Direktlänk till inlägg 1 december 2021
Sitter hemma och myser med sonens snutte. Känner att jag håller på att bli aningen känslosam. De här året har verkligen inte varit vårat år.
4 nedsövningar.
2 spiraler som fastnat i livmodertappen som fick slitas ut.
1 hål i livmodern.
1 elak polyp
Cystor
Flertalet smärtsamma undersökningar.
Långvarig blödningen.
11 stycken (än så länge, blir många fler) vidriga sprutor.
Ingen stöttning från vården (inget nytt dock)
Biverkningarna från sprutorna är inte bara smärtsamma och obehagliga. Dom är dessutom dyra. Min syn har blivit lidande så ja måste nu skaffa nya glasögon. Något annat som är dyrt är att vi måste köpa ny bil. Min man var med om en bilolycka för ett par veckor sedan. Med tanke på att bilen blev skrot så klarade han sig väldigt bra som tur är. Men det var läskigt som fann! Jag fick flashbacks från min egna olycka 2004. Det var som att allt hände igen. Som tur var så fick ja ju en bil som vi kan använda tillfälligt nu. Men det visade sig att den inte vet helt kry den häller så vi fick lämna in den på reparation. Gick som tur va att fixa till den, men det är inte så kul timing så här inför jul. Mycket problemlösning och stress hela tiden.
Både min fysiska och psykiska hälsa har fått sig en smäll.
Man tänker att nu får de räcka med skit, de måste vända. Ni vet att den tanken är väldigt farlig att få. Så fort den tanken bildas i hjärnan så får man en klump i magen, och man vet redan då att något nytt kommer krypa fram o bita en i röven.
Idag kom de. Men de missade dock röven.... Fast de va inte långt därifrån. Diskbråck i ländryggen.
Nu tänker jag ist att det troligtvis kommer krypa fram flera problem innan året är slut. Jag kryper bokstavligt talat på mina knän. Men ja säger bara: Bring it on!!