Jag är verkligen inte förvånad. Men hade verkligen önskat att det blev annorlunda.
Kl 10 imorse sövdes jag ner för att utreda tarmen. Precis innan berättade jag att jag var orolig. Jag visste om att jag kommer ha ont när jag vaknar upp. Men jag oroade mig över att bli lämnad utan hjälp att hantera den. Sa tydligt att jag var rädd att bli liggandes själv med smärtorna utan att den bryts direkt. Jag blev lugnad..."självklart tar vi hand om dig här om det blir problem."

Jag vaknade av att jag hörde mig själv skrika kl 11. Helvete så ont! Men jag kände mig dumt nog väldigt lugn. Jag skulle ju få hjälp. Jag fick enbart mina egna mediciner plus en medicin som skulle höja eller sänka blodtrycket. Smärtan höll i sig utan minsta svacka. Nästkommande 4 timmar ligger jag och kvider av smärta, med endast mina egna mediciner. Vilket inte fick smärtan att bukta en millimeter. Kunde varken äta eller dricka. För fick jag ligga som om jag inte var värd ett sketet öre. Tillslut bestämde dom sig för att "så här ont kan hon ju bara inte ha, vi måste göra något"

Då läser dom i min journal att om jag får kraftiga smärtor så ska jag ta mig till kvinnokliniken. Hör nu, nu kommer det roliga.... Dom ringer alltså efter en ambulans som ska köra mig från ett sjukhus till ett annat. Bara för att jag behöver smärtlindring!

Kl 18 kom jag fram till US och jag fick hjälp inom 5 minuter. Men det tog 7 timmar. Så jag har trotts de väldigt ont. Men jag kan andas, prata och låta kroppen vila lite från alla kramper. Är orolig över att det kommer ta tid att få bukt med smärtan efter all denna tid. Nu ligger jag inknölad i ett jourrum och väntar på läkare. Se hur vi lägger upp de här.

Är så otroligt besviken. Kommer aldrig någonsin låta Motala peta på mig när det kommer till vård. Mitt låga förtroende för vården har om möjligt sjunkit ännu mer. Ett "vi kan kanske inte hjälpa dig om det blir problem" hade känts mycket bättre att höra. Känner mig så blåst och bortkastad när dom ljuger för mig.

Saknar helt värde...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om 2 dagar har vi bott här i en hel månad. Tyvärr har det inte blivit ett hem ännu. Det är bara en lägenhet. I en vecka till kommer det vara kaos. Nästa vecka ska alla golv förutom vardagsrummet poleras. Så alla möbler är nu ihoptryckta i vardagsrum...

  Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Jag hade aldrig trott att den här dagen skulle komma. Men igår skrevs skillsmässopappren på. Efter 16 år går vi skilda vägar. De gör ont, riktigt ont. Kommer hjärtat någonsin kunna läka... Känns som h...

Just nu tänker jag extremt mycket på just den här dagen för 20år sedan. Det tog så många år för mig att bara fungera efter den olyckan. Jag har ju kommit så långt. Men nu känns det som att jag börjar om från noll igen. I början av Juli, för lite ö...

Länge sedan jag skrev av mig. Vad har hänt? Det har jag inte ork med att förklara. Men jag har iaf haft en skapligt bra period efter operationen (tog bort livmoder och äggstockar). Men senare månaderna har varit jobbiga. Jag får smärtattacker stup...

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...