Direktlänk till inlägg 25 maj 2021
Livet med Endometrios går upp och ner hela tiden. Bättre och sämre perioder är att vänta. Varje gång smärtorna sparkar skiten ur mig så vet jag att det kommer bli bättre. En lugnande tanke...
Nu har jag haft ont och mått dåligt så väldigt länge att det blivit svårt att hitta den. Det här är första gången jag haft så här mycket smärta under så lång tid. Vissa dagar är ljusare och jag har kunnat gå lite här och var och orkat vara social. Underbara dagar. Men även dom dagarna pågår det ett krig inombords. Minsta paus jag tar så känns det som att jag ska drunkna i skiten. Hålla uppe ett leende är svårare än någonsin.
Mmm, de e bra dagar....
Sen har vi dagar då minsta rörelse känns som en explosion i magen och jag kan helt enkelt inte göra alls som jag vill. Dessa dagar sitter jag med värmedynan, som förvillar smärtorna lite. Får mig att orka med det allra viktigaste...
Nu är min dyna trasig, vägrar starta. Jag ska stå ut med smärtorna från helvetet utan minsta avledning. Driver mig till vansinne ibland. Ibland vet jag inte om jag orkar med nästkommande minuter. Tänker ibland att jag borde åka in. Men ångrar mig eftersom att jag inte kommer orka med bilresan in eller väntetiden på akuten, utan min dyna.
Kvällar är allra värst. All ork i kroppen är slut... Orken är slut och smärtorna är som högst. En vidrig kombination.
När mannen åkt till jobbet och barnen sover klarar jag inte av att hålla mig uppe längre. Ja sitter i mitt soffhörn och gråter. Funderar på hur mycket mer kroppen orkar med allt. Det gör så extremt ont ibland att ja tror att nu lägger kroppen av.
Vill så gärna att det ska bli en bättre period snar...och jag hoppas att den kommer vara lika länge som den här svackan.