Direktlänk till inlägg 11 maj 2021
Som han springer! Fort ska det gå, och aldrig åt samma håll som alla andra. Hålla handen finns det inte tid till. Det har aldrig gått. Inte ens när han skulle lära sig att gå. "Kan själv" attityd redan som 1 åring. Är helt underbart att följa med på alla hans äventyr.
När Lillan var i samma ålder så hade hon inte börjat gå än. Hon väntade med att gå tills hon var 17månader. Lugn och rofylld tös. Häftigt hur olika dom är.
Idag har jag följt efter Lillen på promenad. Men jag har inte kunnat gå alls mycket idag. Rullstolen har gått varm. Jag har ont i hela kroppen fortfarande, allt gör ont. Känns inte som att det kommer bli bättre. Idag har jag haft väldigt många stunder då magen gjort väldigt mycket ondare än vad jag vill acceptera. Starka smärtor som hållt i sig skrämmande länge. Men sen har det släppt efter lite och jag kunde stå ut igen. Har kunnat dölja en hel del från omvärlden. Att prata och le samtidigt som det känns som att ett monster äter upp mig inifrån, har varit svårt.
Just nu gör det väldigt ont. Det tar extremt lång tid att skriva. Tror ja började vid 21 tiden...nu är den 22:44. Vill bara lägga mig och sova. Men måste vänta in en lugnare stund. Så irriterande. Utan blödning har mag smärtorna helt klart blivit bättre och det är väldigt skönt. Men idag har det känts som om blödningen lika gärna vore kvar. Jag är väldigt orolig över varför det gör så ont som det gör. Kommer ja orkar fortsätta ta den här skiten? Vad skulle hända om ja inte pallar mer? Har jag ens något val? Mår så långt ifrån bra just nu... Jag både älskar och hatar mitt liv just nu. Vill att den här krisen ska lösa upp sig så att jag till 100% kan njuta av min underbara familj i vårat fina hem, i våran mysiga by. Jag har ju trots allt världens underbaraste liv. Vist är det lite förvirrande...