Ibland blir livet lite för mycke på en gång... Försöker hålla mig flytande o ta tag i mig själv. Men kraften sinar....ja kan inte göra allt ja vill. Ja kan oftast inte göra ett jävla skit. Jag har hur mycket som hälst att göra till Lillans födelsedag och jul. Ju närmare ja kommer ju mindre får ja gjort. Ångesten över att fira jul utan min älskade farmor är knäckande. Samtidigt så har ja ont och försöker repa mig efter skovet som jag nu anar börja ge med sig. Men psykiskt är jag livrädd för minsta smärt hugg som kommer... Går de över? Måste ja åka in? Får ja hjälp?. Tusen tankar. I slutet av januari ska jag in på op och vet redan att ja garanterat kommer ha ont efteråt. Paniken över tanken att inte bli hjälpt igen gräver ner mig totalt. Add:n hoppar självklart på tåget av lidande, och gör de allra lättaste sysslor omöjliga. Mitt uppe i allt detta ska man va en stark mamma o hjälpsam fru, en god vän mm. När livet knyter ihop sig så finns de EN sak som hjälper mig hitta tillbaka igen. O de e mina nattliga samtal med farmor...som nu inte finns. Va faan gör man nu?
Sitter på köksgolvet, lyssnar på Him och ältar allt tusen gånger om....


Don't close your heart med Him. Inte en av de bästa låtarna, men texten stämmer in väldigt bra just nu:

I know how it feels to be on your own
In this cruel world where hearts are bound to turn to stone
Where you are alone
And tired of breathing
It's all going wrong
And you just can't stand the pain any more
You're too numb to believe in
In anything

I know how easy it is to let go
Surrender to despair lurking at your door
To lose your soul and all your feelings
Strenght all gone
And so many things left unsaid
And deeds undone
You've stopped caring
'Cause it's all in vain

Baby just don't close your heart
Darling don't let me down

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...

Jag bara älskar dom dagar jag vaknar före alla andra och smiter ner till stranden för att se soluppgången. Där sitter jag helt ensam. Med tiden börjar stranden vakna till liv. Några enstaka joggare visar sig. En tjej gör morgon yoga en bit bort. Stä...

En del av vårat poolområde.... Underbart! Utöver staketet runt poolen så är området stängt så barn kan tryggt springa omkring. Lillen hittar nya vänner dagligen, inga spärrar alls. Han hälsar på nästan alla han möter. Framförallt tjejer. Lillan spe...

Min lycka lyser igenom masken. Här har jag precis överlevt en två dagars resa från min lilla byhåla till en ö utanför Afrikas kust. Med packning, rullstol, vagn, barnen och deras mormor. Resan har inte varit smärtfri direkt. Men jag har ändå kunnat ...

Jag läker fint. Det syns inte så bra på bilden men dom har gjort 4 håll i min navel. Troligtvis fanns det en hel del ärr vävnad ivägen. Så totalt 8 ingångar. Det är inte bara såren som läker fint. Jag har dessutom mycket mindre smärthöjningar. Jag k...