Direktlänk till inlägg 30 mars 2021
Idag har jag haft en tuff dag känslomässigt. Började med en väldigt stressig morgon. Blev väckt av Lillan som inte kunde hitta sina badkläder. Ser sedan att klockan var väldigt mycket mer än vad jag trott. Super snabba jag i snigelfart innan morgon medicin gett effekt...hann inte med hälften av vad jag hade tänkt. Mannen kommer till undsättning och kör oss till Dagis så vi kom i tid. Och JA jag kallar det för dagis. Och det kommer jag troligtvis alltid göra. Lillen ska idag ha sin första riktiga dagis dag. Bara där flyger känslorna iväg åt alla möjliga håll. Lämningen gick bra...tills jag satte mig i bilen och åkte hem. Hem till ett hus utan barn... Ja kunde va på toa själv. Jag sa inte "jaja baja" en ända gång. Jag kunde både höra och se vad som var på tv:n. Och självklart....så va de hämskt! Hjärtkrossande. Lillen däremot hade inga jobbiga känslor den här dagen. Vilket är underbart skönt!
En sak som gjorde det extra jobbigt för mig, är att jag känner av all smärta tusen gånger mer. Barnen är verkligen min räddning när det kommer till att klara av smärtorna. Tror ja tjöt i ca 3timmar innan känslorna la sig lite. När jag väl kunde hämta hem Lillen och Lillan kom hem från skolan, så går lillan till stallet. Jag har verkligen separations ångest. Även mannen stack iväg på em. Kände mig ensammare än ensammast idag. Ja skyller mina extrema känslor på alla hormoner jag har i kroppen. Känns bäst så ^^.
Smärtorna har vajat en hel del och har varit svåra att hålla inom mig. Men jag fick en paus på kvällen då jag fick ytterligare en leverans med *vad jag mår bra av* av en vänn. Hon stannade och pratade en stunt vilket var väldigt skönt. Fokusera på något annat än de onda ett tag. Älskar när jag kan ignorera skiten. Då känns det som att jag vunnit över endon...tills ja blir själv igen och den smäller till som en käfftsmäll i plytet. Men ändå en väldigt mysig paus som jag gärna upprepar.
Nu ska jag och min käftsmäll lägga oss och hoppas på lite sömn, och en mindre känslosam dag imorgon.