Jag är verkligen inte förvånad. Men hade verkligen önskat att det blev annorlunda.
Kl 10 imorse sövdes jag ner för att utreda tarmen. Precis innan berättade jag att jag var orolig. Jag visste om att jag kommer ha ont när jag vaknar upp. Men jag oroade mig över att bli lämnad utan hjälp att hantera den. Sa tydligt att jag var rädd att bli liggandes själv med smärtorna utan att den bryts direkt. Jag blev lugnad..."självklart tar vi hand om dig här om det blir problem."

Jag vaknade av att jag hörde mig själv skrika kl 11. Helvete så ont! Men jag kände mig dumt nog väldigt lugn. Jag skulle ju få hjälp. Jag fick enbart mina egna mediciner plus en medicin som skulle höja eller sänka blodtrycket. Smärtan höll i sig utan minsta svacka. Nästkommande 4 timmar ligger jag och kvider av smärta, med endast mina egna mediciner. Vilket inte fick smärtan att bukta en millimeter. Kunde varken äta eller dricka. För fick jag ligga som om jag inte var värd ett sketet öre. Tillslut bestämde dom sig för att "så här ont kan hon ju bara inte ha, vi måste göra något"

Då läser dom i min journal att om jag får kraftiga smärtor så ska jag ta mig till kvinnokliniken. Hör nu, nu kommer det roliga.... Dom ringer alltså efter en ambulans som ska köra mig från ett sjukhus till ett annat. Bara för att jag behöver smärtlindring!

Kl 18 kom jag fram till US och jag fick hjälp inom 5 minuter. Men det tog 7 timmar. Så jag har trotts de väldigt ont. Men jag kan andas, prata och låta kroppen vila lite från alla kramper. Är orolig över att det kommer ta tid att få bukt med smärtan efter all denna tid. Nu ligger jag inknölad i ett jourrum och väntar på läkare. Se hur vi lägger upp de här.

Är så otroligt besviken. Kommer aldrig någonsin låta Motala peta på mig när det kommer till vård. Mitt låga förtroende för vården har om möjligt sjunkit ännu mer. Ett "vi kan kanske inte hjälpa dig om det blir problem" hade känts mycket bättre att höra. Känner mig så blåst och bortkastad när dom ljuger för mig.

Saknar helt värde...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...

Jag bara älskar dom dagar jag vaknar före alla andra och smiter ner till stranden för att se soluppgången. Där sitter jag helt ensam. Med tiden börjar stranden vakna till liv. Några enstaka joggare visar sig. En tjej gör morgon yoga en bit bort. Stä...

En del av vårat poolområde.... Underbart! Utöver staketet runt poolen så är området stängt så barn kan tryggt springa omkring. Lillen hittar nya vänner dagligen, inga spärrar alls. Han hälsar på nästan alla han möter. Framförallt tjejer. Lillan spe...

Min lycka lyser igenom masken. Här har jag precis överlevt en två dagars resa från min lilla byhåla till en ö utanför Afrikas kust. Med packning, rullstol, vagn, barnen och deras mormor. Resan har inte varit smärtfri direkt. Men jag har ändå kunnat ...

Jag läker fint. Det syns inte så bra på bilden men dom har gjort 4 håll i min navel. Troligtvis fanns det en hel del ärr vävnad ivägen. Så totalt 8 ingångar. Det är inte bara såren som läker fint. Jag har dessutom mycket mindre smärthöjningar. Jag k...