Den 23/12-2010

3340gram

50cm lång

Efter en natt men många värkar åkta vi sömnlösa in till Förlossningen.

Jag vat helt inställd på att få åka hem igen, men jag var i full gång med förlossningen redan vid första kollen så vi fick stanna kvar.

Efter 12 timmar på sjukhuset kom lilla Ebba.

Det smärtsammaste jag någonsin har gemongått i mitt liv...men helt klart ockå det mest underbara belöningen man kan tänka sig.

Har insett att det inte finns en möjlighet att försöka förstå hur en förlossning är fören man är mitt uppe i den. Jag trodde att jag var förberädd med allt jag har sett och läst mig till...men det var inte ens i närheten.

   Förlossningen gick iaf jätte bra utan komplickationer och lilla Ebba mådde hur bra som hälst. Men läkarna fick däremot inte stopp på mina blödningar.

Det blev en hel del spända timmar i hop om att någon medicin skulle ge värkan. Men det verkade inte göra någon större förändring. Dom viste inte riktigt varför eller varifrån jag blödde så stämningen i rummet var inge vidare.

Kalle fick ta hand om lilla Ebba under tiden, sammtidigt som han var stark och stöttade mig trotts att han nog var den som var mest skärrad över situationen.

Vi fick stanna på special avdelningen under helgen för att hålla koll på läget och med tiden blev det bättre och bättre och vi fick åka hem på juldagskvällen.

Nu spenderar vi tiden hemma med att försöka lära oss Ebbas rutiner och försöka sova och vila så mycke vi bara kan.

Än så länge så är man så trött och har ont här och var så man känner sig som en maskin som går utav bara farten. Men ibland kommer verkligheten ifatt en att man inser att man har fått en vacker liten dotter...då är det inte lätt att få stopp på tårarna =)

Vi är helt klart världens mest lyckliga människor!

<3

Det började imorse...kalle käka något till frukost o gav mig sen en puss...häll på att spy ner kudden :(

Idag har jag mått illa i stort sett hela dagen... och inte blev det bättre när jag skulle göra lite käk. Klarade knapt av att koka korv för de stank så förjävligt. Precis som i början av graviditen....tycker vi INTE om!!

Förstår inte att det han bli så illa trotts att jag käkar tabletter. Som tur är så är det inte så lång tid kvar tills bebisen kommer *längtar*

En dag som alla andra :)

Idag lämnade vi in nycklarna från den gammla lyan, känns helt jävla underbart :D

När vi ändå va i stan så slank vi in hos farmor på fika. Var från början bara planerat att bli en pisse-paus men lite bullar kan man ju inte tacka nej till :p

När vi kommit hem började mina härliga kännslor bubbla fram igen... Blev så frustrerad över att benen och ryggen värkte så dant att jag la mig på sängen o grät. Älsko fick komma in o hälla om mig o trösta mig tills jag hade lugnat ner mig. Sen var allt bra igen =)

Hade aldrig klarat av den här graviditeten om det inte vore för kalle ^^

Är så tacksam för att han är så underbar och gör allt för mig. Jag är den mest tursammaste människa i hela världen som får ha honom nära mig....

Så där ja...nu kommer tårarna igen. Förstår inte att allt ska vara så kännslosammt hela tiden. Nu sitter jag och gråter för att jag är så fruktansvärt lycklig och kär :D

This is the new me

Gråter för ALLT....men mest av allt separationsgråtande. Kan inte förstå att det ska kännas så hämskt att kalle åker o jobbar på kvällarna. Jag kan gråta i flera timmar. Och då menar jag inte lite små tårar, utan riktiga floder som bara öser ut ur ögonen på mig.

Känner mig satans dum i huvudet som börjar tjuta över allt runtomkring mig. Ofta kan jag börja gråta helt utan anledning. Inte konstigt att jag är yr i bollen ibland...håller nog på att dö av vätskebrist =)

Nu är det inte lång tid kvar tills man kan få ett ansikte på våran nya familjemedlem =)

Nu är jag LITE större...Spenderar mer tid sittandes än stående :p

Kalle kallar mig för Pingu och det känns faktiskt ganska passande.

Nu får tiden är mitt största "bekymmer" att jag itne får sova på nätterna. All extra vikt gör att jag har förbannat ont i ben och fötter så dom verker hela nätterna. Lyckas jag somna så vaknar jag snart av antingen kramp i vaderna eller akut nödighet =). Men men några minuter här och där så tror jag att jag får ihop ca 2-3timmars sömn på nättter iaf.

Så vila och ett antal power naps om dagarna är livsnödvändigt =)

O så säger dom att man ska vila upp sig inför förlossningen- lättare sagt än gjort!

Nu är det dax att börja ladda upp med kolhydrater, och hitta någon som kan ta Bumbi lite fort ifall Bebisen kommer innan planerat.

Men i stort sett är allt klart o färdigt för våran lilla ängel att titta ut :)

Idag har jag dragit iväg med lillebror till stan för att bada på badhuset...skit kul :)

Sen drog vi en snabb runda på stan med mickis o mia i väntan på att kalle skulle vakna och komma o käka på subben med oss *love* Godare käk finns inte!

När vi skulle gå till bilen hem fick jag svårare och svårare för att gå...det tröck som in i *pip* neråt (svårt att förklara var)...

Tillslut blev jag snurrig i huvudet och var tvungen att stanna o kalle fick hämta bilen även om vi bara hade 30meter kvar.

efter lite vila kändes det bättre o huvet men det trycker fortfarande väldigt mycket neråt..känns som att bebisens huvud trycker. Jag hoppas det släpper snart....börjar bli lite små orolig för att det ska bli värre o värre :/

Men jag antar att jag itne borde ha ansträngt mig så mycket som jag har gjort idag och behöver vila...så kanske det blir bättre. Ska hålla mig från att ge mig iväg på så här stora äventyr nu när det är så kort tid kvar =)

Att man kan vara så satans trötter *gäspar*

Glömde skriva det mest jobbiga igår...Nya läkaren vill att jag slutar med mina underbara "inte kräk" tabletter :(

Tror att dom tabletterna innehåller mer än bara sånt som hindrar en från att spy. Jag är nämnligen tröttare än tröttast nu.

Jag sov stenhårt inatt ända till halv 10...sen vilade (små sov) jag i soffan till 12. Efter de fick jag besök ock åkte bland annat till ikea...på vägen hem sov jag som en gris. Och hela eftermiddagen har jag knapt kunnat hålla ögonen öppna.

Är det de här dom kallar graviditets trötthet så kan jag förstå varför många gravida såger att det inte går att jobba för att dom är trötta =)

Jag har ju som tur är all tid i världen till att vila o sova, men det skulle ju inte vara helt fel om man faktiskt skulle orka komma ut pyamasen om dagarna.

Jaja.....nu ska det bli spännande att se vad som händer imorgon...har redan tagit fram min gamle vänn ut ur förådet "hinke"

Du har vi varit hos barnmorskan igen.

Allt var i stort sett som de ska vara, mer eller mindre.

Anledningen till att jag haft lite små ont hade o göra med foglossning....sen har även bebisens huvud redan lagt sig till rätta där nere och trycker lite =)

Nu blir nästa möte familjekurs ;p faan så kul de ska bli *längtar*

Träffa flera par som ska ha barn någorlunda sammtidigt som vi =)