Det har ni gått fyra dagar sedan undersökningen. Jag har fortfarande väldigt ont. Jag har slarvat och inte tagit den smärtlindring ja borde ha gjort. Men jag tänkte att det bara kommer göra ont ett par dagar och sedan lägga sig...och då står jag ut. Nu inser jag att det tar lite längre tid att läka än väntat. Nu har jag varit på helspänn så pass mycket och länge att det finns risk att jag drar igång ett smärtskov. Det vill ja inte! Det här ska absolut bara vara tillfälligt.
Jag pratade med min sjukgymnast idag och hon tyckte att jag måste få ner smärtan mera och vara så avslappnad som möjligt tills det lägger sig. Jag måste iaf kunna sova på nätterna.
Jag tänkte att det kan vara en bra idé att diskutera smärtlindringen med min läkare. Men får då veta att hon har slutat! Wtf!?
Så här står jag igen helt utan läkare, IGEN...blir så förbannad! Varför kan man inte få information om såna saker? O kanske få höra att " Nu kommer ***** ta hand om dig ist". Men nae. Man känner sig så utlämnad och ensam när dom gör så här. Vem ska jag vända mig till nu? Kommer den framtida läkaren kunna Endo? Veta min historia? Lystna på mig? Att få en bra läkare nuförtiden känns lika troligt som att hitta en jävla nål i en höstack. Kan inte hjälpa att jag blir så orolig och stressad över sånthär, men det får mig att känna mig så otrygg.
Kan ju inte påstå att jag kände mig trygg med vården till o börja med.

Läkaren som utförde undersökningen i måndags kommer att bli anmäld. Jag fick veta att han inte ens gett mig den dos smärtlindring som får ges. Självklart tog jag för givet att jag fått fulldos när jag hade så fruktansvärt ont. Och att det inte hade hjälpt. Hur faan är läkaren funtad!
"Patienten skriker av smärta och jag kan ge henne mera smärtlindring...men nae, ja låter henne lida."
Så fort han skrivit om undersökningen i journalen så ska anmälan in. Än så länge finns det inte ens dokumenterat att jag varit där.

Bättre veckor har jag helt klart haft....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...

Jag bara älskar dom dagar jag vaknar före alla andra och smiter ner till stranden för att se soluppgången. Där sitter jag helt ensam. Med tiden börjar stranden vakna till liv. Några enstaka joggare visar sig. En tjej gör morgon yoga en bit bort. Stä...

En del av vårat poolområde.... Underbart! Utöver staketet runt poolen så är området stängt så barn kan tryggt springa omkring. Lillen hittar nya vänner dagligen, inga spärrar alls. Han hälsar på nästan alla han möter. Framförallt tjejer. Lillan spe...

Min lycka lyser igenom masken. Här har jag precis överlevt en två dagars resa från min lilla byhåla till en ö utanför Afrikas kust. Med packning, rullstol, vagn, barnen och deras mormor. Resan har inte varit smärtfri direkt. Men jag har ändå kunnat ...

Jag läker fint. Det syns inte så bra på bilden men dom har gjort 4 håll i min navel. Troligtvis fanns det en hel del ärr vävnad ivägen. Så totalt 8 ingångar. Det är inte bara såren som läker fint. Jag har dessutom mycket mindre smärthöjningar. Jag k...