Direktlänk till inlägg 20 januari 2022
Mina smärtor har börjat eskalera i skrämmande fart. För några veckor sedan började jag få små "lindriga" smärtattacker här och var. Ganska sällan och dom släppte ganska fort. Sedan dess har jag blivit sittande på marken oftare och oftare. Som när den här bilden togs av min mor på Ica Maxi.
Hon backade undan för att se hur folk reagerar.
Hon förvånades över att det endast var en kund som stannade och fråga vad som föregick. Resten tittade konstigt och lät mig sitta där själv. Och så kan det vara. Tror många blir rädda och osäkra på vad dom ska göra när dom ser någon må dåligt. Men det är trots allt ofta som vänliga själar dyker upp och visar omtanke/nyfikenhet/hjälp. Personalen på ICA kom efter en stund och kollade läget *tummen upp för Ica*.
Hur som helst så har attackerna blivit starkare. Dom har även blivit svårare att hantera. Senaste dagarna har smärtan hållt i sig. Jag håller mig sysselsatt om dagarna och lycka trycka undan mycket. Men jag är lätt irriterad och tappar humöret för minsta lilla. På kvällarna när barnen somnat kommer allt ifatt och jag mår långt ifrån bra.
Idag fyller min älskade son 2år. Vi har haft en helt underbar dag och jag har verkligen kunnat fokusera helt på honom. Skrattat och varit glad. Är imponerad över hur duktig jag blivit på att maskera smärtorna. Så länge dom inte drar ner mig till marken. När jag varvar ner och inser hur det faktiskt känns i kroppen, blir jag nästan chockad. Kan inte förstå vad som försiggår där inne som kan göra så ont. Jag önskar att det ska släppa efter. Men känslan är att ett nytt skov dragit igång.