Direktlänk till inlägg 7 juni 2021
En vecka har det nu gått sedan spruta nr 3 (Enanton). Har mått väldigt dåligt som vanligt. Igår börja det kännas lite lugnare och jag har kunnat röra mig lite mer. Idag kunde jag vara ute ett bra tag med mitt lilla busfrö. Han hade roligt ihop med grannens busfrön till barn, och deras radiostyrda bilar. En sån skulle vara skit bra att ha för att få Lillen åt de håll jag vill. För åt just de hållet går han sällan.
Det var mysigt att se dom ha så kul ihop. Även jag hade roligt. Svårt att inte ha kul när man ser barn leka. Men också över att jag faktiskt orkade stå och gå så länge som jag gjorde.
Självklart svullna magen upp en massa och jag fick ett helvete nu under kvällen. Känns som att kroppen fräter inombords (den känslan har jag nästan jämt pga medicinen). Smärthuggen från magen /endometriosen på de gör det inte bättre. Men stolt ändå. Så sällan jag klarar av så här mycket nu för tiden.
Nu ska jag mysa med min stora tös i soffan. Borsta varandras hår och fläta flätor. Orkar vi så kliar vi också varandra på ryggen. Älskar våra kvällsrutiner. Samtidigt pratar vi om allt möjligt och vi får ofta tvinga oss att faktiskt gå o lägga oss när klockan tickat på. Önskar att våran fina relation håller i sig även genom tonåren. Är så otroligt stolt över hur bra kontakt vi faktiskt har till varandra. Att vara mamma är helt klart det mest fantastiska man kan vara här på jorden.