Idag har jag varit på sjukan och diskuterat med min läkare. Resan dit var jobbig. Ja fick be taxi chauffören om en påse för jag trodde jag skulle spy av smärtan. Det svartnade för ögonen ett par gånger. Tror inte att ja faktiskt svimma men det var nog inte långt ifrån. De positiva är att läkaren fick se hur jag mår trotts den smärtlindring jag faktiskt har. Jag har det långt ifrån behagligt även om smärtlindringen gör det hanterbart.

Vi har gjort upp en vårdplan för hur min vård ska vara när jag åker in akut. Rekomenderar alla mina endosystrar att kräva samma sak. Där står det vilken/vilka mediciner jag ska få när jag kommer in. Det står även att jag ska få den direkt utan att behöva vänta in jourläkaren. Smärtorna ska lindras så fort som möjligt så jag även ska kunna komma hem så fort som möjligt. Vårdplanen är lätt tillgänglig, Så det är lätt för vem som hälst i vården att kunna se den i journalen. Känns väldigt tryggt.

Min läkare började även prata om min livskvalitet. Vad jag ville kunna göra i livet. Började gråta eftersom att jag inte kan göra nästan något som jag drömmer om. Mitt ända mål är att orka vara med min familj mera. Hon verkar bry sig mycket mer om mig än tidigare läkare har gjort. Hon är inte bara nöjd av att ja håller mig ifrån akuten. Hon vill gå längre och höja min livskvalitet. Hon är också ärlig med vad som kan ska vid nästa ingrepp och att jag troligtvis kommer få extremt ont efteråt. Hon räknar med att jag kommer ha ont ca 3veckor efter ingreppet. Trotts att det känns för jävligt att må som ja gör... Så är jag väldigt nöjd över dagens besök och uppskattar hennes ärlighet. Jag vet vad jag har framför mig....längtar inte ett dugg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om 2 dagar har vi bott här i en hel månad. Tyvärr har det inte blivit ett hem ännu. Det är bara en lägenhet. I en vecka till kommer det vara kaos. Nästa vecka ska alla golv förutom vardagsrummet poleras. Så alla möbler är nu ihoptryckta i vardagsrum...

  Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Jag hade aldrig trott att den här dagen skulle komma. Men igår skrevs skillsmässopappren på. Efter 16 år går vi skilda vägar. De gör ont, riktigt ont. Kommer hjärtat någonsin kunna läka... Känns som h...

Just nu tänker jag extremt mycket på just den här dagen för 20år sedan. Det tog så många år för mig att bara fungera efter den olyckan. Jag har ju kommit så långt. Men nu känns det som att jag börjar om från noll igen. I början av Juli, för lite ö...

Länge sedan jag skrev av mig. Vad har hänt? Det har jag inte ork med att förklara. Men jag har iaf haft en skapligt bra period efter operationen (tog bort livmoder och äggstockar). Men senare månaderna har varit jobbiga. Jag får smärtattacker stup...

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...