Så jävla arg på den här skiten nu! Skulle kunna göra nästan vad som hälst för att bli av med den här vidriga sjukdomen. Jag vill ha ett helt annat liv än de jag har fått nu på grund av Endometriosen.
Bitter....bittrare...jag!

Ja vet...ja borde acceptera sjukdomen och glädjas över de positiva runt om mig. Men de går faan inte att göra de just nu. Mer än kortare stunder på dagarna. Jag har haft en mysig dag och busat mycke med Lillan. Jag har rört mig en del och vi har haft roligt. Men faan vilken smäll jag får ta efteråt. Ont som in i *piiiip*!
I efterhand (några dar efter) tycker jag att det är helt klart värt de. Måste ju ändå leva.
Men än så länge är jag långt ifrån den tanken. Vill få dom här olidliga smärtorna att fara åt helvete. För de känns som att jag inte kan stå ut. Vill krypa ur min egna kropp, men de går inte. Tanken på att jag är fast med denna kropp i resten av mitt liv ger mig ångest.

Man lever bara en gång. Varför måste mitt liv bestå av smärtor från helvetet. Varför kan inte jag få ha ett jobb, tjäna mina egna pengar, resa, skaffa barn mm. Eller bara kunna ha orken att laga min egna mat, gå runt fritt i mitt hem, gå till brevlådan.
Är så arg just nu.

Jag har haft skov förut...många gånger.
Men aldrig så här illa. När de här e över o ja mår ok igen. Hur pass bra kommer jag kunna bli? Vad blir mitt nya "bra". En ännu värre tanke...hur tufft blir mitt nästa skov?

Hela familjen måste ställa in sig efter hur Endometriosen vill leva mitt liv. För just nu är de inte jag som styr.
Head of the household=Endometriosen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om 2 dagar har vi bott här i en hel månad. Tyvärr har det inte blivit ett hem ännu. Det är bara en lägenhet. I en vecka till kommer det vara kaos. Nästa vecka ska alla golv förutom vardagsrummet poleras. Så alla möbler är nu ihoptryckta i vardagsrum...

  Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Jag hade aldrig trott att den här dagen skulle komma. Men igår skrevs skillsmässopappren på. Efter 16 år går vi skilda vägar. De gör ont, riktigt ont. Kommer hjärtat någonsin kunna läka... Känns som h...

Just nu tänker jag extremt mycket på just den här dagen för 20år sedan. Det tog så många år för mig att bara fungera efter den olyckan. Jag har ju kommit så långt. Men nu känns det som att jag börjar om från noll igen. I början av Juli, för lite ö...

Länge sedan jag skrev av mig. Vad har hänt? Det har jag inte ork med att förklara. Men jag har iaf haft en skapligt bra period efter operationen (tog bort livmoder och äggstockar). Men senare månaderna har varit jobbiga. Jag får smärtattacker stup...

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...