Jag är på Fötterna!! Så jävla skönt. Här sitter jag till och med på jobbet och viker mina servettpaket :). Till skiljnad från igår då jag knapt kunde sitta upp. Men allt går inte riktigt åt rätt håll... Imorse fick jag en blödning. Ytterligare en blödning som jag absolut inte får ha. Känns jävligt illa då jag vet hur mycke det kan förstöra. Tror ju inte att smärtorna kommer minska nu direkt. Men de e ju inte så mycke att göra åt. Life is life. Nu ska jag iaf göra mig i ordning för en fika på stan med en endosyster. Känns väldigt passande med lite extra stöd just nu...

Jag har efter mycke om och men lyckats minska en aning på smärtan. Jag ligger fortfarande "fast" i soffan och har väldigt ont. Men jag kan andas lugnare nu. Om jag sätter mig upp så sätter det fart igen. Fast även om det hade gått så hade jag nog legat ner idag iaf för jag har inte mycke energi kvar. Är helt utmattad efter dom senaste dygnes smärt storm. Det måste ge med sig snart. Men det finns en positiv sak i mitten av allt helvete. Se på bilden...min dubbelhaka har gömt sig! Trotts att jag ligger ner med böjd nacke ^^.

Nu är de tufft. Jag sitter även idag fast i hörnet i soffan och har väldigt svårt att röra på mig. Jag har tur som har Lillan på världens bästa dagis, för mannen kunde lämna henne där på vägen till jobbet, även om det inte är "dagis dag". Sen har jag ytterligare tur som har vänner som ställer upp och hämtar hem henne åt mig om ett par timmar. Tack såååå mycke Mickis!
Just nu går det inte ens ett andetag mellan huggen i magen. Dom avlöser varandra hela tiden. Det är någon typ av världskrig inuti mig. Jag har pratat med sjukhuset och fått lite extra hjälp, men än så länge har det inte gjort någon skillnad. Börjar oroa mig för hur länge till jag orkar me den här smärtan om den ska hålla i sig. Det är inte en ok tid att bli inlaggd just nu. Måndag skulle passa bättre...skulle kunna boka tid med Endometriosen då. Men släpper det inte lite snart så har jag nog inte mycke till val än att åka in. Kommer inte orka ha så här ont länge till :(

Jävla skit dag idag!! Är så trött på den här helvetes sjukdomen :(. Här i soffhörnet har jag suttit i stort sett hela dagen. Bortsett från en promenad till apoteket. Den promenaden var inte att leka med kan ja lova. När jag kom hem till gården och bara hade en huslängd kvar till porten, var smärtan så stark att jag fick ta pyggme steg för att komma frammåt. Tårarna rann som floder ner för kinderna. Det kändes som att jag hade mil kvar tills ja va hemma igen. Urk säger ja bara! Lillan är som tur va helt ok med att mamma har en dålig dag. Hon har hjälpt mig och leker lekar som inte kör slut på mig. Just nu leker hon i sitt rum och när hon avlutat sin lek så kommer hon ut o myser med mig i soffan. För då ska vi titta på Frost tillsammans. Perfekt sysselsättning för mig just nu. Med varma sockar på fossingarna, tända ljus, värmedyna och väldens underbaraste dotter....myser jag mig igenom skiten. Antagligen så har en cysta spruckit eftersom att det gör så extremt ont helt plötsligt. Madame positiv är aningen sur och bitter idag ;(

Idag var det sista kalasdagen denna vecka. Min mor och bror fyller år så det blev middag och tårta i Sörping. Jätte mysigt! Lillan gjorde en igelkott med sugrör till mormor ^^.
Men nu är det slut på kalasandet som varat nästan hela veckan. Imorse var det vägningsdags och jag har "bara" gått ner 0,8kg denna vecka. Jag är väldigt nöjd med siffran, de e inte de. Men jag har ätit fel saker även om jag tänkt på mängden. Jag har märkt denna vecka att min mage inte tål kolhydrater. Varje gång jag fuskat och ätit tex potatis så sväller magen upp. Så det ser ut som att jag får lära mig att leva utan dom stora kolhydraterna här i livet. Ska bli spännande att se om magen minskar denna vecka när jag ska klara mig utan.
Från det ena till det andra....Jag har börjat få så förbannat ont i nacken om kvällarna nu för tiden. Det är ju inte ens minusgrader ute än. Sitter o torkar tårarna från kinderna. Jag är inte ledsen alls, men jag antar att värken lockar fram dom. Stel som en pinne, svårt att röra på huvudet och armarna. Igår blev jag riktigt förbannad. För då fick jag ont av att hålla i tv dosan. Jag hade inte valt vad jag ville titta på innan jag fick ge upp...då e de illa! Mitt tålamod är ju inte det bästa häller :). Men imorgon börjar en ny vecka med nya möjligheter!

Den här dagen har gått upp och ner. Morgonen var riktigt jobbig, magen var bannad så det blev soffa och värmedyna hela förmiddagen. Sen blev det bättre och bättre. Medan min man vaknat efter nattjobbet helt slut i kroppen. Han har åkt på nån förkylning stackaren. Men trotts de åkte vi som planerat och lämnade Lillan hos hennes bästa kompis där hon skulle få baka pepparkakor. Under tiden skulle vi köpa julklappar. Inte världens bästa dag kanske. Mannen prata knappt för han hade så ont i halsen. Som tur va så gick det iaf bra med magen, lite små hugg här o var bara. Med andra ord gick det ganska snabbt iaf och vi kunde åka till Lillan igen. Där stannade vi på middag. Vid den tiden kunde mannen börja prata mera igen och kände sig piggare. Men efter middagen började då ist min mage igen. Högg till ordentligt ett tag. Blev dubbekvikt och fick kämpa för att inte skrika rakt ut. Är såå irriterande när det blir så när man är borta hos någon. Men man har ju inte så mycke val. Det gick tillslut att stå ut med och vi åkte hem, men det höll i sig flera timmar. Nu känner jag av de men jag kan och ska nu somna utan problem. Nu är det iaf bara inslagningen kvar att göra. Sen är Lillans paket helt klara inför både jul och födelsedag ^^

Det har snart gått 4 år sedan Lillan kom till jorden, min lilla ängel. I väldigt många år har jag försökt kämpa mig fram till ett arbetsliv, och detta året har jag tillslut "lyckats". Jag har varit på arbetsutredning 10 månader nu. Under dessa månader har jag varit borta minst 2 månader pga att jag satt i rullstol och opererades. Utöver de har jag sällan klarat mina tre dagar i veckan och minskat från två timmar per dag till en. Det har inte gått som det borde med andra ord. Jag har börjat inse att det förstör mer för mig att "jobba" än vad det ger. Min handledare håller med mig och tycker inte att det är värt att fortsätta. Jag kommer ändå aldrig komma upp i 25%. Jag har också fullt stöd ifrån arbetsförmedlingen vilket känns skönt. Nästa steg är att kalla in arbetsterapeuter och läkare för en hälso/arbets utredning. Sen börjar det roliga med att söka aktivitetsersättning om igen. Känns inge kul alls för de tär så mycke på psyket. Men jag har mycke stöd runtomkring mig nu iaf så vi får hoppas det går vägen. Inom en förhoppningsvis snar frammtid kommer mitt heltidsjobb bli att vara 100% mamma åt min älskade lilla tjej. Hon förtjänar att få den kraft och ork jag har om dagarna. Ist för att kämpa på jobbet, sova och sen inte ha några krafter kvar till familjen. Hon förtjänar det bästa. Så jag ska försöka tänka positivt och tänka på vad jag kan göra för henne sen, ist för att älta att jag är för värdelös för arbete. Hon är ju min största glädje här i livet. Så varför inte ge henne all min tid <3

För ett par dagar sedan gjorde jag en miss. Jag glömde bort att ta mina morgon mediciner för Endometriosen...inget bra! Sen dess har jag haft mensvärk och fått frossa till och från. Har varit nervös att det ska dra igång någonting. Idag blev oron väldans mycke större. Jag fick en mindre blödning :(. Tårarna kom ganska fort kan ja lova. Blev så fruktansvärt besviken på mig själv. Hur kan jag missa en så viktig sak!? Blöder jag betyder det att Endometriosen också blöder och det ställer till ett rent helvete i kroppen. Under kvällen har jag varit lite lugnare då jag inte fått någon mer blödning. Förhoppningsvis stannar allt här och blir inte värre iaf. Men är fortfarande orolig för om det kommer mera. Antar att jag lär märka de imorgon. Sen håller jag tummarna för att det här inte kommer leda till mer smärta framöver. En menstration förstör så jävla mycke...ja får bara inte glömma medicinerna någon mer gång. Så himla klantigt!