Har haft två underbara dagar med min älskade lilla tjej i Norrköping. Vi har plaskat i parken, lekt, luktar på blommor och utforskat hur mycke som hälst. Och jag fick inte ont fören igår kväll och nu på kvällen. Har ju haft lite jobbigare under dagen idag och varit svullen men det har ändå fungerat. Var 3 månader sedan jag och Lillan haft så kul ihop. Hoppas det kommer så många fler dagar som dessa. Jag älskar att se henne så lycklig som hon är när vi kan göra saker ihop.
Nu sover hon sött och jag ska bädda ner mig i soffan bredvid min man och se på porr film ;) "fast and furious"

Idag må jag ha haft en hel del smärtor men det har ändå varit en väldigt bra dag. Först var ju kussen här för hon sov också över här hos farmor. Sen kom pappsen förbi en sväng. Inte nog med de så kom älskade Tina hit och tog med Lillan på lekäventyr. Det var verkligen något hon behövde. Och jag passade på att sova lite :p har sovit tre gånger under dagen. Så helt bra har jag ju inte mått. Men sällskapet har varit på topp.
När man inte tror att det kan bli bättre så kommer mannen hem från jobbet och tar med mig på ett kvälls dopp i sjön, bara han och jag <3
Första doppet för våran del iår också ^^ det var så fint! Ja de ser ni ju på bilen :D
Nu ska här käkas kvällsmat (mediciner) och hoppas på lite sömn. Magen gillade inte att bada lika mycke som jag gjorde, fast det var det värt. Är hel nöjd med denna dag ^^

Dotter nu i bilen på väg bort från min älskade vackra lilla by håla :)
Ska besöka min gamla stad norrköping och bo hos min bästaste farmor. Hon står ut med oss när det behöva lite extra hjälp ^^
Lillan har sovit hela 6 timmar denna natt så det ska bli spännande och se vilket humör hon kommer dela med oss ida ;)

Idag har jag försökt att tänka....men har inte komit någon stanns.

Låter precis som vanligt när det gäller mig, ja vet =)

Men idag har det varit tuft.

Jag har haft väldigt ont under hela dagen idag.

Som tur är så har Lillan kunnat vara på dagis under dagen så hon inte har behövt ha tråkigt.

Det här är sista veckan som hon är på dagis, den kommer hon vara hemma med mig 100%.

Jag ser verkligen fram emot att aldrig behöva lämna bort henne.

Men efter en dag som idag då jag bara legat i soffan börjar jag bli orolig.

Jag kommer med all säkerhet ha dåliga dagar framöver antagligen henom hela mit liv.

Någon dag här och var fungerar ju, men skulle jag ha så här ont som jag har haft idag, en längre tid... Vad gör jag då?

För mig är det inte ok att honska behöva roa sig själv och se mamma ha ont hela tiden.

Hon är för liten för att förstå varför mamma inte orkar leka.

Hon ska inte behöva växa upp och oroa sig över hur jag mår.

Jag vill vara en glad och lekfull mamma alla dagar alltid!

Så hur ska jag lyckas få de att ske..?

Det är hit mina tankar har kommit idag...men än så länge har jag inte hittat någon större plan.

Skulle behöva att större "nät" runtomkring mig känner jag, men det är lättare sagt än gjort.

Den här biten kräver mera tanke tid innan jag kommer någon vart...

Men imorgon tas det tag md andra bitar!

Jag ska till försäkringskassan och få dom att ändra sitt beslut ang min inkomst.

Som svar på mitt avslag dtod det att jag är berättigad bidraget så som min situation ser ut. Men eftersom att jag har kontakt med sjukgymnaster och läkare så kanske jag blir frisk om ett år.

Vet inte om jag ska skratta eller gråta åt helvetet.

Jag har haft konstant smärta i snart 8år.

Om dom tror jag är frisk inom ett år så vill jag gärna ta del i hur dom tror att de ska ske!

Vem faan vill leva som jag gör ifall man bara kan bli frisk så där på ett år?

Ibland önskar jag att jag kunde få dom att förstå hur det är att leva ett liv med smärta och utan några rättigheter.....

Idag har jag sett till att boka upp mig totalt!

Ni såg ju i tidigare inlägg att jag har fullt upp sen här veckan...det är ingenting imot hur det kommer bli i veckorna hädan efter.

Måndag: Barnvagnsrally - Vi har gått ihop oss ett gäng morsor för att promenera.

Tisdag: Babysim - börjar från o med nästa vecka, ska bli såå kul =)

Onsdag: Mamma- Barn gympa och Barnvagnsrally... igen

Torsdag: Droppen - Som vanligt på torsdagar =)

Antar att fredag bli bokad till tvätt, disk, städ, bad och Kalle :p

Lördag och söndag vill man ju ha som slappar dagar...fast så blir de ju aldrig iaf. Vi brukar alltid få besök eller besöka andra så jag får nog vänta med slappandet tills ja blir gammal :D

Btw... Idag klippte jag håret på lilla Ebba för fösta gången. Håret hade växt så långt att det kom i ögonen på lill stumpan. Så nu är hon klippt o kan se igen ;)

Helt otroligt...hon är ju inte ens två månader gammal än, hårbollen =)

Tiden går hur fort som hälst. Ebba är snart 4veckor gammal och jag har fortfarande inte lärt mig att hur jag ska få dagarna att gå ihop sig.

Tvätta, städa och diska är helt pappas ansvar som det är just nu och så vill jag inte ha de. Ikväll börjar han jobba natt och behöver vila om dagarna för att orka med.  Men på någe vis ska jag få det att fungera.

  Uppdate:

Eftersom att jag sällan har tid att sitta vid datorn och när jag väl gör det så har jag oftast bar aen hand....så blir det inte att jag skriver så ofta här längre :(

Men en liten uppdate här och var blir det iaf =)

Ebba som vi misstänkte hade kolik var antagligen bara falskt alarm *pjuf*

Hon har inte skrikt på tre nätter nu. Men hon har ändå itne så bra koll på natt och dag..eller så e de just de hon har :p Hon sover hela dagarna och är vaken och vägrar vara sjävl på natten. Men även om man är vaken så är det mycke lättare nu när hon iaf inte gallskriker.

Min rygg är inge vidare..men igår va vi på besök hos sjukgymnasten ihop om att hon skulle fixa min rygg på ett knyck ;)

Men så blev inte fallet..."du ska vila och inte anstränga dig!!"

Jag får itne träna fören om 7-10veckor *suck*

Jag som ville träna upp mina muskler så att ryggen blir bättre och jag ska kunna orka bära Ebba. Men nu blir det bärsele på heltid...får ju iaf vara nära min dotter.

Nu ska jag lägga all min tid på att vila,amma och byta blöjor....dom få minuterna som man kan skramla ihop utöver de så ska jag försöka städa lite, bara lite :D

Love

Jag har så svårt att förstå att man kan älska någon så mycke som man älskar sitt barn. Hon är bara 11dagar gammal och jag gråter redan över tanken på att hon kommer växa upp och flytta hemmifrån.

Vist är jag extra kännslig just nu och gråter över minsta lilla =)

Nu sitter jag ock stor tjuter för att jag har världens vackrasta familj. Jag vet itne vad jag ska göra av all min glädje någonstanns.

Efter allt jobbigt som har hänt i mitt liv så har jag äntligen fått känna hur det är att vara lyckligast i världen. Det finns inget i hela världen som någonsin kan göra mig lyckligare än Kalle och Ebba.

Michele....Jag hoppas du kan se mig nu. Jag tänker på dig så otroligt mycke just nu. Önskar du kunde vara här och dela min glädje med dig. Tänker på hur det skulle kunna ha varit ifall du fortfarande levde. Du kanske också hade haft en liten underbar bebis i famnen.

Love ya <3

Den 23/12-2010

3340gram

50cm lång

Efter en natt men många värkar åkta vi sömnlösa in till Förlossningen.

Jag vat helt inställd på att få åka hem igen, men jag var i full gång med förlossningen redan vid första kollen så vi fick stanna kvar.

Efter 12 timmar på sjukhuset kom lilla Ebba.

Det smärtsammaste jag någonsin har gemongått i mitt liv...men helt klart ockå det mest underbara belöningen man kan tänka sig.

Har insett att det inte finns en möjlighet att försöka förstå hur en förlossning är fören man är mitt uppe i den. Jag trodde att jag var förberädd med allt jag har sett och läst mig till...men det var inte ens i närheten.

   Förlossningen gick iaf jätte bra utan komplickationer och lilla Ebba mådde hur bra som hälst. Men läkarna fick däremot inte stopp på mina blödningar.

Det blev en hel del spända timmar i hop om att någon medicin skulle ge värkan. Men det verkade inte göra någon större förändring. Dom viste inte riktigt varför eller varifrån jag blödde så stämningen i rummet var inge vidare.

Kalle fick ta hand om lilla Ebba under tiden, sammtidigt som han var stark och stöttade mig trotts att han nog var den som var mest skärrad över situationen.

Vi fick stanna på special avdelningen under helgen för att hålla koll på läget och med tiden blev det bättre och bättre och vi fick åka hem på juldagskvällen.

Nu spenderar vi tiden hemma med att försöka lära oss Ebbas rutiner och försöka sova och vila så mycke vi bara kan.

Än så länge så är man så trött och har ont här och var så man känner sig som en maskin som går utav bara farten. Men ibland kommer verkligheten ifatt en att man inser att man har fått en vacker liten dotter...då är det inte lätt att få stopp på tårarna =)

Vi är helt klart världens mest lyckliga människor!

<3