Har precis genomlidit en 4 timmars lång smärtattack utan hjälp. Hur faan kan dom misslyckas så brutalt med vården när det står klart och tydligt hur jag ska behandlas? Efter natten var smärtorna på en väldigt behaglig nivå. Kände att de skulle bli den kortaste inläggen någonsin. Jag tog tom en dusch på förmiddagen, så bra va de! Efter duschen så började smärtorna krypa på. Inte helt oväntat. Jag vrider på mig för att ta medicinen som alltid skall ligga där. Med det var tomt (första missen).

Jag ringer på klockan och en sköterska kommer in. Hon ska gå och prata med den ansvariga sköterskan. Tiden går och smärtorna ökar. Jag ringer igen och samma tjej kommer in. Jag påpekar att nu är det bråttom annars kommer inte den medicinen hjälpa. Efter lång tid kommer en sköterska in med tabletten. Men vid de här laget har jag på tok för hög smärta, tabletten ger ingen effekt. Ja ligger dubbelvikt på sängkanten.
Läkaren kommer nu in för att ronda. Hon säger att hon kommer tillbaka när jag är mer smärtlindrad. Jag ber henne då om att få smärtlindring. Men nej, tabletten ja fick måste utvärderas först. Tiden går....ja varvar mellan att hyperventilera och inte andas.

Efter ett tag kommer det in en till tablett som jag ska ta. Exakt lika dan som den jag fick innan, som inte hjälpte alls. Ja ber om att få hjälp, jag orkar inte ha så här ont. Men nej, nu ska de utvärderas om den tabletten hjälper först. Nu svär jag inombords. Hur i helvete e dom funtade!
"Aaa... den här medicin fungerade inte alls, så den måste vi ge igen" Stolpskott!

Det tog hela 4timmar och ett personalbyte innan jag tillslut fick hjälp. Hela kroppen är i kramp. Benen har jag ännu inte rätat ut, 2timmar senare.
Alla krafter är totalt slut nu. Är det konstigt att man stannar hemma längre än vad man borde när smärtorna kryper på?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om 2 dagar har vi bott här i en hel månad. Tyvärr har det inte blivit ett hem ännu. Det är bara en lägenhet. I en vecka till kommer det vara kaos. Nästa vecka ska alla golv förutom vardagsrummet poleras. Så alla möbler är nu ihoptryckta i vardagsrum...

  Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Jag hade aldrig trott att den här dagen skulle komma. Men igår skrevs skillsmässopappren på. Efter 16 år går vi skilda vägar. De gör ont, riktigt ont. Kommer hjärtat någonsin kunna läka... Känns som h...

Just nu tänker jag extremt mycket på just den här dagen för 20år sedan. Det tog så många år för mig att bara fungera efter den olyckan. Jag har ju kommit så långt. Men nu känns det som att jag börjar om från noll igen. I början av Juli, för lite ö...

Länge sedan jag skrev av mig. Vad har hänt? Det har jag inte ork med att förklara. Men jag har iaf haft en skapligt bra period efter operationen (tog bort livmoder och äggstockar). Men senare månaderna har varit jobbiga. Jag får smärtattacker stup...

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...