3 vidriga veckor på sjukhus är nu äntligen över. Har aldrig varit med om att bli så illa behandlad av vården. I en och en halv vecka kände jag mig torterad. Jag fick mindre mediciner där än vad jag hade innan. De jag hade innan hjälpte inte. Därför sökte jag vård. Men fick ingen hjälp. Ist fick jag mera smärtor, upprepade smärtattacker dajligen då jag fick ligga o kämpa i timmar bara för att kunna andas. Det tog fruktansvärt lång tid innan jag fick smärtlindring...varje gång! När jag tillslut fick smärtlindring så sjönk smärtan från 10 i till 8. Jag hade fortfarande fruktansvärt ont, men dom va nöjda med behandlingen. Jag kunde ju ändå prata. Kroppen har varit i kramp läge så länge att ja inte har kontroll över den. Den är så förstörd att jag inte kan resa mig, för benen ger vika. Kroppen har liksom gett upp på någe vis. De jobbigaste var de 4 sista dagarna då jag inte kunde äta överhuvudtaget. Tillslut hade jag inte ens kraften till att dricka. Jag låg o stirra in i draperiet och kände att jag dör nu...this is it. Men tillslut fick jag hjälp. Jag och familjen tjatade på läkarna flera gånger att dom måste ringa Uppsala för konsultation. Dom klarar inte av att behandla mig här. Tillslut lyssna dom och tog råd från Endometrios centrum i Uppsala. Och jag fick ryggbedövning som hjälpte massor. Jag låg nu på 0 på smärtskalan. Ja kunde äta igen! Är jätte glad över hjälpen jag fick tillslut. Men ska man behöva lida så fruktansvärt länge med så kraftiga smärtor som ja fick? Det är inte mänskligt. Dom har förstört allt förtroende ja haft för läkarna på US.

Men nu är jag hemma och försöker läka kroppen och bearbeta traumat dom varit. Jag har fortfarande väldigt ont, men i vila e de ok. Men måste ja upp i rullstolen eller äta något så blir de nästan olidligt. Blir flytande föda ett tag framöver. Har förälskat mig i yoggi samoa...när ja kunde äta så va de den ja åt på sjukan. Kommer fortsätta med den tills ja kan äta mat igen. Fick även ett gäng propud av en snäll bybo ;)

Jag ska klara de här, men de e tufft. Hoppas verkligen att jag börjar bli bra snart. Är orolig över att smärtorna blir för mycket och jag måste åka in igen. Tar en timme i taget nu o gör allt ja kan för att inte smärtan ska eskalera.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om 2 dagar har vi bott här i en hel månad. Tyvärr har det inte blivit ett hem ännu. Det är bara en lägenhet. I en vecka till kommer det vara kaos. Nästa vecka ska alla golv förutom vardagsrummet poleras. Så alla möbler är nu ihoptryckta i vardagsrum...

  Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Jag hade aldrig trott att den här dagen skulle komma. Men igår skrevs skillsmässopappren på. Efter 16 år går vi skilda vägar. De gör ont, riktigt ont. Kommer hjärtat någonsin kunna läka... Känns som h...

Just nu tänker jag extremt mycket på just den här dagen för 20år sedan. Det tog så många år för mig att bara fungera efter den olyckan. Jag har ju kommit så långt. Men nu känns det som att jag börjar om från noll igen. I början av Juli, för lite ö...

Länge sedan jag skrev av mig. Vad har hänt? Det har jag inte ork med att förklara. Men jag har iaf haft en skapligt bra period efter operationen (tog bort livmoder och äggstockar). Men senare månaderna har varit jobbiga. Jag får smärtattacker stup...

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...