Direktlänk till inlägg 2 april 2021
Jag brukar alltid vara väldigt öppen med hur jag mår. Jag skäms verkligen inte över att smärtan ibland tar över.
Men senaste tiden har jag märkt att jag undviker att ens svara på just den frågan... "hur mår du".
Det handlar inte om att jag inte inte vill berätta. Det handlar om att jag för tillfället har så ont att jag går sönder helt om jag känner efter. Fysiskt men också lite psykiskt just nu. Jag är långt ifrån depprimerad. Men jag är ett steg närmare än vad jag var för några månader sedan. Känner att jag helt stänger av allt som gör ont just nu. Jag känner inte häller för att öppna upp det igen förrns det blivit någon ändring. Jag märker ibland att jag har så ont att kroppen skakar, svetten rinner och gårdagens middag är på väg upp i halsen. Men samtidigt kan jag föra samtal med någon. Jag tappar tråden hundra gånger om men det är ändå möjligt. Jag blir nästan hektisk med att hålla samtalet vid liv. För jag är så rädd för att jag inte ska kunna hantera smärtan om jag får en paus att känna efter. Jag önskar ja kunde få må lite bättre snart....jag känner mig som en helt annan människa nu. Jag lever åtminstone på ett helt annorlunda sätt. Jag längtar hem, till mig själv....