Direktlänk till inlägg 5 januari 2021
Nu är spiralen insatt. Det fick bra, jag sov som en stock. Detta ska nu värda allt åt rätt håll. Få stopp på blödningen och på så vis förhoppningsvis minska smärtorna.
Problemet uppstår när ja vaknat. Det tar inte många minuter på uppvaket innan smärtorna kryper sig på. Kryper o kryper....de e mer som en stor fet jävla käftsmäll som skriker "här är ja!!!"
Läkaren kommer, ställer sig en bit bort ifrån mig... (troligtvis för att ja kanske skulle vilja ge henne en stor fet käftsmäll också).
Hon berättar att jag kommer ja extremt ont nu några dagar framöver och de kommer bli väldigt tufft.
Tack för den! Men ja vill inte klappa till henne för de. Jag uppskattar att hon är ärlig mot mig. Och att hon förstår att jag faktiskt har väldigt ont. Hon hjälper mig med smärtlindring hemma, men trotts de kommer jag ligga långt ifrån en ok smärtnivå.
Blir det helt ohållbart så får ja självklart åka in igen. Men vi är överens om att jag ska försöka åka hem idag.
Blödningen lär ta 2-3 veckor innan den ger med sig. Och smärtorna våga hon inte särskilt något om. Eftersom att ja har haft ont så länge kan smärtan fått för sig att flytta in.
Jag är väldigt osäker på hur ja ska hantera de här. Jag är så utmattad redan av smärtorna jag haft fram tills nu. Men ja får blicka framåt. Det här ska ju ändå göra allt bättre på sikt. En vändpunkt som börjar med att göra allt mycket värre....
Jag har iaf lilla Skaliz att gosa med.