Direktlänk till inlägg 2 november 2021
Pumpan som Lillan och jag fixade till inför halloween. Passar väldigt bra just nu. Är så förbannad på vården så ja vill spy på den!
Tre veckor har passerat sedan jag senast skrev att jag inte hade någon kontakt. Det har tyvärr inte förändrats. Jag har ringt och ringt och ringt... Varje gång blir jag meddelad att jag ska bli uppringd snarast av ansvarig läkare. Men ingen jävel ringer upp. Nu har jag gett upp. Enanton Spruta nummer tio skulle ha tagits nu och jag är helt utan behandling. Från en stark extrem behandling till ingenting alls.... Känns väldigt smart. Är så extremt arg! Men jag är nog igentligen mest rädd. Vad händer med mig nu? Ingen hjälp, ingen tar ansvar. Och jag klarar inte det här själv. Jag är livrädd för vad som kommer hända när jag börjar blöda igen.
Att ha en allvarlig sjukdom utan att ha vården vid ens sida är skrämmande. Så imorgon ska jag faktiskt ringa till ett sjukhus i Finland, och fråga om dom möjligtvis kan ta emot mig. Har ingen aning om hur det kommer fungera men jag måste göra någonting iaf. Min mormor har redan ringt dit och frågat runt lite. Hoppas verkligen att de här kan gå vägen. Men jag har inte mycket tid på mig. Känner mig så extremt ensam...