Idag fick jag åka hem. Jag klarade mig hela natten utan smärtattack *tummen upp*.
Vi diskuterade fram en ny behandlingsplan som skulle kunna fungera hemma. Nu pratar vi om att hitta ett läge som gör att jag står ut i helt stilla position. En smärtnivå som jag än så länge inte kan sova med eller sitta upp med. Men ändå stå ut. Vi har hittat just de läget. Bekymret som sedan kom var hur jag överhuvudtaget skulle kunna komma hem? Vi kom på den briljanta idén om att ringa efter en liggtransport.

Nästa bekymmer efter de var att jag behövde hämta ut medicin på apoteket först. Jag blev skjutsad dit i rullstolen....sittande. Hann bara fram till kassan innan smärtorna sköt i luften. Blev snabbt uppkörd till rummet igen och fick hjälp att lägga mig. Samtidigt kom transporten som skulle köra mig...panik! Livrädd att dom skulle åka utan mig. Sköterskorna började även ringa efter läkaren för att kolla om ja verkligen fick åka hem.
Efter några försök att minska smärtorna så bestämde vi (mest jag) att vi bara kör på ändå. Dom drog mig över till rätt britts och spände fast mig. Ja ville faan i mig hem nu.

Nu tänker säkert ni (faktiskt jag också)...att de här låter väldigt korkat. E hon helt dum i huvudet?... Svaret är JA! Jag kommer ha dom här vidriga smärtorna vart jag än befinner mig. Och då mår jag ändå bäst av att vara hemma. Efter ytterligare ett försök att minska smärtorna så la det sig lite tillslut när vi var halvvägs hemma. Ja kunde nu fokusera på att andas och slappna av lite i musklerna. Grät hela resan hem... För trots smärtlindring gör det väldigt ont. Men uppskattade att få ligga ner. Hade inte klarat av hemresan alls om ja hade behövt sitta..

Nu tar jag en stund i taget och håller tummarna för att det snart lägger sig mer och mer så jag kan se framåt igen. Än så länge är det ett stort jävla mörker. Mår väldigt dåligt i hela kroppen av de här. Ska bli så skönt när jag kan må lite bättre igen *längtar*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om 2 dagar har vi bott här i en hel månad. Tyvärr har det inte blivit ett hem ännu. Det är bara en lägenhet. I en vecka till kommer det vara kaos. Nästa vecka ska alla golv förutom vardagsrummet poleras. Så alla möbler är nu ihoptryckta i vardagsrum...

  Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Jag hade aldrig trott att den här dagen skulle komma. Men igår skrevs skillsmässopappren på. Efter 16 år går vi skilda vägar. De gör ont, riktigt ont. Kommer hjärtat någonsin kunna läka... Känns som h...

Just nu tänker jag extremt mycket på just den här dagen för 20år sedan. Det tog så många år för mig att bara fungera efter den olyckan. Jag har ju kommit så långt. Men nu känns det som att jag börjar om från noll igen. I början av Juli, för lite ö...

Länge sedan jag skrev av mig. Vad har hänt? Det har jag inte ork med att förklara. Men jag har iaf haft en skapligt bra period efter operationen (tog bort livmoder och äggstockar). Men senare månaderna har varit jobbiga. Jag får smärtattacker stup...

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...