Det har ni gått fyra dagar sedan undersökningen. Jag har fortfarande väldigt ont. Jag har slarvat och inte tagit den smärtlindring ja borde ha gjort. Men jag tänkte att det bara kommer göra ont ett par dagar och sedan lägga sig...och då står jag ut. Nu inser jag att det tar lite längre tid att läka än väntat. Nu har jag varit på helspänn så pass mycket och länge att det finns risk att jag drar igång ett smärtskov. Det vill ja inte! Det här ska absolut bara vara tillfälligt.
Jag pratade med min sjukgymnast idag och hon tyckte att jag måste få ner smärtan mera och vara så avslappnad som möjligt tills det lägger sig. Jag måste iaf kunna sova på nätterna.
Jag tänkte att det kan vara en bra idé att diskutera smärtlindringen med min läkare. Men får då veta att hon har slutat! Wtf!?
Så här står jag igen helt utan läkare, IGEN...blir så förbannad! Varför kan man inte få information om såna saker? O kanske få höra att " Nu kommer ***** ta hand om dig ist". Men nae. Man känner sig så utlämnad och ensam när dom gör så här. Vem ska jag vända mig till nu? Kommer den framtida läkaren kunna Endo? Veta min historia? Lystna på mig? Att få en bra läkare nuförtiden känns lika troligt som att hitta en jävla nål i en höstack. Kan inte hjälpa att jag blir så orolig och stressad över sånthär, men det får mig att känna mig så otrygg.
Kan ju inte påstå att jag kände mig trygg med vården till o börja med.

Läkaren som utförde undersökningen i måndags kommer att bli anmäld. Jag fick veta att han inte ens gett mig den dos smärtlindring som får ges. Självklart tog jag för givet att jag fått fulldos när jag hade så fruktansvärt ont. Och att det inte hade hjälpt. Hur faan är läkaren funtad!
"Patienten skriker av smärta och jag kan ge henne mera smärtlindring...men nae, ja låter henne lida."
Så fort han skrivit om undersökningen i journalen så ska anmälan in. Än så länge finns det inte ens dokumenterat att jag varit där.

Bättre veckor har jag helt klart haft....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om 2 dagar har vi bott här i en hel månad. Tyvärr har det inte blivit ett hem ännu. Det är bara en lägenhet. I en vecka till kommer det vara kaos. Nästa vecka ska alla golv förutom vardagsrummet poleras. Så alla möbler är nu ihoptryckta i vardagsrum...

  Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Jag hade aldrig trott att den här dagen skulle komma. Men igår skrevs skillsmässopappren på. Efter 16 år går vi skilda vägar. De gör ont, riktigt ont. Kommer hjärtat någonsin kunna läka... Känns som h...

Just nu tänker jag extremt mycket på just den här dagen för 20år sedan. Det tog så många år för mig att bara fungera efter den olyckan. Jag har ju kommit så långt. Men nu känns det som att jag börjar om från noll igen. I början av Juli, för lite ö...

Länge sedan jag skrev av mig. Vad har hänt? Det har jag inte ork med att förklara. Men jag har iaf haft en skapligt bra period efter operationen (tog bort livmoder och äggstockar). Men senare månaderna har varit jobbiga. Jag får smärtattacker stup...

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...