Jag hade en egen eld att fightas med igår. Först hade jag ett möte på arbetsförmedlingen på morgonen. På vägen dit kräktes ja för att jag hade så ont i magen. Mötet gick inte riktigt min väg häller. Försökringskassan vägrar att hjälpa mig. Men arbetsförmedlingen var snälla och lät mig vara med i ett arbetsförberedande program så jag iaf kan få lite ersättning. Hur jag ska klara av att faktiskt gå igenom programmet blir en spännande resa. Efter mötet hade jag fortfarande fruktansvärt ont. Det gick bara inte att ta mig hem. Jag tog mig till kompisens jobb och stannade där ett tag. Efter 6 timmar hjälpte hon mig till bussen och jag fick med mig några påsar för säkerhets skull. Jag kom tillslut hem :)
Det var ingen rolig dag inte, så mycke smärta och under så lång tid...uch! Efter vila tog vi oss upp till kanalen en liten stund så Lillan fick se maj brasan. Både hon och jag somnade fort när vi kom hem och la oss.
Nu är det ny månad, ny dag och förhoppningsvis en mindre smärtsam sådan.

Idag är jag gladare i mitt lilla hörn :D.
Dåliga nyheter igår och smärtsam dag idag. Men för en liten stund sedan fick jag ett mycke glädjande sammtal. Jag har fått sista platsen på smärt & rehab programet!! Trotts att jag ingentligen inte borde få vara med. För 6 år sedan gick jag nämnligen samma program fast för nacken. Man får inte gå detta två gånger....igentligen. Dom har också som krav att man ska vara utan smärtlindring innan man börjar. Det fungerade inte då jag blev inlagd gång på gång. Men trots de fick jag den sista platsen på programmet. Är sååå glad att någonting går vägen för mig. Nu hoppas jag bara på att jag faktiskt kan ta nytta av programmet och lära mig massor!!

Idag föll domen. Har varit en fruktansvärt jobbig dag känslomässigt. Försäkringskassan nekar min ansökan även denna gång....det spelar ingen roll att jag blivit nekad tidigare och vet att försäkringskassan är svin. Jag hade fått upp hoppet även denna gång och blev totalt krossad. Man har verkligen inget värde här i livet. Nu börjar allt om från början igen...hur länge ska man orka? Jag är inne på mitt 11:e år nu. Orkar ja 11 till? Jag är inte berättigad en enda krona. Fram med burken då ses vi utanför hemköp säger ja bara....e så fruktansvärt besviken. Vill hitta den jäveln som sitter vid skrivbordet och leker gud med människors liv!

Idag firas denna kicka som snart fyller 25år!
Det var nära att vi inte skulle kunna åka o fira henne. Igår eftermiddag fick jag en liten blödning som satte igång kraftiga smärtor och kramper. Under ett flertal av smärt attackerna jag fick i morse, tänkte jag att nu måste ja åka in, ja klarar inte de här. Men för varje gång det lugnade ner sig tänkte jag att jag självklart skulle stå ut på kalaset. Jag vilade i soffan hela dagen och tillslut var det dags att åka. Ont....ont är ett bra sett att beskriva bilresan. Väl framme på kalaset gick det väldigt bra. Ja kunde stå ut och ha trevligt ett tag. Men så länge kunde vi inte stanna innan vi begav oss hemmåt. Överlag en väldigt jobbig dagen. Fast med en väldans trevlig kväll :)

Idag har Lillan och jag haft en tjej dag på Ikano. Har haft det hur kul som hälst. Hon har länge tjatat om att äta på ett ställe som vi tilslut gick till idag. Det roliga är att dom inte har någon mat som hon normat gillar. Så vi fick be dom att fixa ris med ketchup på ^^. Mitt under middagen säger hon "Mamma....ja älskar dig". Inte många ungar som blir så tacksamma för lite ris ;)
Sen fick hon en glass till efterrätt och var hur nöjd som hälst. Vi spenderade en hel del tid innan vi åkte hem...fast igentligen gjorde vi inget speciellt. Vi hade bara roligt tillsammans. På bussen hem "föll" hon över mig och träffade nästan knät. Då sa hon "Oj, ja fick nästan en pulla i huvudet"...Hahaha! Det var flera på bussen som fick hålla sig för garv. Hon menade ju självklart bula men de blidde lite fel. Underbara barn! Det finns inget som kan få mig så lycklig och så förälskad i livet som hon kan. Har ja sagt att ja älskar mitt liv?! :D

Ett liten del av hur det kan se ut hos Lilla My. När livet ibland krisar, som det ofta gör för mig så behöver jag ofta hjälp och stöttning av nära och kära. Förra veckan tex bodde jag tillfälligt i Söderköping hos min mor och bror. Dom hjälpte till både med Lillan och mig. För dom var det kanske ingen big deal, men för mig var det guld värt. Sammtidigt som dom tog hand om oss så har dom också hans om deras lilla intednings butik (Lilla My). Men det fungerade hur bra som hälst. Självklart finns det en hel del prylar från Lill My hemma hos oss :). Eftersom att jag lever större delen av mitt liv hemma så käns det bra med lite extra mysig inredning. Den här veckan är jag hemma och har tänkt stanna här också. Jag har återhämtat mig lite efter mitt tidigare smärtanfall. Nu hoppas jag på att det ska stabilisera sig lite o hålla sig på en mer jämn nivå. Idag vilar vi...o vilar...o vilar lite te :)

Från en förbannad, arg, oborstad pyamasnisse...gjorde jag idag en liten makeover. Kände att jag behövde de efter gårdagen. Smärtan har varit jobbig idag också o ja sov inget inatt men jag har ändå varit glad o på bra humör. Det började med gott sällskap på öppna förskolan under förmiddagen. Sen middag men min älskade familj. På sen eftermiddagen gjorde jag mig i ordning med mina sexiga stövlar och lite finare kläder ist för pyamas. Tog också på mig maskara :D. Jag följde med min vänn Mickis till hennes tand operation inne i stan. I väntrummet blev jag rastlös och det resulterade i lite ego bilder ^^. Inte ofta ja e på sånt humör trots smärtor men ibland så. Fick nog ut mig all aggresion igår...finns bara glädje kvar :).

Jag pratade även med min läkare idag. Vi ska fortsätta utreda vad mina smärtor beror på. Hon vet att endon ger mycke smärtor men tror även att det finns flera anledningar till alla mina problem. Framförallt pga att jag sväller upp som en ballong så fort jag rör på mig och får väldigt ont av att stå och gå. Dom delarna tror hon beror på annat än enbart endo. Så vi får se om dom kan hitta något annat också. Bara de händer något så e ja glad.

En någorlunda lugn bild på mig...men just nu är jag så grymt förbannad! Jag är så arg över att vara sjuk 100% av all min tid. Jag är så arg över att smärtan kan ta över ALLT! Jag kan dölja sååå mycke av mina smärtor och försöker leva dagarna så normalt jag bara kan. Men när smärtan så brutalt bryter igenom framför min familj, framför min dotter....då blir jag så extremt sårad av mig själv. Ikväll brast de och ja kunde inte dölja smärtan. Jag tog mig ifrån familjen i väntan på att de värsta skulle släppa. När jag väl kom tillbaks hade Lillan somnat för natten. Det sista hon såg av sin mor innan hon somna var en skrikande sådan. Det känns så jävla orättvist ibland och nu är jag så fruktansvärt arg!! Jag hoppas hon vaknar till igen och märker att jag nu kan hantera mig igen...att mamma är ok. Igentligen så vet ja ju om att hon förstår och att hon vet att mina smärtor inte är farliga. Men hon är ett barn...mitt barn. Jag vill ju alltid hennes bästa. O min stackars mann som som fick åka till jobbet i vetskap om att ja kommer ha en tuff natt framför mig. Jag har så fruktansvärt ont i magen...men det som stör mig mest är det onda i hjärtat när jag påverkar min familj. Dom gör allt för mig <3