännan :D.
Fick idag reda på att Inda ska läggas ner (ingen vet när). Men redan nästa månad blir det iaf ändring av dagar. Fredagarna försvinner så jag får gå ner till 2 dagar, om jag inte orkar komma två dagar i rad då o då. Vilket jag tvivlar starkt på.
I typ februari skulle jag få hjälpmedel hit..de har självklart inte kommit än. O vem vet vem som ska kontaktas ang detta?.. Ingen självklart.
Skulle också vara kul o veta vad jag ska göra i augusti. Ingen som vet någonting om de. O just nu har jag häller ingen handläggare på arbetsförmedlingen då min slutat... man känner så bra omhändertagen på sånna här arbetsutredningar *harkel*.
Nollkoll.Nu

Det finns helt enkelt inga arbetsuppgifter åt mig längre. Sortera spik, de finns kvar i all evighet tror ja. Men de går bara inte med nacken nu när jag går mera. I brist på annat fick jag idag uppgiften att fylla i en målarbok. Tanken slår mig ofta "varför åker jag hit?!?". Ska jag verkligen träna på att färglägga? Men vist kan man tänka att dom får se hur mycke och hur länge jag orkar....om dom nu faktiskt hade uppföljning nån gång på vad jag faktiskt gjort innan jag åker hem :/.
Jag rapporterar iaf till mig själv idag. Två små fjärilar fick jag till! O nacken gör nu ont så jag tar rast fram till lunch, äter min macka och åker sedan hem igen.

Nu förstår ni kanske varför det inte alltid är så kul o svara på frågan: Vad gör du på arbetsutredningen?
^^

Igår bjöd jag lilla M (Bullen i ugnen) på sin första bio...Är såå glad att liten inte kunde se!
Mickis födelsedag inträffade när jag inte mådde så bra. Så jag gav henne en pressent i form av valfri bio. Igår var de dax. Jag borde ju vara beredd när det kommer till Mickis men ändå blev jag vettskrämd. Jag som fått mardrömmar av scary movie hade helt klart klarat mig utan The Conjuring 2. Men vad gör man inte för sina vänner. Nästa gång väljer jag film dock ^^.

Efter en tuff natt vaknade jag med blodsprängda ögon. Men som tur va så va de ljust och familjen var vaken.. skräcknatten är över!
Lillan ville ha våfflor till frukost så vi slängde ihop lite mumsiga lchf våfflor. Nu hoppas jag att livet återgår till det normala och att mardrömmar håller sig på avstånd.

Tidigare ikväll fick jag för mig att baka Lchf bröd för första gången. Måste ju ha något smarrigt till kvällsmat ;).
Redan när jag klickade ut smeten på plåten så insåg jag att det inte kommer att se så fint ut som på bilden till receptet. Det blev verkligen "Oopsies" :D.
Men det blev iaf väldigt gott! Så jag lyckades ändå. Jag väljer att se det som en vinst ^^. Nästa gång kommer jag vispa smeten lite extra så blir de kanske lite mer likt bröd ^^. Fina runda bullar med samma goda smak.

Är så jävla stolt över att jag nu kan stå upp och laga mat. Både lagad mat från grunden och bakverk som detta. Det är tom oftare nu som det faktiskt blir gott också. Så mina matlagnings kunskaper måste ha blivit bättre ;p...o bättre kommer dom att bli. Lär mig nya saker varje dag ^^.

Idag firade vi våran årsdag (två dagar tidigare). För 8 år sedan hade vi våran första date på Smultronstället. Tack vare den dagen är vi nu den perfekta familjen vi är ;). Fru, man, barn och Volv...nej Saab va de ja ^^. Så mycke kan hända på kort tid.
Vi håller på traditionen och åt glass på Smultronstället...så mysigt, och triggar igång sånna underbara minnen om dagen vi först träffades. Var ju ingen överaskning att Lillan valde just frost glassen :). Men minnes trippen slutade inte där. Mannen överraskade mig när vi skulle åka hem... Istället svänger han av och åker emot Mem. Den plats i världen som jag älskar mest. Platsen där jag och Michele alltid badade som barn. Platsen där Michele nu är spridd och vilar i frid. Jag satte mig ner vid fyren med fötterna hängande ner mot vattnet och lät vågorna skvätta ner mina fötter. Jag gick från leende till gråtande om vart annat. Log när jag tänkte på alla minnen från barndomen då hon var en så stor del av mitt liv. Gråtande när jag sen tänkte på att hon inte finns här vid liv och lever livet med mig. De må va jobbigt men sammtidigt finns det ingen plats som kan få mig så lugn och harmonisk som fyren vid Mem. Det känns som att en del av henne följer med en när man vänder hemmåt.
Helt otroligt hur mycke man kan sakna någon... Hon har en stor plats i mitt hjärta, min ängel <3