Direktlänk till inlägg 9 februari 2021
Idag har jag varit på sjukan och diskuterat med min läkare. Resan dit var jobbig. Ja fick be taxi chauffören om en påse för jag trodde jag skulle spy av smärtan. Det svartnade för ögonen ett par gånger. Tror inte att ja faktiskt svimma men det var nog inte långt ifrån. De positiva är att läkaren fick se hur jag mår trotts den smärtlindring jag faktiskt har. Jag har det långt ifrån behagligt även om smärtlindringen gör det hanterbart.
Vi har gjort upp en vårdplan för hur min vård ska vara när jag åker in akut. Rekomenderar alla mina endosystrar att kräva samma sak. Där står det vilken/vilka mediciner jag ska få när jag kommer in. Det står även att jag ska få den direkt utan att behöva vänta in jourläkaren. Smärtorna ska lindras så fort som möjligt så jag även ska kunna komma hem så fort som möjligt. Vårdplanen är lätt tillgänglig, Så det är lätt för vem som hälst i vården att kunna se den i journalen. Känns väldigt tryggt.
Min läkare började även prata om min livskvalitet. Vad jag ville kunna göra i livet. Började gråta eftersom att jag inte kan göra nästan något som jag drömmer om. Mitt ända mål är att orka vara med min familj mera. Hon verkar bry sig mycket mer om mig än tidigare läkare har gjort. Hon är inte bara nöjd av att ja håller mig ifrån akuten. Hon vill gå längre och höja min livskvalitet. Hon är också ärlig med vad som kan ska vid nästa ingrepp och att jag troligtvis kommer få extremt ont efteråt. Hon räknar med att jag kommer ha ont ca 3veckor efter ingreppet. Trotts att det känns för jävligt att må som ja gör... Så är jag väldigt nöjd över dagens besök och uppskattar hennes ärlighet. Jag vet vad jag har framför mig....längtar inte ett dugg.