Direktlänk till inlägg 21 april 2015
En någorlunda lugn bild på mig...men just nu är jag så grymt förbannad! Jag är så arg över att vara sjuk 100% av all min tid. Jag är så arg över att smärtan kan ta över ALLT! Jag kan dölja sååå mycke av mina smärtor och försöker leva dagarna så normalt jag bara kan. Men när smärtan så brutalt bryter igenom framför min familj, framför min dotter....då blir jag så extremt sårad av mig själv. Ikväll brast de och ja kunde inte dölja smärtan. Jag tog mig ifrån familjen i väntan på att de värsta skulle släppa. När jag väl kom tillbaks hade Lillan somnat för natten. Det sista hon såg av sin mor innan hon somna var en skrikande sådan. Det känns så jävla orättvist ibland och nu är jag så fruktansvärt arg!! Jag hoppas hon vaknar till igen och märker att jag nu kan hantera mig igen...att mamma är ok. Igentligen så vet ja ju om att hon förstår och att hon vet att mina smärtor inte är farliga. Men hon är ett barn...mitt barn. Jag vill ju alltid hennes bästa. O min stackars mann som som fick åka till jobbet i vetskap om att ja kommer ha en tuff natt framför mig. Jag har så fruktansvärt ont i magen...men det som stör mig mest är det onda i hjärtat när jag påverkar min familj. Dom gör allt för mig <3