Livet med Endometrios går upp och ner hela tiden. Bättre och sämre perioder är att vänta. Varje gång smärtorna sparkar skiten ur mig så vet jag att det kommer bli bättre. En lugnande tanke...
Nu har jag haft ont och mått dåligt så väldigt länge att det blivit svårt att hitta den. Det här är första gången jag haft så här mycket smärta under så lång tid. Vissa dagar är ljusare och jag har kunnat gå lite här och var och orkat vara social. Underbara dagar. Men även dom dagarna pågår det ett krig inombords. Minsta paus jag tar så känns det som att jag ska drunkna i skiten. Hålla uppe ett leende är svårare än någonsin.
Mmm, de e bra dagar....

Sen har vi dagar då minsta rörelse känns som en explosion i magen och jag kan helt enkelt inte göra alls som jag vill. Dessa dagar sitter jag med värmedynan, som förvillar smärtorna lite. Får mig att orka med det allra viktigaste...
Nu är min dyna trasig, vägrar starta. Jag ska stå ut med smärtorna från helvetet utan minsta avledning. Driver mig till vansinne ibland. Ibland vet jag inte om jag orkar med nästkommande minuter. Tänker ibland att jag borde åka in. Men ångrar mig eftersom att jag inte kommer orka med bilresan in eller väntetiden på akuten, utan min dyna.
Kvällar är allra värst. All ork i kroppen är slut... Orken är slut och smärtorna är som högst. En vidrig kombination.

När mannen åkt till jobbet och barnen sover klarar jag inte av att hålla mig uppe längre. Ja sitter i mitt soffhörn och gråter. Funderar på hur mycket mer kroppen orkar med allt. Det gör så extremt ont ibland att ja tror att nu lägger kroppen av.

Vill så gärna att det ska bli en bättre period snar...och jag hoppas att den kommer vara lika länge som den här svackan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om 2 dagar har vi bott här i en hel månad. Tyvärr har det inte blivit ett hem ännu. Det är bara en lägenhet. I en vecka till kommer det vara kaos. Nästa vecka ska alla golv förutom vardagsrummet poleras. Så alla möbler är nu ihoptryckta i vardagsrum...

  Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Jag hade aldrig trott att den här dagen skulle komma. Men igår skrevs skillsmässopappren på. Efter 16 år går vi skilda vägar. De gör ont, riktigt ont. Kommer hjärtat någonsin kunna läka... Känns som h...

Just nu tänker jag extremt mycket på just den här dagen för 20år sedan. Det tog så många år för mig att bara fungera efter den olyckan. Jag har ju kommit så långt. Men nu känns det som att jag börjar om från noll igen. I början av Juli, för lite ö...

Länge sedan jag skrev av mig. Vad har hänt? Det har jag inte ork med att förklara. Men jag har iaf haft en skapligt bra period efter operationen (tog bort livmoder och äggstockar). Men senare månaderna har varit jobbiga. Jag får smärtattacker stup...

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...