Direktlänk till inlägg 4 mars 2021
Finns det någon bättre känsla än att få mysa med sina barn...nae, de gör det inte!
Beslutet att åka hem tidigare än jag borde har ändå fungerat. Kärleken från familjen ger mig energi att orka stå ut med smärtorna. Även om sköterskorna är underbara så finns det ingenting på sjukhuset som ger mig den ork och energi.
Men det har varit/är väldigt tufft.
Idag är det exakt tre månader sedan blödningen startade. Jag önskar att jag kunde säga att den har slutat...men nej, den är kvar. Jag har haft spiralen i en vecka nu så jag hoppas blödningen slutar nu inom en vecka. Spiral insättningen var brutalt smärtsam trotts att jag var sövd. Men idag tror jag att smärtan från insättningen är på väg att släppa. Jag har kunnat sitta upp mera utan att trigga igång smärtattacker. Jag har också klarat mig med mindre smärtlindring än tidigare. Trotts att jag till och med har gått lite här hemma. Jag har till och med kunnat ta en dusch. Är så extremt stolt över mig själv!
Det har varit en påfrestande kväll men det är ju ändå lite väntat med tanke på vad jag åstadkommit under dagen.
Jag hoppas att det här inte bara råkat vara en bättre dag. Men är också medveten om att det kan gå lite upp och ner. Jag önskar verkligen att blödningen slutar snart och jag kan börja röra mig mera igen. Helt otroligt att jag inte fått liggsår efter dom här månaderna.
Imorgon hoppas jag att jag ska orka ta mig ut en liten sväng, även om det bara blir till altanen. Ljuset börjar närma sig!