Anledningen till att bloggen varit död efter mina nyårsmål är för att jag känt mig lite död själv. Hade så mycke planer och tankar för det här året.
Men efter att ha varit "bra" i nacken ett par månader så har den nu brakat ihop igen. Dom flesta dagar är jag bara hemma och kan inte ens få hushållssysslor gjorda. Ibland lyckas jag spara ihop lite kraft till att göra små utflykter och samla positiv energi så jag håller mig lycklig, fast det tar på krafterna.
Nu när det gått ett tag har jag börjar acceptera att en dålig period är här igen och jag kan börja om med att planera året efter mina nya förutsättningar.

Jag har iof kommit en bit på vägen med mina mål:
Jag har skaffat mig en hobby....akvariet. Jag tycker det har blivit jätte kul att hålla på med de, hoppas det håller i sig.
Jag har också bara 2kg kvar att förlora tills jag nått mitt slut mål. Så lite stolt är jag allt ^^


Dom vackra blommorna på bilden har jag fått från min underbara man <3

Idag är jag så fruktansvärt stolt över mig själv! Jag promenerade upp till simhallen och simmade 40 länder på 30 minuter! Så långt hat jag inte kunnat simma på över 8 år :D
Innan min olycka med andra ord. Och det som fick mig att sluta efter 40 vart inte nacken utan astman. Helt otroligt!
Visst e ja stel nu men jag tycker att jag borde ha så mycke ondare än jag har.
Sicken förbannat bra dag de här blev xD

Min nacke har packat hela natten och har nu åkt på semester.....utan mig!

Om den bara kunnat vänta en vecka till. Det här är sista veckan jag är själv hemma med Lillan. Självklart ska de strula då. Kan lova att mitt smile och positiva inställning har för sig nu.
Hade de inte varit för Lillan så hade jag inte kommit upp ur sängen.
Tur att jag har henne, hon tvingar mig att få vardagen att fungera iaf.
Hon gör mig glad och tar hand om mig även om hon själv är förkyld och har fått öroninflammation. Min ängel <3

Idag har jag försökt att tänka....men har inte komit någon stanns.

Låter precis som vanligt när det gäller mig, ja vet =)

Men idag har det varit tuft.

Jag har haft väldigt ont under hela dagen idag.

Som tur är så har Lillan kunnat vara på dagis under dagen så hon inte har behövt ha tråkigt.

Det här är sista veckan som hon är på dagis, den kommer hon vara hemma med mig 100%.

Jag ser verkligen fram emot att aldrig behöva lämna bort henne.

Men efter en dag som idag då jag bara legat i soffan börjar jag bli orolig.

Jag kommer med all säkerhet ha dåliga dagar framöver antagligen henom hela mit liv.

Någon dag här och var fungerar ju, men skulle jag ha så här ont som jag har haft idag, en längre tid... Vad gör jag då?

För mig är det inte ok att honska behöva roa sig själv och se mamma ha ont hela tiden.

Hon är för liten för att förstå varför mamma inte orkar leka.

Hon ska inte behöva växa upp och oroa sig över hur jag mår.

Jag vill vara en glad och lekfull mamma alla dagar alltid!

Så hur ska jag lyckas få de att ske..?

Det är hit mina tankar har kommit idag...men än så länge har jag inte hittat någon större plan.

Skulle behöva att större "nät" runtomkring mig känner jag, men det är lättare sagt än gjort.

Den här biten kräver mera tanke tid innan jag kommer någon vart...

Men imorgon tas det tag md andra bitar!

Jag ska till försäkringskassan och få dom att ändra sitt beslut ang min inkomst.

Som svar på mitt avslag dtod det att jag är berättigad bidraget så som min situation ser ut. Men eftersom att jag har kontakt med sjukgymnaster och läkare så kanske jag blir frisk om ett år.

Vet inte om jag ska skratta eller gråta åt helvetet.

Jag har haft konstant smärta i snart 8år.

Om dom tror jag är frisk inom ett år så vill jag gärna ta del i hur dom tror att de ska ske!

Vem faan vill leva som jag gör ifall man bara kan bli frisk så där på ett år?

Ibland önskar jag att jag kunde få dom att förstå hur det är att leva ett liv med smärta och utan några rättigheter.....

Idag har Lillan fått käka tacos helt själv...syns det? ^^

Hon kan ju göra allt helt själv nu...tror hon iaf :)

Vi myste till med tacos igag för vi fick "fin" besök på eftermiddagen.

Pappa kom hit med frugan sin morsan sin (min farmor) och min kusin. Med andra ord kom halva släkten på besök :D

Älskar min familj och sakar att vi inte bor i samma stad längre. Jag vill kunna träffa dom varje dag.

Det fiktigaste som finns här i livet är ju dom man har frunt omkring sig. Man ska ju bara umgås med dom som får en att må bra. Annars slösar man ju bara bort livet.

Hur som hälst...

Det blev ju en massa disk efter talrikar, skålar och fat. Och för första gången i mitt liv klarade jag av att diska allt helt själv!!!! :D

Vist har jag ont nu på kvällen men ja klarade av det och är fruktansvärt stolt!

Även om jag har faft en jobbig tid så gör jag sammtidigt stora framsteg, underbart!

Har drömt lite senaste tiden om hur det skulle vara att att leva utan smärta.... Det är faktiskt en skrämmande tanke för mig. Vet ju inte hur de är, hala livet skulle ju förändras. Även om det bara skulle vara positiva förändringar sä känns det ändå lite otäckt =)

Vi har pratat lite här hemma om vi ska testa att operera mig och se ifall jag blir bättre. Det är dom diskutionerna som har fått mig att tänka på hur det skulle vara att va "frisk".

Men det är dyrt att föra ett sådant ingrepp och jag är rädd för vad som kan hända ifall det går fel...e ju ändå nacken vi snackar om här. Mycke att tänka på.

Är inget beslut jag kommer förhasta iaf.

Skulle det lyckas så skulle jag kunna göra så mycke mera, försörja min familj och orka leka mera.

Men skulle det få fel och jag blir förlamad.....vad får min dotter för uppväxt då?

Nae! då e de bättre att jag har ont.

Så länge som jag har en så fruktansvärt bra familj och stöttande vänner så kan jag inte ha det bättre

<3

Älskar dessa Miranda nallar, dom kan verkligen refletera hur man känner sig.

Jag försöker lappa ihop mig själv men det räcker inte riktigt till.

Värktabletterna har hjälpt mig jätte mycke och jag har inte behövt ligga i soffan hela dagarna.

Men idag har det varit skit, trotts tabletter :(

På förmiddagen gick jag en promenad med min kära vän Linda och det gick bra. Hade ont men det var ändå helt ok. Tror inte ens att Linda märke av något :p eller?

Men sen blev det bara värre och värre. Snuttan sov middag vid 12 och jag fick chansen att vila lite, då kände jag hur illa det var.

Inte blev det bättre av att jag skulle till sjukgymnasten vid två tiden. Hon hittade direkt vart jag hade ont..kan lova att det hade varit mycke skönare om hon inte hade hittat :)

När jag kom hem ville jag bara lägga mig och sova tills all värk var borta.

Efter att ha tagit ytterligare en tablett nu på kvällen har jag fortfarande ont... Så här får det bara inte vara imorgon! Ska visserligen till läkaren imorgon, men inte den läkaren. Jag ska till np..."nånting" , och få diagnosen på ADD:n, om ja nu får någon.

Men det känns ju ganska så självklart =).

Nu när man gar gått o blivit milf så har ju brandrisken ökat radikalt här hemma :p

nja...synd att det inte kude vara sant :D

Nu när familjen har växt har man ju insett att säkerhet är väldigt viktigt. Så efter att ha barnsäkrat "hela" lyan så bestämde vi oss för att införskaffa oss en brandsläckare, flera bransvarnare och en bransfilt.

Så skulle det nu ske en olycke så är vi lite förberädda på det iaf =)

Att skaffa sånna grejer hade jag aldrig på tanken innan jag blev mamma. Men nu känner jag att det är jätte viktigt!

Prioriteringarna har ju lagts om en hel del det senaste året =)

Min nacke har ännu inte blivit bättre :( ,snarare tvärt om.

Men jag har fått ok från sjukan att jag får träna, och så länge jag går på tabletter så gäller det att passa på.

Vist känner jag av att det gör ont i nacken iaf. Men det är nästan som att man flyter lite utanför kroppen på någe vis, med andra ord- jag bryr mig inte så mycker om att det gör ont. Smärtan finns där men den förstör inte mitt liv.

Imorgon blir jag "20" *vissel* och ska fira dagen med att besöka läkaren igen. Se om hon har något vettigt att säga =)

Sen åker jag till stan och besäller en tårta till min älskade dotter som snart fyller 1år :D

Igår blev det lite julfix med Mickis.

Vi limma pepparkaks"ladugård"...ska igentligen föreställa en kyrka men de vill ja inte ha!

sa jag fred om det litegranna och blev faktiskt nöjd =)

Köpte masipan och gjorde lite gubbar o grisar också när vi ändå var på g. Nu är det bara baket som återstår innan jul...kanske ska köpa lite klappar också *harkel*

Men det får ta lite tid, för nu måste jag vila.

Känner att jag har ansträngt mig på tok för mycke även om jag ingetligen tagit de fösiktigt. Nacken blir inte bättre, och trots mycket bra medeciner så känner jag av att nacken är i väldigt dåligt skick.

Nu ska jag bädda ner mig i soffan med mina kära man och se på en film innan vi kryper ner under täcket.