Helt plötsligt har jag ett nytt liv i mina armar. Så oväntat, så underbart. Inte många som visste om att ens var gravid förra året. Känner att det är dags för en uppdatering o förklaring. Min kropp är ju som känt helt värdelös. Men drömmen om ett till barn har varit så enormt stor. När vi för över två år sedan kände att vi ville göra ett försök så kände vi ändå att chansen inte riktigt fanns där för oss. Jag orkade inte berätta ens för nära familj att vi skulle försöka. För jag mådde så dåligt över att jag inte kunde få barn. Med dubbla doseringar läkemedel lyckades jag bara få ägglossning 3gr på 15 månader. Jag gick i terapi för att bearbeta sorgen över att inte få flera barn. Jag klarade inte av att någon skulle undra hur de gick. Jag hade fullt upp med att hantera mina egna känslor. Så därför visste ingen om något. Kroppen mådde inte häller bra av alla behandlingar så jag isolerade mig ganska mycket o höll mig hemma. Tillslut ringde min läkare upp mig och sa att jag inte får mer hjälp. Hon hade aldrig hjälpt någon så länge som hon hjälpte mig. Det var dags att ge upp. Två dagar efter samtalet gjorde jag ett graviditetstest för att visa mig själv att det är slut nu och jag måste gå vidare. Som ett steg i att ta tag i verkligheten. Jag trodde först jag tappat förståndet när jag såg att det var positivt. Att nu har psyket ballat ut totalt! Men visst faan va de positivt...jag va gravid!

Det var inte bara svårt att förstå att jag var gravid. Med min kropp så är chansen för missfall mycket högre än vanligt. Så fortfarande var det svårt att berätta för omvärden. Redan efter 2 månader såg dom som träffa mig att något var på gång. Så sakta men säkert fick folk veta. Men dom som vi inte träffade hade ingen aning. Jag vill att ni som inget viste ska veta om att det aldrig har varit min avsikt att dölja allt för er. Det har enbart handlat om att beskydda mina egna känslor.

Nu är han äntligen här våran efterlängtade son. Han ger mig redan gråa hår. Men han är helt perfekt och han är min :)

 

Amisa

12 juni 2020 00:35

Grattis till ditt lilla barn och lycka till med fortsättningen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...

Jag bara älskar dom dagar jag vaknar före alla andra och smiter ner till stranden för att se soluppgången. Där sitter jag helt ensam. Med tiden börjar stranden vakna till liv. Några enstaka joggare visar sig. En tjej gör morgon yoga en bit bort. Stä...

En del av vårat poolområde.... Underbart! Utöver staketet runt poolen så är området stängt så barn kan tryggt springa omkring. Lillen hittar nya vänner dagligen, inga spärrar alls. Han hälsar på nästan alla han möter. Framförallt tjejer. Lillan spe...

Min lycka lyser igenom masken. Här har jag precis överlevt en två dagars resa från min lilla byhåla till en ö utanför Afrikas kust. Med packning, rullstol, vagn, barnen och deras mormor. Resan har inte varit smärtfri direkt. Men jag har ändå kunnat ...

Jag läker fint. Det syns inte så bra på bilden men dom har gjort 4 håll i min navel. Troligtvis fanns det en hel del ärr vävnad ivägen. Så totalt 8 ingångar. Det är inte bara såren som läker fint. Jag har dessutom mycket mindre smärthöjningar. Jag k...