Direktlänk till inlägg 18 november 2014
Det har snart gått 4 år sedan Lillan kom till jorden, min lilla ängel. I väldigt många år har jag försökt kämpa mig fram till ett arbetsliv, och detta året har jag tillslut "lyckats". Jag har varit på arbetsutredning 10 månader nu. Under dessa månader har jag varit borta minst 2 månader pga att jag satt i rullstol och opererades. Utöver de har jag sällan klarat mina tre dagar i veckan och minskat från två timmar per dag till en. Det har inte gått som det borde med andra ord. Jag har börjat inse att det förstör mer för mig att "jobba" än vad det ger. Min handledare håller med mig och tycker inte att det är värt att fortsätta. Jag kommer ändå aldrig komma upp i 25%. Jag har också fullt stöd ifrån arbetsförmedlingen vilket känns skönt. Nästa steg är att kalla in arbetsterapeuter och läkare för en hälso/arbets utredning. Sen börjar det roliga med att söka aktivitetsersättning om igen. Känns inge kul alls för de tär så mycke på psyket. Men jag har mycke stöd runtomkring mig nu iaf så vi får hoppas det går vägen. Inom en förhoppningsvis snar frammtid kommer mitt heltidsjobb bli att vara 100% mamma åt min älskade lilla tjej. Hon förtjänar att få den kraft och ork jag har om dagarna. Ist för att kämpa på jobbet, sova och sen inte ha några krafter kvar till familjen. Hon förtjänar det bästa. Så jag ska försöka tänka positivt och tänka på vad jag kan göra för henne sen, ist för att älta att jag är för värdelös för arbete. Hon är ju min största glädje här i livet. Så varför inte ge henne all min tid <3