Skaffade en liten present till mig själv. En text som pushar mig att ta mig igenom dagen. Om inget är planerat på dagarna o ja e själv, så sover jag mig igenom halva dagarna. Visserligen är de kanske välbehövlig eftersom att jag inte sover så mycket på nätterna. De känns också som att jag häldre sover så jag slipper att va själv med mina tankar... ADD:n härjar fritt. Men ja måste försöka ta tag i dagarna och få någonting gjort. Livet måste gå vidare även när de e motigt.

Min födelsedag tidigare i veckan var väldigt känslosam. Lillan firade mig den fina presenter och frukost på sängen... älskade barn! Morgonen började väldigt bra. Men när jag sen blev själv hemma blev de tuft. Det är min första födelsedag utan min farmor. I tretti år har hon funnits där....men nu är jag "on my own". Ångesten tröck över bröstet och tårarna gick inte att hålla inne. När lillan och mannen kom hem igen lättade trycket mer o mer och det blev en mysig kväll men min kära familj. Men farmor är så saknad att de gör ont... hur kommer de bli på jul? Jag har alla år längtat efter julen och älskar den massor. Men dehär året har jag ångest, redan i förväg. Kommer ja kunna känna glädjen eller kommer ja bryta ihop?

Just nu är jag så svag så minsta lilla ger mig ångest. Jag är så trött på att ha ont hela tiden, de tar på mig känslomässigt. Både kropp och själ behöver pushas just nu...Kommer ta på mig detta halsband varje dag tills jag känner mig stark igen.

Jag vet att jag är stark innerst inne. Men skräcken över att igen bli lika illa behandlad av vården sitter i. Min ända trygghet när smärtorna blir för mycket att hantera är borta. Även när de kommer till smärtorna så är jag nu "on my own". Litar inte på någon när de kommer till läkare längre. På något vis måste jag komma över bristen på tillit. Jag vet bara inte hur än. Men jag kan inte fortsätta älta o få ångest när jag ändå inte kan göra någonting.
Nu måste ja ta tag i livet och bli stark, ångest fri och lycklig igen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om 2 dagar har vi bott här i en hel månad. Tyvärr har det inte blivit ett hem ännu. Det är bara en lägenhet. I en vecka till kommer det vara kaos. Nästa vecka ska alla golv förutom vardagsrummet poleras. Så alla möbler är nu ihoptryckta i vardagsrum...

  Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Jag hade aldrig trott att den här dagen skulle komma. Men igår skrevs skillsmässopappren på. Efter 16 år går vi skilda vägar. De gör ont, riktigt ont. Kommer hjärtat någonsin kunna läka... Känns som h...

Just nu tänker jag extremt mycket på just den här dagen för 20år sedan. Det tog så många år för mig att bara fungera efter den olyckan. Jag har ju kommit så långt. Men nu känns det som att jag börjar om från noll igen. I början av Juli, för lite ö...

Länge sedan jag skrev av mig. Vad har hänt? Det har jag inte ork med att förklara. Men jag har iaf haft en skapligt bra period efter operationen (tog bort livmoder och äggstockar). Men senare månaderna har varit jobbiga. Jag får smärtattacker stup...

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...