Idag är jag gladare i mitt lilla hörn :D.
Dåliga nyheter igår och smärtsam dag idag. Men för en liten stund sedan fick jag ett mycke glädjande sammtal. Jag har fått sista platsen på smärt & rehab programet!! Trotts att jag ingentligen inte borde få vara med. För 6 år sedan gick jag nämnligen samma program fast för nacken. Man får inte gå detta två gånger....igentligen. Dom har också som krav att man ska vara utan smärtlindring innan man börjar. Det fungerade inte då jag blev inlagd gång på gång. Men trots de fick jag den sista platsen på programmet. Är sååå glad att någonting går vägen för mig. Nu hoppas jag bara på att jag faktiskt kan ta nytta av programmet och lära mig massor!!

Idag föll domen. Har varit en fruktansvärt jobbig dag känslomässigt. Försäkringskassan nekar min ansökan även denna gång....det spelar ingen roll att jag blivit nekad tidigare och vet att försäkringskassan är svin. Jag hade fått upp hoppet även denna gång och blev totalt krossad. Man har verkligen inget värde här i livet. Nu börjar allt om från början igen...hur länge ska man orka? Jag är inne på mitt 11:e år nu. Orkar ja 11 till? Jag är inte berättigad en enda krona. Fram med burken då ses vi utanför hemköp säger ja bara....e så fruktansvärt besviken. Vill hitta den jäveln som sitter vid skrivbordet och leker gud med människors liv!

Idag firas denna kicka som snart fyller 25år!
Det var nära att vi inte skulle kunna åka o fira henne. Igår eftermiddag fick jag en liten blödning som satte igång kraftiga smärtor och kramper. Under ett flertal av smärt attackerna jag fick i morse, tänkte jag att nu måste ja åka in, ja klarar inte de här. Men för varje gång det lugnade ner sig tänkte jag att jag självklart skulle stå ut på kalaset. Jag vilade i soffan hela dagen och tillslut var det dags att åka. Ont....ont är ett bra sett att beskriva bilresan. Väl framme på kalaset gick det väldigt bra. Ja kunde stå ut och ha trevligt ett tag. Men så länge kunde vi inte stanna innan vi begav oss hemmåt. Överlag en väldigt jobbig dagen. Fast med en väldans trevlig kväll :)

Ett liten del av hur det kan se ut hos Lilla My. När livet ibland krisar, som det ofta gör för mig så behöver jag ofta hjälp och stöttning av nära och kära. Förra veckan tex bodde jag tillfälligt i Söderköping hos min mor och bror. Dom hjälpte till både med Lillan och mig. För dom var det kanske ingen big deal, men för mig var det guld värt. Sammtidigt som dom tog hand om oss så har dom också hans om deras lilla intednings butik (Lilla My). Men det fungerade hur bra som hälst. Självklart finns det en hel del prylar från Lill My hemma hos oss :). Eftersom att jag lever större delen av mitt liv hemma så käns det bra med lite extra mysig inredning. Den här veckan är jag hemma och har tänkt stanna här också. Jag har återhämtat mig lite efter mitt tidigare smärtanfall. Nu hoppas jag på att det ska stabilisera sig lite o hålla sig på en mer jämn nivå. Idag vilar vi...o vilar...o vilar lite te :)

Från en förbannad, arg, oborstad pyamasnisse...gjorde jag idag en liten makeover. Kände att jag behövde de efter gårdagen. Smärtan har varit jobbig idag också o ja sov inget inatt men jag har ändå varit glad o på bra humör. Det började med gott sällskap på öppna förskolan under förmiddagen. Sen middag men min älskade familj. På sen eftermiddagen gjorde jag mig i ordning med mina sexiga stövlar och lite finare kläder ist för pyamas. Tog också på mig maskara :D. Jag följde med min vänn Mickis till hennes tand operation inne i stan. I väntrummet blev jag rastlös och det resulterade i lite ego bilder ^^. Inte ofta ja e på sånt humör trots smärtor men ibland så. Fick nog ut mig all aggresion igår...finns bara glädje kvar :).

Jag pratade även med min läkare idag. Vi ska fortsätta utreda vad mina smärtor beror på. Hon vet att endon ger mycke smärtor men tror även att det finns flera anledningar till alla mina problem. Framförallt pga att jag sväller upp som en ballong så fort jag rör på mig och får väldigt ont av att stå och gå. Dom delarna tror hon beror på annat än enbart endo. Så vi får se om dom kan hitta något annat också. Bara de händer något så e ja glad.

En någorlunda lugn bild på mig...men just nu är jag så grymt förbannad! Jag är så arg över att vara sjuk 100% av all min tid. Jag är så arg över att smärtan kan ta över ALLT! Jag kan dölja sååå mycke av mina smärtor och försöker leva dagarna så normalt jag bara kan. Men när smärtan så brutalt bryter igenom framför min familj, framför min dotter....då blir jag så extremt sårad av mig själv. Ikväll brast de och ja kunde inte dölja smärtan. Jag tog mig ifrån familjen i väntan på att de värsta skulle släppa. När jag väl kom tillbaks hade Lillan somnat för natten. Det sista hon såg av sin mor innan hon somna var en skrikande sådan. Det känns så jävla orättvist ibland och nu är jag så fruktansvärt arg!! Jag hoppas hon vaknar till igen och märker att jag nu kan hantera mig igen...att mamma är ok. Igentligen så vet ja ju om att hon förstår och att hon vet att mina smärtor inte är farliga. Men hon är ett barn...mitt barn. Jag vill ju alltid hennes bästa. O min stackars mann som som fick åka till jobbet i vetskap om att ja kommer ha en tuff natt framför mig. Jag har så fruktansvärt ont i magen...men det som stör mig mest är det onda i hjärtat när jag påverkar min familj. Dom gör allt för mig <3

Igår kom vi hem ftån Sörping. Borta bra men hemma bäst. Hade saknat min mann såå mycke dessa dagar. Ist för att börja lungt bestämde vi oss för att åka till Valla för lite lek, djur och picknick. Med oss hade vi mannens kusin med barn. Med en väldigt god planering av medicinering gick det bättre än förväntat. Vi hade väldigt kul! Inte fören mot sluten börja jag känna av lite kramper från magen. Men inte fören vi kommit hem blev de tuft. Jag tror inte att utflukten triggat igång smärtorna för ja va väldigt duktig på att sitta i rullstolen och gick bara minimalt. Däremot misstänker jag att det är en cysta som bråkar med mig. Jag klarar mig iaf bra hemma bara ja tar de väääldigt lungt. O de gör ja nu ^^

Idag orkade ja o Lillan dra ut på en liten rullenad, som ja nu kallar det för. Ville ta ett kort på henne men då blev hon avis och skulle promt ta ett på mig också. Tycker hon har blivit en ganska bra fotograf faktiskt.
Ja älskar att dra runt här, de e så mysigt överallt. Inte nog med de så träffa vi på min gamla skolkamrat som ja inte sett på 4 år! Så himla kul att äntligen se varandra efter sååå lång tid. Känns som att vi kommer försöka ses nån mer gång snart. Fast mer planerat ^^. Helt underbar liten ute sväng.
Men bortsett från den har jag legat halv sovandes i soffan hela dage. Ihållande vrål värk i livmodern som tar musten ur mig fick självklart en liten miniblödning igen *suck*. Att något så minimalt kan göra så super ont.