Ibland blir livet lite för mycke på en gång... Försöker hålla mig flytande o ta tag i mig själv. Men kraften sinar....ja kan inte göra allt ja vill. Ja kan oftast inte göra ett jävla skit. Jag har hur mycket som hälst att göra till Lillans födelsedag och jul. Ju närmare ja kommer ju mindre får ja gjort. Ångesten över att fira jul utan min älskade farmor är knäckande. Samtidigt så har ja ont och försöker repa mig efter skovet som jag nu anar börja ge med sig. Men psykiskt är jag livrädd för minsta smärt hugg som kommer... Går de över? Måste ja åka in? Får ja hjälp?. Tusen tankar. I slutet av januari ska jag in på op och vet redan att ja garanterat kommer ha ont efteråt. Paniken över tanken att inte bli hjälpt igen gräver ner mig totalt. Add:n hoppar självklart på tåget av lidande, och gör de allra lättaste sysslor omöjliga. Mitt uppe i allt detta ska man va en stark mamma o hjälpsam fru, en god vän mm. När livet knyter ihop sig så finns de EN sak som hjälper mig hitta tillbaka igen. O de e mina nattliga samtal med farmor...som nu inte finns. Va faan gör man nu?
Sitter på köksgolvet, lyssnar på Him och ältar allt tusen gånger om....


Don't close your heart med Him. Inte en av de bästa låtarna, men texten stämmer in väldigt bra just nu:

I know how it feels to be on your own
In this cruel world where hearts are bound to turn to stone
Where you are alone
And tired of breathing
It's all going wrong
And you just can't stand the pain any more
You're too numb to believe in
In anything

I know how easy it is to let go
Surrender to despair lurking at your door
To lose your soul and all your feelings
Strenght all gone
And so many things left unsaid
And deeds undone
You've stopped caring
'Cause it's all in vain

Baby just don't close your heart
Darling don't let me down

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om 2 dagar har vi bott här i en hel månad. Tyvärr har det inte blivit ett hem ännu. Det är bara en lägenhet. I en vecka till kommer det vara kaos. Nästa vecka ska alla golv förutom vardagsrummet poleras. Så alla möbler är nu ihoptryckta i vardagsrum...

  Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Jag hade aldrig trott att den här dagen skulle komma. Men igår skrevs skillsmässopappren på. Efter 16 år går vi skilda vägar. De gör ont, riktigt ont. Kommer hjärtat någonsin kunna läka... Känns som h...

Just nu tänker jag extremt mycket på just den här dagen för 20år sedan. Det tog så många år för mig att bara fungera efter den olyckan. Jag har ju kommit så långt. Men nu känns det som att jag börjar om från noll igen. I början av Juli, för lite ö...

Länge sedan jag skrev av mig. Vad har hänt? Det har jag inte ork med att förklara. Men jag har iaf haft en skapligt bra period efter operationen (tog bort livmoder och äggstockar). Men senare månaderna har varit jobbiga. Jag får smärtattacker stup...

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...