Denna bok har jag läst nyligen. Ja vet, ja har läst! Skulle kunna tro att det är 1april ^^. Det gick iaf för den var väldigt intressant. Det stod igentligen ganska självklara saker. Men en hel del saker försvinner i vardagen och man "kör bara på" utan att tänka efter. En sak som jag ofta gör när Lillan är arg är att säga "du får inte skrika","du får inte sparka","du får inte kasta" osv. Men jag har nog inte någongång visat henne hur man faktiskt får visa sin ilska. Det är helt sjukt att jag missat en så stor sak... Att lära sig hantera känslor är ju svårt även för vuxna så vad begär vi igentligen av våra barn?
Helt klar glad över att jag läst denna bok. Ibland behöver man bli påmind av det mest självklara :)

Lillan har fått leda vägen idag. Jag har bara följt efter och struntat i nästan alla måsten. Först gick vi stranden. Hon blev så förvånad när hon "råkade" trampa med ena skon i vattnet, smilade åt mig och förväntade sig en varning, som aldrig kom. Jag gjorde istället samma sak... Jag vill väl också va barn ibland och strunta i regler :p
Sen fick vi till läderlappen (gungan). Den har ja gungat på när jag var liten och den håller än. Varför görs inga såna längre? Man kan tom sitta skönt även med lite "bagage"^^
Dagen fortsatte med nybakade bullar från grannen och lite pyssel. Här kastades lera i golvet... Den här gången gjorde Lillan lika dant ^^. Hon sken upp som en sol! Helt klart värt att skrubba golv för att ha fått se de smilet.
Borde släppa lite oftare på obetydliga regler om dagarna känner ja. Man måste låta både sig själv och dom små att ta semester ibland. Det tjänar alla på.
Lycklig mamma- lycklig dotter <3

En tuff dag på ett mysigt vis.
Idag fick jag en sund på eftermiddagen då jag kände mig bättre. Det var lika dant igår...ett par timmar då kroppen faktiskt fungerade. Jag la den tiden på att ta mig till landet. Det var på håret, men de gick! När jag bara hade en liten bit kvar började magen att attackera. Men med hög fokus och lite höga toner ihop med bilstereon så kom jag fram.
Tiden som funnits kvar av kvällen har spenderats på Lillan. Först lekte vi i sandlådan. Jag märkte ganska snart att jag skulle vara ett kap för byggbranschen ;) Sen tog vi fram kritorna och målade lite allt möjligt...även när jag försöker koppla bort all skit när jag leker så kan jag inte riktigt släppa taget helt. Tycker iaf att det blev ett fint Endo band :).
När vi kom in så målade vi lite också innan vi tände brasan o njöt av den finna utsikten från soffan. Helt underbar kväll med min älskade tös <3

Nu sover hon sött och jag låter tårarna rinna fritt. Jag blir så känslosam när jag mår dåligt. Trotts alla besvär/diagnoser så har jag fått ett barn. Hon är ett mirakel <3

Lillan sover och mannen är på jobbet. Första jobbdagen efter ledigheten. Här sitter jag i soffan för mig själv och försöker lista ut hur jag lyckas komma dit jag är idag. Jag har världens mest perfekta man. Utan honom har jag inte kommit långt här i livet. Och tillsammans har vi skapat ett mirakel. Min älskade lilla tös som inte är så liten lägre ^^ Jag hade aldrig trott att jag skulle få ett så underbart liv som jag har. Jag har börjat uppskatta mina nacksmärtor. Låter kanske konstigt men utan dom hade jag kanske aldrig träffat mitt livs kärlek. "efter regn kommer solsken". Nu sitter jag här och längtar tills min man kommer hem från jobbet. Och tills Lillan kommer o ger mig min morgon puss imorgonbitti :) Det spelar ingen roll hur många diagnoser jag har/kommer få, eller hur kraftiga smärtorna är/blir. Jag kommer alltid att vara lycklig så länge jag har min älskade familj nära mig <3

Idag blev det äventyr på busfabriken. Förstår inte att folk står ut med att åka dit på helger. Fullt av skrik, massa folk, gapande personal i högtalarna...Purk! Nae, man ska dit mitt i veckorna. Idag fick vi dela huset första timmen med en familj till (3 individer). Lungt o skönt :)
Fast sen e ju frågan om vem som igentligen blir av med mest energi på dessa ställen? Den ända av oss som fortfarande springer runt med full fart är Lillan ^^

Får så ofta höra att barn bara testar gränserna lite men kommer tillbaka snart igen... "dom springer aldrig bort"
Men dom har inte träffat våran lilla löpare ^^ Hon ränner och ränner så långt världen bara räcker, i dagens fall en enorm fotbollsplan :) Den lilla pricken är våran tjej, på väg åt helt fel håll. Är så kul att se henne utforska världen, fast ibland önskar man att ett koppel fanns till hands ;)

Äventyr med min älskade familj <3
Lite tokigt att åka till ett badhus när det är strålande sol ute, men roligt var det :) Att se Lillan plaska runt helt överlycklig är ovärderligt. Har varit helt underbart!
Tyvärr så tog det lite extra mycke på kroppen och jag fick ta fram piller burken när vi kom hem. Men det var ändå helt klart värt de :) Älskar min familj. Att se dom lyckliga dämpar smärtan mer än något annat<3

Denna dag, vart ska man börja?
Vi hade inget för oss så vi åkte ut till Näkna och hälsa på pappsen och Helena. Som råkar nämna att dom vet om er litet hus som står tomt. För skoj skull åkte vi dit för att se vart det låg. När vi kommer dit hittar vi det här urgulliga paradiset. Hon som äger det vill hyra ut stället och vi fick en nyckel på en gång :D
Blev/är helt till mig av lycka! Det må inte vara stort, men det är en dröm som blivit verklighet. Nu ska det packas och planeras så vi kan åka dit nästa helg :)