Direktlänk till inlägg 17 februari 2021
Klockan är 3:53... någon sömn syns inte till.
Jag ligger på avdelning 21 och som så många gånger förr, behöver jag hjälp med smärtlindring. Igår ökade smärtorna på lite konstigt vis. Jag brukar ha mer "mörk" smärta (när jag har blödningar). Som ett åskmåln mullrar i kroppen ungefär. Men nu var det mer som om jag hade en spikboll i livmodern. Minsta rörelse så river den sönder mig. På kvällen blev det mer och mer olidligt. Så min man fick köra in mig till sjukan. Bilresan in var smärtsam och jag kunde inte dölja mina känslor. Det blev inte bättre på akuten. Trotts att jag faktiskt fick snabb hjälp så tog det lång tid att minska på smärtorna. Det krävdes tre sprutor för att jag skulle kunna andas och prata normalt. Jag tror att jag blev inlagd på avdelningen vid 23:50. Jag fick även medicin som förhoppningsvis skulle hålla nere smärtan under natten. Men de kräktes jag upp.
Smärtorna är "ok" när jag hittar stilla lägen. Men om jag rör mig, spänner mig på ett visst sett eller andas djupt så hugger det igen.
Jag gick med på en undersökning eftersom att smärtorna känns lite annorlunda. Inga avvikelser hittades och hålet från perforeringen har i stort sett läkt. Så det var bra. Men ingen förklaring till dom brutala smärtorna förutom Endometrios.
Jag borde inte bli förvånad. Jag har aldrig känt någonting som kan göra i närheten så ont som Endo gör. Men jag hade hoppats på ett fel som faktiskt skulle kunna åtgärdas....