Direktlänk till inlägg 16 december 2020
För 12 dagar sedan gjorde jag ett stort misstag. Jag glömde att ta dagens p-piller. Eftersom att jag ändå har en p-stav kan man ju tro att det inte skulle vara någon big deal. Men det blev katastrof. Redan dagen efter var blödningen igång...och är inte borta än. Smärtan började redan samma dag med ett smärtanfall. Sedan dess har smärtorna borrat fast sig och anfallen kommer ofta. Men en livlig bebis är det inte så lätt att få vardagen att fungera när smärtorna plötsligt tvingat ner en på golvet. Jag har behövt mycket hjälp (vilket jag fått, tack mamma) och vi har dessutom barnsäkrat sånt som vi inte behövt tänka på tidigare. Mycke stök runtomkring för något så litet som ett p-piller. För o inte tala om hur extremt jävla ont det faktiskt gör!
I förrgår ringde min läkare upp mig. Pga detta så vill hon att vi sätter in spiralen nu. Har tidigare sagt nej för att jag ammat och inte kunnat vara ifrån sonen. Eftersom att jag måste sövas för att sätta in spiralen så är det smart att även operera samtidigt. I övermorgon blir jag uppringd igen med en plan om hur vi ska göra. Känns så jobbigt för jag vill inte vara ifrån familjen. Men är också orolig för hur länge till jag kommer behöva ha så här jävla ont. Hur länge står man ut? Inläggning i coronatider utan stöd av vänner och familj....de överlever ja nog inte. På med leendet, begrav smärtorna, och få vardagarna att fungera lite till.
...En dag i taget