Direktlänk till inlägg 28 januari 2021
Jag vet att det bara är tre dagar sedan dom tog hål på min livmoder. Men jag hade ändå tänkt att det fans en chans att det skulle kunna kännas lite bättre nu. Om så bara en gnutta.
Det ända som har blivit lite bättre är mitt humör. Jag trivs mycket bättre hemma med min familj. Framförallt mår ja bra av att vara med min lilla bebis som helatiden får mig att le *bästa medicinen*.
Annars har det inte gått åt rätt håll. Om annat så känd det som att smärtan ökat. Men det kan lika gärna vara så att jag bara uppfattar det som mer smärtsamt för att jag är så slutkörd. Smärtan är kostant. Och den får för sig att toppa bara jag rör mig något eller andas för djupt. Minsta jag spänner bäcken musklerna med andra ord. Dom här tre dagarna har känts som en hel vecka. Jag känner att jag inte har något tålamod för att vänta ut när det lättar. Vill att det lättar nu. Iaf lite, så jag kan få lite hopp om framtiden.