Idag fick jag åka hem. Jag klarade mig hela natten utan smärtattack *tummen upp*.
Vi diskuterade fram en ny behandlingsplan som skulle kunna fungera hemma. Nu pratar vi om att hitta ett läge som gör att jag står ut i helt stilla position. En smärtnivå som jag än så länge inte kan sova med eller sitta upp med. Men ändå stå ut. Vi har hittat just de läget. Bekymret som sedan kom var hur jag överhuvudtaget skulle kunna komma hem? Vi kom på den briljanta idén om att ringa efter en liggtransport.

Nästa bekymmer efter de var att jag behövde hämta ut medicin på apoteket först. Jag blev skjutsad dit i rullstolen....sittande. Hann bara fram till kassan innan smärtorna sköt i luften. Blev snabbt uppkörd till rummet igen och fick hjälp att lägga mig. Samtidigt kom transporten som skulle köra mig...panik! Livrädd att dom skulle åka utan mig. Sköterskorna började även ringa efter läkaren för att kolla om ja verkligen fick åka hem.
Efter några försök att minska smärtorna så bestämde vi (mest jag) att vi bara kör på ändå. Dom drog mig över till rätt britts och spände fast mig. Ja ville faan i mig hem nu.

Nu tänker säkert ni (faktiskt jag också)...att de här låter väldigt korkat. E hon helt dum i huvudet?... Svaret är JA! Jag kommer ha dom här vidriga smärtorna vart jag än befinner mig. Och då mår jag ändå bäst av att vara hemma. Efter ytterligare ett försök att minska smärtorna så la det sig lite tillslut när vi var halvvägs hemma. Ja kunde nu fokusera på att andas och slappna av lite i musklerna. Grät hela resan hem... För trots smärtlindring gör det väldigt ont. Men uppskattade att få ligga ner. Hade inte klarat av hemresan alls om ja hade behövt sitta..

Nu tar jag en stund i taget och håller tummarna för att det snart lägger sig mer och mer så jag kan se framåt igen. Än så länge är det ett stort jävla mörker. Mår väldigt dåligt i hela kroppen av de här. Ska bli så skönt när jag kan må lite bättre igen *längtar*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...

Jag bara älskar dom dagar jag vaknar före alla andra och smiter ner till stranden för att se soluppgången. Där sitter jag helt ensam. Med tiden börjar stranden vakna till liv. Några enstaka joggare visar sig. En tjej gör morgon yoga en bit bort. Stä...

En del av vårat poolområde.... Underbart! Utöver staketet runt poolen så är området stängt så barn kan tryggt springa omkring. Lillen hittar nya vänner dagligen, inga spärrar alls. Han hälsar på nästan alla han möter. Framförallt tjejer. Lillan spe...

Min lycka lyser igenom masken. Här har jag precis överlevt en två dagars resa från min lilla byhåla till en ö utanför Afrikas kust. Med packning, rullstol, vagn, barnen och deras mormor. Resan har inte varit smärtfri direkt. Men jag har ändå kunnat ...

Jag läker fint. Det syns inte så bra på bilden men dom har gjort 4 håll i min navel. Troligtvis fanns det en hel del ärr vävnad ivägen. Så totalt 8 ingångar. Det är inte bara såren som läker fint. Jag har dessutom mycket mindre smärthöjningar. Jag k...