Har precis genomlidit en 4 timmars lång smärtattack utan hjälp. Hur faan kan dom misslyckas så brutalt med vården när det står klart och tydligt hur jag ska behandlas? Efter natten var smärtorna på en väldigt behaglig nivå. Kände att de skulle bli den kortaste inläggen någonsin. Jag tog tom en dusch på förmiddagen, så bra va de! Efter duschen så började smärtorna krypa på. Inte helt oväntat. Jag vrider på mig för att ta medicinen som alltid skall ligga där. Med det var tomt (första missen).

Jag ringer på klockan och en sköterska kommer in. Hon ska gå och prata med den ansvariga sköterskan. Tiden går och smärtorna ökar. Jag ringer igen och samma tjej kommer in. Jag påpekar att nu är det bråttom annars kommer inte den medicinen hjälpa. Efter lång tid kommer en sköterska in med tabletten. Men vid de här laget har jag på tok för hög smärta, tabletten ger ingen effekt. Ja ligger dubbelvikt på sängkanten.
Läkaren kommer nu in för att ronda. Hon säger att hon kommer tillbaka när jag är mer smärtlindrad. Jag ber henne då om att få smärtlindring. Men nej, tabletten ja fick måste utvärderas först. Tiden går....ja varvar mellan att hyperventilera och inte andas.

Efter ett tag kommer det in en till tablett som jag ska ta. Exakt lika dan som den jag fick innan, som inte hjälpte alls. Ja ber om att få hjälp, jag orkar inte ha så här ont. Men nej, nu ska de utvärderas om den tabletten hjälper först. Nu svär jag inombords. Hur i helvete e dom funtade!
"Aaa... den här medicin fungerade inte alls, så den måste vi ge igen" Stolpskott!

Det tog hela 4timmar och ett personalbyte innan jag tillslut fick hjälp. Hela kroppen är i kramp. Benen har jag ännu inte rätat ut, 2timmar senare.
Alla krafter är totalt slut nu. Är det konstigt att man stannar hemma längre än vad man borde när smärtorna kryper på?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...

Jag bara älskar dom dagar jag vaknar före alla andra och smiter ner till stranden för att se soluppgången. Där sitter jag helt ensam. Med tiden börjar stranden vakna till liv. Några enstaka joggare visar sig. En tjej gör morgon yoga en bit bort. Stä...

En del av vårat poolområde.... Underbart! Utöver staketet runt poolen så är området stängt så barn kan tryggt springa omkring. Lillen hittar nya vänner dagligen, inga spärrar alls. Han hälsar på nästan alla han möter. Framförallt tjejer. Lillan spe...

Min lycka lyser igenom masken. Här har jag precis överlevt en två dagars resa från min lilla byhåla till en ö utanför Afrikas kust. Med packning, rullstol, vagn, barnen och deras mormor. Resan har inte varit smärtfri direkt. Men jag har ändå kunnat ...

Jag läker fint. Det syns inte så bra på bilden men dom har gjort 4 håll i min navel. Troligtvis fanns det en hel del ärr vävnad ivägen. Så totalt 8 ingångar. Det är inte bara såren som läker fint. Jag har dessutom mycket mindre smärthöjningar. Jag k...