Just nu är livet påfrestande. Vissa delar av dagarna flyter på ganska bra. Jag försöker vara social och glad. Men inombords har jag en konstant tryckande känsla i bröstet. Jag kommer aldrig att få tillbaka min farmor. Kvinnan som stått mig närmare än någon annan genom livet. Hon som alltid varit på min sida. Hade hon levt nu så hade hon svarat på mitt telefonsamtal och lugnat mig, fått mig att fokusera på hennes varma röst ist för smärtan.

För just nu ligger jag i mitt soffhörn med smärtlindring och värmedynan på max, men har ändå väldigt ont. Efter ett misslyckat försök att gå en liten promenad med familjen tidigare så har smärtan vägrat att ge med sig. Så här ligger jag med tårarna rinnandes åt alla håll. Blandade från både smärta och sorg på samma gång.
Tiden går så extremt sakta. Jag vill bara att det ska bli morgon igen. Då smärtan hunnit minska (hoppas) och Lillan vaknar. Hon gör att sorgen blir så mycket lättare att ta sig igenom. Har alltid varit en person som behöver mycke närhet. Men jag har nog aldrig tidigare varit i så stort behov av kärlek och närhet som nu. En dag kommer allt kännas lättare. Jag längtar efter den dagen. Jag ska ta mig igenom de här.
Smärtan däremot är en konstant del av mitt liv. Men med bättre behandlingar och mycke vila så kan jag över lag njuta mer av livet nu än för ett år sedan. Men dessa helvetes attacker som kommer när jag rört mig/jag har ätit/jag går på toa/ kroppen tror att jag har ägglossning eller mens/ osv.... Dom blir jag inte av med.

Endometriosen tjura lite under/efter dagens yoga pass. Den har inte fattat helt än att det är jag som bestämmer i vårat förhållande ^^. Det var iof lite dumt av mig att provocera så här tidigt efter att ja haft smärtapåslag, så denna gång e de nog jag som får säga förlåt. Hoppas han inte är långsint :). Har ju ändå mått lite bättre sen igår *harkel*.
Idag lärde jag mig att min yoga matta suger. Testade en ny matta o jävlar så mycket lättare övningarna blev :D. Köpa ny o sen yoga åt a helvete! Ska bli kul.
Om man bortsett från att yoga när Endon e extra dålig, så fungerar de verkligen jätte bra. Jag mjukare upp nacke, axlar och rör på kroppen utan att störa Endometriosen allt för mycke. Jag hoppas att det här är någonting jag kan fortsätta med för all framtid. Nu vill ja bara möblera om så jag får mer plats att yoga hemma. Har ju även en liten tös här hemma som är ivrig att lära sig ^^

Ikväll har jag blivit påmind om hur jävla ont endometriosen verkligen kan göra. Det må hända att jag mår bättre nu än jag gjort på över 6år... Medicineringen hjälper verkligen och jag är super nöjd! Med det betyder inte att jag är varken frisk eller smärtfri. Smärtorna finns där men jag kan numera kontrollera dom bättre....Oftast iaf. Ikväll var kontrollen bristande. Det började med ett par kramper som ändå släppte skapligt fort. Men under kvällen öka kramperna och jag kunde inte göra annat än att ge efter. Soffläge med värmedyna och "gravidmage". Kramperna övergår till konstanta smärtor. Just nu känns det åt helvete...Men skulle den här dagen varit för ett år sedan så hade det varit en av de bra dagarna. Jag har verkligen vant mig vid att "må bra" senaste tiden. Som jag har njutit!
Jag hoppas att det kommer fortsätta som de har gjort nu (flera bra dagar och färre dåliga). Även om de känns som att kroppen håller på att dö just nu och jag har svårt för att vara positiv. Så vet jag att det snart kommer lägga sig igen...Imorgon, om en vecka *vem vet*. Men de kommer iaf o de gör att jag står ut. Imorgon kan bli en ljusare dag.

Det är precis som det ser ut! :D Min älskade man har bokat en all-inclusive resa till hela familjen för att fira min 30års dag! Ska bli så himla kul, längtar som bara den!

Inte nog med de så hade jag ett helt underbart samtal med min läkare i Uppsala idag. Eftersom att den nya medicinen haft så bra verkan på mig så kommer jag troligen aldrig bli så dålig igen som jag varit tidigare. Jag kommer ha stunder/dagar/perioder med mera smärtor, men jag kommer ändå kunna ha ett drägligt liv. Rullstolen är bara att skrota :D. Ett jobbliv är det som vanligt inte tal om. Men att kunna sköta hushållet och ta hand om både mig och familjen kommer fungera (utifrån Endometriosen sett, andra diagnoser är inte diskuterade).
Min man är skeptisk och vågar inte riktigt tro på läkarens ord. Han behöver nog lite tid att se att jag faktiskt kan hålla mig på fötterna. Men han och dottern kom ändå hem med rosor till mig. Känner mig aningen uppskattad just nu ^^

Dom flesta verkar ha något emot just måndagar... Så varför inte låtsas att det är fredag ist? Här hemma firades iaf gårdagen med tacos ;).
Jag mår fortfarande skapligt här hemma efter torsdagens smärtpåslag. Men någonting e de som vägrar släppa taget. Det kan fortfarande vara riktigt smärtsamt i mellan åt. Jag blir också "snurrig" och illamående som om jag skulle svimma. Magen är stenhård. Hade jag inte vetat om all skit som lever i min kropp hade jag åkt in akut för länge sen för det känns verkligen inte bra. Men jag kan ändå hålla mig på gott humör och styra o ställa lite här hemma så utåt sett kan jag hålla mycke dolt. Jag borde va helt lugn med tanke på hur länge jag haft endometrios nu. Men jag är faktiskt lite bekymrad...känner ja verkligen igen smärtorna? Är dom samma som tidigare? Har jag missat något? Har nån stor cysta spruckit? Blöder jag inombords? Borde jag kontakta någon...vem? Tankarna flyger fram...ADD:n talar högt just nu. Försöker övertala hjärnan att det är fredag, så slappna av!!

Efter ett par dagars bakslag börjar jag komma upp på fötterna igen. Kroppen gillar inte att röra på sig än, men så länge jag håller mig stilla så klarar jag de här.
I går hade jag Evelina här hela dagen som tog hand om både mig och Lillan. Det var verkligen uppskattat, för utan distraktion så fungera de inte alls. Senare kom även Mickis. Ja e lyckligt lottad som har så goa vänner. Idag började dagen lite skakigt med yrsel, kräkning och troligtvis feber. Men under dagen har de lugnat sig och jag börjar få tillbaks lite kraft. Jag hoppas det här var en tillfällighet och att det faktiskt går åt rätt håll härifrån. Magen är skullen o kommer nog vara de ett tag framöver. Men jag har överlevt (va de nu va) utan sjukhusbesök *stolt*. Nu jävlar ska livet levas igen ;)

Har haft en helt underbar dag. Magen har strulat lite här o var men bara för att visa att den finns typ. Men på kvällen slog det till ordentligt! Nästintill olidliga smärtor som vägrar att ge med sig. Jag ligger dubbelvikt i soffan och tårarna rinner hejdlöst nedför mina kinder. Det var länge sen jag hade så här ont. Jag försöker fokusera på annat för att distrahera mig från smärtan tex tv, blogg.. Men de e svårt. Ja kommer bara ett par ord åt gången innan jag måste pausa. Periodvis är det svårt att ens få luft. Jag vill stå ut hemma, o jag kämpar verkligen. Men jag har pratat med sjukhuset och dom är förberedda på att ja kan behöva åka upp. Sköterskan jag pratade med kände igen mig när jag ringde, innan jag ens han säga mitt namn. Hon tyckte jag skulle åka in om ja inte mådde bättre efter ca en timme... De va ett par timmar sen nu. Jag mår inte ett dugg bättre men jag står ändå ut, och så länge jag står ut så ligger jag kvar här. Men jag är inte lika van vid dessa krafftiga smärt anfall som jag brukar vara. Måtte skiten släppa taget om mig snart...
Ja e faan orolig just nu. Känner att Endometriosen har övertaget just nu.

Har haft en helt underbar dag. Magen har strulat lite här o var men bara för att visa att den finns typ. Men på kvällen slog det till ordentligt! Nästintill olidliga smärtor som vägrar att ge med sig. Jag ligger dubbelvikt i soffan och tårarna rinner hejdlöst nedför mina kinder. Det var länge sen jag hade så här ont. Jag försöker fokusera på annat för att distrahera mig från smärtan tex tv, blogg.. Men de e svårt. Ja kommer bara ett par ord åt gången innan jag måste pausa. Periodvis är det svårt att ens få luft. Jag vill stå ut hemma, o jag kämpar verkligen. Men jag har pratat med sjukhuset och dom är förberedda på att ja kan behöva åka upp. Sköterskan jag pratade med kände igen mig när jag ringde, innan jag ens han säga mitt namn. Hon tyckte jag skulle åka in om ja inte mådde bättre efter ca en timme... De va ett par timmar sen nu. Jag mår inte ett dugg bättre men jag står ändå ut, och så länge jag står ut så ligger jag kvar här. Men jag är inte lika van vid dessa krafftiga smärt anfall som jag brukar vara. Måtte skiten släppa taget om mig snart...
Ja e faan orolig.
Känner att Endometriosen har övertaget just nu.